Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma / 1195-1196 (1890) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökung ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedstucken i slem eller sand på hafsbottnen. Ett
förgrenadt rörsystem sätter de enskilda individerna

(polyperna) i förbindelse med hvarandra och med 4 (2)
större kanaler, hvilka gå genom stammen (axeln). Det
mest kända af de vid Sveriges vestkust förekommande
slägtena är Pennatula. Dithörande djur förekomma
tvåsidigt anordnade i fjäderformig korallstock,
med en ofta vackert röd färg. Vid Grönland och
Novaja Zemlja hafva påträffats representanter för
det egendomliga slägtet Umbellula, hvars polyper
äro få och samlade till ett knippe i spetsen af den
långa stjelken. L-e.

Sjöpiggsvin, zool. Se Sjöborrar.

Sjöprotest, jur., en af fartygs befälhafvare inför
offentgjord anmälan om timad sjöolycka. Benämningen
härleder sig deraf att befälhafvaren vanligen
protesterar mot de anspråk, som på grund af
händelsen kunna komma att mot honom eller redaren
framställas, hvilket oftast utmärkes genom formen
för anmälan. Protesten bör afgifvas omedelbart
efter händelsen och senare efterföljas af den
omständligare sjöförklaringen; den afgifves
inför närmaste notarius publicus, tullkammare eller
kronobetjent och beedigas icke. I. Afz.

Sjöpungar, zool. Se Tunicata.

Sjöraperd (sjörapperd) l. sjörapert, krigsv.
Se Lavettage, sp. 914.

Sjöreda, sjöv., klargöra för sjöbruk. Så
t. ex. sjöredes segel, rår etc. derigenom att man
förser dem med erforderliga benslar, stroppor, block,
klädslar m. m. R. N.

Sjöreserv, sjöv., en å flottans värf kommenderad
afdelning sjömän, närmast under befäl af en
underofficer (uppbördsman), hvilken omhänderhafver
brandredskapen, fartygsförtöjningar (inom
varfvet), vattenskutor, pråmar, ångslupar och öfriga
båtar. Sjöreservens personal är boende inom
varfvets område och hålles redo för att genast
vara att tillgå vid eldsvådor, till besättning å
båtar och sådana fartyg, som ej äro inmönstrade,
för brådskande tillfälliga arbeten, pumpning o. d.
R. N.

Sjörosol. Se Rosol.

Sjörum, sjöv. Ett fartyg säges hafva sjörum eller vara
i öppen sjö, då det är så långt från land, att vind-
eller nödvändig kurs-förändring ej med sannolikhet
kan bringa fartyget i fara för land eller grund.
R. N.

Sjörup, socken i Malmöhus län, Ljunits härad. Areal
1,492 har. 1,535 innev. (1889). S. bildar med
Katslösa ett regalt pastorat af 2:dra kl., Lunds
stift, Ljunits och Herrestads kontrakt.

Sjörutin, sjöv. Se Skeppsrutin.

Sjörå. Se Rå.

Sjöräkning, sjöv., anteckning och beräkning af ett
fartygs olika kompasskurser, farter och
distanser. Början med sjöräkningen, som har till
ändamål att bestämma fartygets plats, sker, då
fartyget lemnat lots eller skärgård, der navigeringen
sker mera med ledning af sjökortet, bojar, prickar
m. m. R. N.

Sjörätt. 1. Sammanfattningen af de rättsliga normer,
hvilka bestämma sjöfartsförhållandena. Utmärkande
för denna gren af rätten är, att den sträfvar till
internationel öfverensstämmelse och derför väsentligt
afviker från den allmänna nationella rätten. Sveriges
sjörätt står i nära öfverensstämmelse med den
tyska. – 2. Särskild domstol för handläggning af mål,
som angå sjöfarten. Sådana domstolar finnas i Norge
och Danmark, men icke i Sverige. I. Afz.

Sjörättssaker, tvister, som böra bedömas efter sjölag.

Sjöröfvare-flagg, sjöv. En sådan utgöres vanligen af
en hvit dödskalle i svart fält. R. N.

Sjöröfveri. Sjöröfvare benämnes enligt svensk lag den,
som med våld eller hot, som innebär trängande fara, på
öppna hafvet öfverfaller sjöfarande för att tillegna
sig deras skepp eller gods. Sjöröfvare skiljas
från kapare (se d. o.) derpå att de förre för egen
räkning angripa fredliga sjöfarande och dermed sjelfva
ställa sig utom lagen, hvaremot de senare utrustas
af en krigförande stat för att borttaga fienden
tillhöriga handelsfartyg, utan att förgripa sig på
neutrala makters fartyg. Skilnaden är dock i sjelfva
verket endast en gradskilnad; och den grundsats har
alltmera gjort sig gällande i folkrätten att kaperi är
oförenligt med en civiliserad krigföring och att det
gods, som tillhör de i kriget icke deltagande, äfven
om de äro undersåtar till en krigförande makt, hvarken
till lands eller sjös må af fienden antastas utöfver
hvad som till fyllande af härens eller flottans
behof kan vara nödvändigt, å hvilket då rekvisition
bör göras, mot det att framtida ersättning ställes i
utsigt. Såsom lika med sjöröfveri anses numera, enligt
förklaring af kongressen i Wien 1815, äfven oceanisk
slafhandel. Sjöröfvare, som gripas på bar gerning,
pläga vanligen utan ransakning och dom skjutas eller
hängas; enligt svensk lag straffas sjöröfveri med
straffarbete på lifstid eller i tio år, och om
någon dervid får skada, hvaraf döden följer, med
straffarbete på lifstid eller dödsstraff. Begreppen om
hvad med sjöröfveri bör förstås hafva under tidernas
längd icke obetydligt vexlat. I äldsta tider rådde
på hafvet vida mer än på land ett allas krig mot
alla. På dess böljor var hvar man, som icke hörde
till ens eget samhälle, en fiende, som man saklöst
egde att angripa, plundra och döda eller sälja till
slaf; och då staterna voro många och små, blef det
således ett fruktansvärdt osäkerhetstillstånd för
sjöfarten. Sjöröfveri var en fullkomligt loflig
näring, som dertill gjorde sin man till en ärad
hjelte, i samma mån som dess utöfning kräfde mod
och beslutsamhet. Under sådana förhållanden kom
sjöhandeln öfverallt att vara förenad med sjöröfveri,
och verldens förnämsta handelsfolk blefvo jämväl de
störste sjöröfvarna. De handelsområden, som man en
gång vunnit, bevarade man åt sig genom att med väpnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>