Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöbeslå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näset mellan Joniska och Egeiska
hafven samt öfver Jylländska halföns
landfäste mellan Nord- och Östersjön.
E. Sn.
Sjöfartsbok, sjöv., utlemnas af sjömanshusets
ombudsman till hvar och en, som vid sjömanshuset
inskrifves. Denna bok, som har till ändamål att
tjena sjömannen såsom legitimationshandling,
skall upptaga dels innehafvarens namn, födelse-
och kyrkoskrifningsort samt signalement äfvensom
hans egenhändiga namnteckning, dels ock vissa
lagbestämmelser, som angå sjöfolkets å handelsfartyg
rättigheter och skyldigheter samt blanketter
till fartygsbefälhafvares intyg om sjömännens
tjenstgöring. Dör eller rymmer sjöman, eller har han
utan laga förfall på tre år icke varit i sjötjenst
eller utan tillstånd tagit krigstjenst eller å
främmande fartyg i svensk hamn utan påmönstring
låtit sig förhyra, blir hans sjöfartsbok såsom ogild
ansedd och han ur sjömanshusets register afförd.
R. N.
Sjöfartsfördrag. Se Handelsfördrag.
Sjöfartsnämnd. Se Handels- och sjöfartsnämnd.
Sjöfartsumgälder. Se Skeppsumgälder.
Sjöfartyg l. sjöbåt, sjöv., uttryck, som användes om
ett segelfartyg eller en ångbåt i afseende på vissa
af dess egenskaper, synnerligast i hög sjögång. På
ett »godt sjöfartyg» ställer man den fordran att det
skall »arbeta väl», d. v. s. vaka lätt utan att intaga
brottsjöar, samt vara »makligt» (röra sig utan häftiga
ryckningar), ega tillräcklig styfhet (se d. o.),
länsa och ligga bi väl, utan benägenhet att kasta
sig tvärs för sjön, styra och manövrera väl o. s. v.
R. N.
Sjöfynd, föremål, som utgjort del af eller
tillbehör till ett fartyg eller varit inlastadt
i fartyg, och som anträffas flytande å vattnet
eller uppkastadt å land eller upptages från
bottnen. Se Bottenfynd, Fynd och Strandvrak.
I. Afz.
Sjöfästning. Se Fästning, sp. 630.
Sjöförklaring, jur., en af fartygsbefälhafvare inför
offentlig myndighet afgifven berättelse angående
ofall, som träffat fartyget. Sjöförklaringens uppgift
är att lemna en tillförlitlig utredning angående den
timade olyckan och dess orsaker samt att i sådant
hänseende tjena till bevisning vid uppkommande
tvist. Inom Sverige afgifves förklaringen,
skriftligen affattad, vid domstol, som låter
befälhafvaren edligen bekräfta dess riktighet
samt derefter på ed hör besättningen angående
de i förklaringen uppgifna omständigheterna. Å
utrikes ort aflägges förklaring enligt der gällande
lag, men bör i hvarje fall ingifvas till svenske
konsuln på stället och inför honom till riktigheten
erkännas. Sjöförklaringens bevisande kraft häfves
genom motbevisning. I. Afz.
Sjöförsvarsdepartementet kallas i vidsträckt mening
ett af de sju departement, i hvilka den svenska
statsförvaltningen är delad, i inskränktare mening
detta departements chef och sjöförsvarsdepartementets
afdelning af K. M:ts kansli. – Enligt k. stadgan
af d. 16 Maj 1840 beredas och föredragas af detta
departement ärenden, som röra sjöförsvarets
ordnande och
vidmakthållande såväl till personal som
fartyg och öfrig materiel; dispositionen
öfver de till sjöförsvaret anslagna medel och
persedlar; undervisningsanstalter, kyrko-
och sjukvårdsangelägenheter, pensions- och
välgörenhetsstiftelser för sjöförsvaret samt
dertill hörande stater; båtsmansindelningen och
roteringen; frågor om sjötruppers kommendering
och användande till tjenstgöring eller allmänna
arbeten; vården om boställen, byggnader och
inrättningar till sjöförsvarets behof; lots- och
båkanstalter, äfvensom frågor om sjömätningar samt
skeppsmätnings- och besigtningsärenden. – Ärendena
föredragas inför konungen af departementets
chef, som officielt bär titeln »statsråd och
chef för k. sjöförsvarsdepartementet», men i
dagligt tal benämnes sjöministern. Han är tillika
föredragande för konungen i kommandomål för flottan
(se Kommandoexpeditionen och Kommandomål). – För
ärendenas beredning förfogar departementschefen öfver
en afdelning af K. M:ts kansli, hvilken f. n. (1890)
består af 1 expeditionschef, 2 kanslisekreterare (af
hvilka den ene mot särskildt arvode handlägger en
del sådana göromål, som i andra statsdepartements
expeditioner tillhöra byråchef), 1 registrator
och ett obestämdt antal extraordinarie tjenstemän
(amanuenser). – Under sjöförsvarsdepartementet
lyda sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition,
inspektören för flottans praktiska öfningar, flottans
stab, marinförvaltningen och lotsstyrelsen. Under
departementet lyda vidare flottan med dess flaggmän
samt stater och kårer, sjökrigsskolan, sjökarteverket,
nautisk-meteorologiska byrån, lotsverket,
navigationsskolorna, örlogsmannasällskapet,
direktionen öfver amiralitets-krigsmanskassan
samt alla till sjöförsvaret hörande milda
stiftelser. Utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, som omfattar utgifterna för
sjöförsvaret, äro i riksstaten för 1890 upptagna
till 6,159,240 kr., hvartill komma de utgifter,
som direkt bestridas af båtsmanshållen. Före
departementalstyrelsens införande (1840) föredrogos
de ärenden, hvilka nu tillhöra statsrådet och chefen
för sjöförsvarsdepartementet, af statssekreteraren för
Krigsexpeditionen (se d. o.) och generaladjutanten
för flottorna (se Generaladjutant). Den nuvarande
marinförvaltningen framgick 1878 ur Förvaltningen af
sjöärendena (se d. o.).
Sjöförsäkring. Med sjöförsäkring förstås ett
aftal mellan tvänne parter, hvarigenom den ene,
försäkringsgifvaren, på vissa vilkor förbinder sig att
ersätta den andre, försäkringstagaren, den förlust,
som för den sistnämnde kan uppstå derigenom att
föremål, i hvilka han har ett i penningar uppskattbart
intresse, utsättas för de faror, som äro förknippade
med sjötransport. Ehuru sjöförsäkringen anses vara den
äldsta grenen af försäkringsrörelse, sträcka sig dess
anor dock ej särdeles långt tillbaka. Enligt Grotius
och Pufendorf skulle visserligen romarna, hos hvilka
haveri och bodmeri voro föremål för lagstiftning,
äfven känt sjöförsäkring, men denna åsigt har på goda
grunder blifvit bestridd. Troligen framgången ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
