Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsbåt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gottfried Arnold. Deras religion, sade de, bestod i
»sjelfförnekelsen», i »viljans öfvergifning under
Guds vilja», i »all egenviljas undergång, död och
tillintetgörelse», i »de köttsliga begärelsernas
dödande och Guds rikes dagliga tillväxande i
själen». Statskyrkan betraktade de såsom ett Babel,
ur hvilket man måste fly, samt offentlig gudstjenst,
sakrament och prestämbete såsom öfverflödiga. De
siste innehafvarna öfverlemnade gården Skevik, mot
betingande af lifstidsunderhåll, år 1832 åt Värmdö
församlings fattigkassa. Sekten är nu upplöst. (Se
G. Janzon, »Bidrag till Skevikarnes historia» 1866).
A. F. Å.
Skiagrafi l. skiografi (af Grek. skia, skugga,
och grafein, skrifva), skuggteckning, konsten att
göra skuggteckningar.
Skiamanti. Se Nekromanti.
Skiatho, grekisk ö i Egeiska hafvet, n. ö. om
Eubea, tillhörande Norra Sporaderna och nomarkien
Eubea. Areal 42 qvkm. 3,200 innev. (1879). Ön
når en höjd af 438 m. samt är rik på skog och
vinplanteringar.
Skida. 1. Fröskida, Skidfrukt, Siliqua, bot., frukten hos
de växter, som tillhöra nat. fam. Cruciferae Adans.,
kl. Tetradynamia L. Skidan är bildad af 2 fruktblad
och genom en hinnaktig falsk skiljevägg delad i 2
rum. Den öppnar sig från basen med 2 valvler, hvilka
fasthänga vid stiftets bas, tills de skiftesvis
i 2 rader vid skiljeväggskanten sittande fröna
bortfallit. Skiljeväggen kan qvarsitta äfven
efteråt. Skidan kan vara lång, d. v. s. flere
gånger så lång som bred (ordn. Siliquosae L.),
eller kort, d. v. s. högst dubbelt så lång som bred
(ordn. Siliculosae L.). Skiljeväggen kan stå mellan
skidans sidokanter, och blir då kallad bred, eller
mellan skidans platta sidor, och blir i så fall
smal. Skidan kan vara nötlik, d. v. s. kort och rund
samt affallande oöppnad, såsom hos Crambe, eller
en ledskida, som afdelar sig med tvärväggar, så att
hvarje afdelning bildar mer eller mindre ett helt för
sig, som vid mognaden lossnar från de andra och först
sedan öppnar sig, såsom hos Raphanus Raphanistrum
L. – I dagligt tal menas med skidfrukt baljorna af
våra ärter och bönor. – 2. Vanligare balja, krigsv.,
fodralet till hugg- och stötvapen (sabel, värja,
dolk). Ett sådant fodral är af metall eller läder.
1. O. T. S. 2. H. W. W.
Skidbladner, Nord. mytol., ett skepp, förfärdigadt af
några dvärgar, söner af Ivalde, och föräradt åt guden
Frö. Det är så stort, att alla åserna i full rustning
kunna vara der ombord, och har alltid medvind,
hvarhälst man styr kosan. Det är gjordt med så mycken
konst, att, när man ej skall segla dermed, kan man
hopveckla det som ett kläde och bära det i sin ficka.
Th. W.
Skidfrukt, bot. Se Skida.
Skidlöpning, eller sättet att på skidor färdas öfver
snötäckt mark, är en i Norden urgammal idrott. De båda
skidor, som dervid begagnas, äro glatta, spänstiga
och hårda träskifvor, vanligen af björk eller furu,
med en längd af 2,4–3 m. och en bredd af 6,12 cm. De
afsmalna åt ändarna och äro uppåtböjda framåt, stundom
äfven bakåt. För att göra dem på en gång spänstiga
och lätta, förses den undre sidan med en hålkäl och
den öfre med en motsvarande afrundning, hvarjämte
hela midtpartiet är mer eller mindre höjdt öfver
marken. Foten fastgöres i remställning ungefär
på midten af skidan. Till reglerande af farten och
till stöd nyttjar skidlöparen en eller två stafvar,
nedtill oftast försedda med en medelst korsgående
remmar fäst ring eller med en konisk trissa. Det
finnes en mängd variationer i skidans form, beroende
på terrängens och snöns beskaffenhet. Sålunda äro
de lappska och telemarkska skidorna korta och breda
samt särskildt lämpade för skogig och bruten mark. De
telemarkska äro tillika framstupa och användas med
fördel vid djerfva hopp utför tvärstup. Den finska
skidan deremot är lång och smidig och bäst afpassad
för jämn mark. Dalskidorna äro i synnerhet afsedda för
skarsnö och utmärka sig derigenom att den ena skidan i
skidpartiet, den s. k. löpskidan, är betydligt längre
och böjligare än den andra, den s. k. andorn. De
skickligaste skidlöpare äro lapparna, bland hvilka
gammal och ung, man och qvinna vintern igenom färdas
på skidor. För öfrigt är detta fortskaffningsmedel
mycket användt i de väglösa, glest befolkade trakterna
på ömse sidor om den skandinaviska fjällryggen,
i skogsbygderna ända ned till norra Värmland och
Telemarken samt i Finland, nordvestra Ryssland
och på Island. Ett lysande bevis på den hastighet,
hvarmed vägsträckor kunna tillryggaläggas på skidor,
gaf täflingen i Jockmock 1884, då banans längd,
220 km., löptes af lappen Tuorda på 21 t. 22 m. I
krigen mellan Sverige och Norge eller Ryssland
spelade intill början af 19:de årh. skidlöparna
en icke obetydlig rol. I Norge upprättades under
1700-talet 6 kompanier milis-skidlöpare, hvilka 1762
ökades till 10 kompanier, men 1818 minskades till
4. Deras vinterexercis upphörde 1826. Som sport har
skidlöpningen på sista tiden vunnit en icke obetydlig
utbredning i Sverige.
Skien [sji-], stad i Norge, Bratsbergs amt,
vid Skienselfven. 7,289 innev. (1885). S. fick
1346 stadsprivilegier. Det har ofta ödelagts af
eldsvåda och uppbrann fullständigt 1777. Den bästa
delen af staden lades i aska d. 7–8 Aug. 1886, men
blef derefter reglerad och är numera å nyo uppförd
och af sten. Hamnen bildas af elfven, som dit är
segelbar, och hvars öfre lopp är kanaliseradt,
bl. a. genom de stora slussarna vid Löveid,
så att staden antingen redan har eller snart
skall få direkt ångbåtsförbindelse med de stora
telemarkska insjöarna. Vid kanaliseringen är äfven
vattenståndet regleradt, hvilket medför, att de
i S. och närliggande trakter belägna fabrikerna i
riklig mängd hafva tillgång på drifkraft. S. har många
qvarnar och fabriker för tillgodogörandet af trälast,
ett ölbryggeri m. m., till största delen belägna
omkring de af elfven bildade forsarna, Klosterfos och
Damfos. Staden drifver äfven någon skeppsfart. Inom
dess gränser ligger Gimsö klosters hufvudgård och
i dess närhet ruinerna af Bratsbergs kapell med en
intressant krypta. Y. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
