Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skelört ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt rätta läge i ögonhålan, i hvilket fall ögats
rörelser äro i mer eller mindre grad hämmade,
eller ock derpå att en eller flere af de yttre
ögonmusklerna träffats af förlamning, hvarigenom
ögats rörelseförmåga åt de förlamade musklernas
sida blir hämmad, eller ock slutligen – hvilket är
det vanligaste – derpå att någon ögonmuskel har en
relativ eller absolut öfvervigt, under det dess
antagonist är relativt svagare. Är den muskel,
som skall rulla ögat inåt, den starkare eller
förkortade, uppkommer inåtskelande, i motsatt fall
utåtskelande. Inåtskelandet är vanligare, beror i de
allra flesta fall af öfversynthet, hypermetropi, och
uppträder ej sällan, om det ena ögat, till följd af
någon öfvergående sjukdom, för en tid blir uteslutet
från det gemensamma, binokulära seendet. Den ena
ögonaxeln skjutes förbi den andra inåt, men ögonens
ställning till hvarandra är densamma, lika felaktig,
åt hvilket håll än patienten vänder dem för att
se. I detta fall ser den skelögde icke dubbelt. Den
oriktiga bilden undertryckes. Vid skelandets början
kan dock ögonaxlarnas ställning vid syn i fjärran
vara riktig, men då de gemensamt skola fixera ett
närbeläget föremål, framträder skelandet. Detta
kallas ett intermittent skelande. Ej sällan skelar
patienten ibland med det ena, ibland med det andra
ögat (aldrig med båda på en gång), och detta kallas
alternerande skelande.
Hos närsynta uppträder i regel utåtskelande. Närsynta
personer måste närma föremålen så mycket, att de inre
ögonmusklerna ej stå ut med att ihållande ansträngas
så mycket, det ena ögat vacklar och ställer sig
slutligen i skelande ställning utåt. Slutligen blir
denna ställning den vanliga. Dubbelbilder finnas i
detta fall i regeln, dock kan patienten slutligen
lära sig att bortse från den oriktiga bilden. Om
närsyntheten är af väsentligt olika grad på båda
ögonen, så kan det inträffa, att en patient begagnar
det mest närsynta att se med på nära håll, det andra
för syn i fjärran, och i båda fallen devierar utåt det
öga, som ej för tillfället begagnas. Vid det skelande,
som beror på förlamning, det paralytiska eller
oegentliga skelandet, finnas alltid dubbelbilder,
och de äro mycket besvärande. Går ej förlamningen
tillbaka, hvilket den dock ofta gör, synnerligen då
den yttre muskeln är den ensamt angripna, rullar
den kraftiga antagonisten ögat öfver åt sin sida,
och ett verkligt permanent inåtskelande kan till sist
följa, hvarvid dubbelbilderna småningom försvinna. Det
paralytiska skelandet behandlas med invärtes medel,
med elektricitet o. d. operation kan eller bör ej
göras, förr än verkligt skelande uppstått.
Det egentliga skelandet kan någon gång hjelpas
med glasögon, som korrigera öfversyntheten,
resp. närsyntheten. Det kan palliativt hjelpas med
prismer, som vändas så, att de jämka ihop bilderna,
oaktadt ögonaxlarna qvarblifva i den oriktiga
ställningen. Någon gång gör en kombination af båda
önskad verkan. Eljest måste man operera, och denna
operation bör göras snart, emedan det felaktiga ögat,
som ej begagnas, alltjämnt mister i synkraft. Dock
beror i många fall skelandet just på att synen är
dålig på det ena ögat. Bilden från detta, oredig som
den är, skadar den goda bilden från det friska ögat,
och instinktmässigt aflägsnas den derför derigenom
att skelande inledes. Patienterna se hällre med det
goda ögat ensamt, än med båda. I sådana fall kan det
hända, att man gör patienterna en tvifvelaktig tjenst
genom att återbringa skelögat i normal ställning.
Operationen är numera så säker, att man före eller
omedelbart efter densamma kan nästan matematiskt
bestämma effekten och, om den skulle visa sig för stor
eller för liten, genast rätta hvad som brister. Det
är för öfrigt en alldeles ofarlig åtgärd, för en van
hand tämligen lätt att utföra. Dock kan, i synnerhet
vid höggradiga skelanden, både bestämmandet om hvad
som bör göras och utförandet vara pröfvande nog.
Rsr.
Skelört. Se Chelidonium majus.
Skema l. schema (Grek. skema, gestalt, bild), mönster,
utkast; läsordning i skolor. – Skematisera, framställa
bildligt. – Skematisk, som är framställd i utkast.
Skemma, Nord. fornk., frustuga för förnäma
qvinnor. Jfr Dyngja.
Skenanfall. Se Skenstrid.
Skenben, Tibia, anat. Se Lägg.
Skendöd. Se Död.
Skenfaxe (Skinfaxe), Nord. mytol., en häst,
med hvilken Dag färdas öfver himlahvalfvet. Namnet
betecknar hästen såsom försedd med glänsande man.
Th. W.
Skenfrukt, falsk frukt, bot., benämnes en
fruktliknande bildning, som vid mognaden är
mer eller mindre köttig och saftig och som af
allmänheten antages vara ett bär e. d., men i hvars
bildning ingå andra delar än fruktbladen och inom
dem inneslutna organ. Exempel på skenfrukter äro
nypon och smultron. Stundom nämnas äfven hallon som
exempel på falsk frukt, men hallonet är en verklig
frukt, sammansatt af små med hvarandra löst förenade
stenfrukter. Oxelbär och rönnbär äro icke egentliga
bär, utan små äpplefrukter (se Äpplefrukt). Hos
mulbärsträdet sammanväxa de efter hvarje blomma
uppkomna särskilda frukterna till skenbarligen en enda
frukt, i hvilken blomhyllet ingår. Fikonet, ananasen
och brödfrukten äro omgestaltade blomställningar,
hvilka svällt upp och blifvit köttiga, samt äro
således att anse såsom falska frukter. O. T. S.
Skeninge, gammal uppstad i Östergötland, belägen vid
Skena-ån, i en bördig, men enformig slättbygd. Till
sitt yttre är staden föga ansenlig, med krokiga
gator och gränder samt mestadels obetydliga trähus,
öfver hvilka den gamla kyrkan reser sina röda
tegelstensmurar. Såsom stadssamhälle har den icke
häller någon synnerlig betydelse, hänvisad som den
är till jordbruket såsom hufvudnäring. Dess område
utgör 929 har, satt till 21 3/4 mantal. Taxeringsvärdet
utgjordes 1889 af 1,297,400 kr., deraf 350,300 kr. för
jordbruksfastighet. Innevånarnas antal, som 1850 var
1,224, hade 1870 ökats till 1,430 och uppgick 1889
till 1,396. År 1888 funnos 21 handlande med 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
