- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1229-1230

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaraborgs regemente ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

superintendentian i Mariestad, 1580 (se Karlstads stift),
frånskildes Värmland och den nordligaste delen
af Vestergötland, hvilken del år 1658 lades åter
till Skara stift mot afträdande af Dalsland. Då
superintendentian i Göteborg 1620 bildades,
frånskildes dit från S. stift södra delen af
Vestergötland, hvaraf dock Mo härad återförenades med
stiftet 1658. Stiftet, hvars område sedan nämnda tid
ej undergått några nämnvärda förändringar, omfattar nu
hela Skaraborgs län, större delen af Elfsborgs läns
Vestgöta-del, eller de sju häraden Väne, Bjerke,
Kulling, Ås, Gäsene, Veden och Redväg samt städerna
Vänersborg, Alingsås, Borås och Ulricehamn, samt af
Jönköpings län den största och egentliga delen af Mo
härad. Skara stift indelas i följande 16 kontrakt:
Domprosteriet, Barne, Väne, Kinna, Vånga, Falköpings,
Vartofta, Kållands, Kåkinds, Norra Vadsbo, Södra
Vadsbo, Mariestads, Billings, Redvägs, Ås, Kullings
kontrakt. Genom denna kontraktsindelning från år
1885 lemnades Barne, Väne, Kinna, Kållands, Kåkinds,
Ås ock Kullings kontrakt oberörda, hvaremot mellan
de öfriga kontrakten skedde större eller mindre
omflyttningar, hvarvid benämningarna Vinköls och
Vilska kontrakt bortföllo och, med tillägg af ett
nytt kontrakt, benämningarna Vånga, Falköpings
samt Mariestads kontrakt tillkommo. Pastoraten äro
123 (utom Karlsborg) och församlingarna 369. Af
dessa pastorat äro 3 prebenden, 49 regala,
67 konsistoriella och 4 patronella. Till 1:sta
kl. höra 20, till 2:dra kl. 70 och till 3:dje
kl. 33. Till areal och folkmängd är stiftet fördeladt
å Skaraborgs län med 8,453,5 qvkm., 248,183 innev.,
å Elfsborgs län med 3,543,9 qvkm., 100,557 innev.,
och å Jönköpings län med 651,8 qvkm., 5,449 innev.,
tillsammans 12,648,7 qvkm., 354,189 innev. (1889).
K. S.

Skarbek, Fryderyk, grefve, polsk patriot och
skriftställare, född 1792 i Thorn, studerade
statskunskap i Paris, blef 1818 professor i politisk
ekonomi i Varsjav och 1828 statsreferendarie, i
hvilken egenskap han fullständigt omdanade den polska
fångvården. Kallad till Petersburg 1830, utnämndes han
till statsråd och kammarherre samt utöfvade sedermera
som president för välgörenhetsanstalterna i Varsjav
en storartad filantropisk verksamhet. Död 1866. Bland
hans skrifter märkas: Nationalekonomi (1820–21; 4 bd),
Théorie des richesses sociales (1829), Essai de morale
civique
(1861), de förträffliga romanerna Pan
Starosta
(1826), Resan utan mål (1824) och Pamietniki
Seglasa
(1845), Hertigdömet Varsjavs historia (1860;
2:dra uppl. 1876) och Polens historia under Alexander
I och Nikolaus I
(1877).

Skarf, zool. Se Skarfslägtet.

Skarf, skeppsb. Se Bordläggning, skeppsb.

Skarfkilar. Se Gistkilar.

Skarfribba. Se Bordläggning, skeppsb.

Skarfslägtet, Phalacrocorax, zool., tillhör ordningen
pelikanfoglar (Steganopodes) och afdelningen simfoglar
(Natatores). Näbben är lång med hake i spetsen. Benen
äro korta, långt bakåt sittande. Vingarna äro
korta. Stjerten är afrundad, mycket styf. Skarfvarna
äro ganska stora foglar, som under sommaren uppehålla
sig på klippor och skär nära hafskusten, men som
under höst och vinter stundom företaga längre
vandringar inåt landet. Deras ställning är rak,
och stående stödja de mot den elastiska stjerten,
som derigenom kommer att tjenstgöra som ett tredje
ben. På marken röra de sig endast med svårighet; äfven
deras flygt är dålig. De häcka i kolonier. Sina bon,
som bestå af hafstång och rispinnar, lägga de å branta
klippafsatser. Äggen äro hvitaktiga, ofläckade och små
i förhållande till fogelns storlek. Som skarfvarna
lifnära sig af fisk, hvilken de fånga under dykning,
äro de skadliga för fisket. Slägtet omfattar ett
stort antal arter, af hvilka flere hafva ett mycket
vidsträckt

illustration placeholder


utbredningsområde. Till Sveriges fauna hör blott
storskarfven, äfven kallad hafstjädern och kormoranen,
Ph. carbo (se fig.), som är svart med blå glans
samt har en bred hvit fläck på strupen och långa
nackfjädrar på hufvudet. Kroppslängden är 50–90 cm. Af
denna art finnas hos oss tvänne former, af hvilka den
större är allmän i Bohus län, hvaremot den mindre
häckar i Skåne, Bleking och på Gotland. Vid Norges
kuster förekommer en liknande, men mycket mindre art:
topp- l. kråkskarfven, Ph. graculus. – I Kina inöfvas
en skarf-art till fiskfångst. Fogeln hindras från att
svälja fisken, hvilken han medelst dykning fångar,
genom ett omkring halsen lagdt snöre eller metallring.
L-e.

Skarfyxa. Se Yxa.

Skarga, Piotr Pawezki, polsk predikant, kallad
den polske Chrysostomus, född 1536 i Grodziec,
ingick i jesuitorden samt blef 1579 rektor vid
universitetet i Vilna och derefter hofpredikant hos
Sigismund III. Död 1612. S. bidrog väsentligt till
katolicismens befästande i Polen, men, besjälad af
varm fosterlandskärlek, blottade han tillika i sina
tal de sociala missförhållanden, hvilka sedermera
skulle blifva Polens förderf. Hans predikningar
utkommo i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free