Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skive ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konvoy-kommissariatet (1836), i Teknologiska institutet
(1838), i en komité angående kreditförhållanden och
låneanstaltar i riket (1852), i svensk-norska komitén
om ömsesidig handel och sjöfart (1855) o. s. v. Han
erhöll flere offentliga utmärkelser. Sålunda
kallades han till ledamot af Vetenskaps-akademien
(1825), adlades (1826), blef hedersledamot af
Vitt. Hist. och Ant. akademien (1842) och en af de
aderton i Svenska akademien (1847) samt upphöjdes
i friherrligt stånd (1854), på femtionde årsdagen
af sitt inträde i statens tjenst. Död i Stockholm
d. 20 Febr. 1856. – S. var en man med ovanliga
naturgåfvor, mångsidig bildning och sällspord
ämbetsmannaskicklighet. Från 1819 framstod han
som en af de mest betydande personerna i vårt land
särskildt i hvad som rörde finanser, bankväsende,
handel och näringar. Han var den förste, som i
konungens rådkammare uppträdde mot prohibitivsystemet,
samt genomdref bl. a. den första författningen om
privatbanker och sparbankers inrättande äfvensom
en vigtig myntbestämningslag. Såsom författare
har han efterlemnat flere skrifter af värde:
Underrättelse om så kallade besparingsbanker (1819),
J. B. Says Afhandling uti statshushållningsläran
(1823–24; öfvers. med inledn.), Anteckningar om
rikets ständers bank och allmänna lånerörelsen i
Sverige (1845–46), vittra försök under titeln Minnen
af lediga stunder (1846) m. m.
– 2. Carl Johan Alfred S., den förres son, friherre, sjömilitär,
reseskildrare, född d. 3 Aug. 1820, blef student
i Upsala 1836 och sekundlöjtnant vid flottan
1841. Efter att 1844–46 hafva varit sysselsatt
med triangelmätning af Vänern och 1846–51 med
gradmätning af Bottniska viken och Ishafvet, medföljde
han fregatten Eugenie på dess jordomsegling
1851–53. År 1861 utnämndes han till kapten och chef
för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition,
var 1864–67 inspektör för rikets navigationsskolor
och öfvergick 1866 på indragningsstaten. Dessutom
var S. fullmäktig i riksbanken 1863–73, en
af Stockholms stadsfullmäktige 1863–74 och
under hela sitt ledamotskap af Första kammaren
(1868–71) jämväl medlem af statsutskottet. Han
invaldes i Krigsvetenskaps-akademien 1854 och i
Vetenskaps-akademien 1869. S. har skrifvit Fregatten
Eugenies resa omkring jorden 1851–53
(1854–55), Minnestekning öfver Gustaf af Klint (1884),
Anteckningar om nya Trollhätte kanalbolag åren 1838–84
(1885) och några smärre skrifter.
Skogsblock. Se Block 4.
Skogsbrand. Se Skogseld.
Skogsdistrikt. För skötseln af de allmänna skogarna är
landet indeladt i vissa skogsdistrikt, som förestås
af hvar sin öfverjägmästare. F. n. (1890) finnas
9 skogs- eller öfverjägmästare-distrikt, nämligen:
Norrbottens distrikt, omfattande Norrbottens län,
med 13 revir; Vesterbottens distrikt, omfattande
Vesterbottens län, med 8 revir; Mellersta Norrlands
distrikt, omfattande Jämtlands och Vesternorrlands
län, med 8 revir; Gefle-Dala distrikt, omfattande
Gefleborgs och Kopparbergs län, med 7 revir;
Bergslags distrikt, omfattande Vermlands, Örebro,
Vestmanländs och Upsala län, med 10 revir; Östra
distriktet, omfattande Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands och Gotlands län, med 7 revir;
Vestra distriktet, omfattande Skaraborgs, Elfsborgs
samt Göteborgs och Bohus län, med 9 revir; Smålands
distrikt, omfattande Kalmar, Jönköpings och Kronobergs
län, med 8 revir; Södra distriktet, omfattande
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands
län. med 4 revir. C. G. Hz.
Skogsdufvan, zool. Se Dufslägtet.
Skogseld. Man skiljer mellan trenne slag af skogseld,
nämligen löpeld, toppeld och jordbrand, alltefter
de olika sätt, hvarpå elden uppträder, beroende
på markens och skogsbeståndets beskaffenhet samt
på den förras betäckning. Löpeld förekommer mest på
hedland, som äro beväxta med gammal tallskog, och der
marken är öfverdragen med ljung och bärris. Elden
löper under sådana förhållanden hastigt fram öfver
marken, utan att göra någon synnerlig skada på den
gamla tallskogen; alla plantor deremot förstöras,
äfvensom det merendels tunna matjordslagret. Löpelden
kan dock blifva skadlig för sjelfva skogsbeståndet,
om detta består af medelålders tallskog, å hvilken
bastcellerna ofta genom den starka hettan dödas å
ena sidan af trädens nedre del, så att dessa erhålla
»lyra» eller »ljud», hvarigenom deras användbarhet
till sågtimmer betydligt minskas. När löpelden vid sin
framfart träffar yngre eller täta skogsbestånd, ledes
den efter grenarna upp till trädkronorna och öfvergår
till toppeld, som icke allenast dödar, utan äfven
till en del förtär träden, så att återstoden stundom
icke kan användas till annat än ved. Toppelden härjar
i synnerhet uti yngre och medelålders barrskogar
och erhåller ofta, om den ej i tid släckes, stor
utbredning, så att den anställer betydlig skada,
icke allenast på skogen, utan äfven på åkrar, ängar
och byggnader. Det tredje slaget af skogseldar, eller
jordbrand, uppträder under torra somrar i förening med
de båda förra slagen uti torfmossar och myllrik jord.
C. G. Hz.
Skogsfamn. Se Famn.
Skogsfinkslägtet. Se Finkslägtet.
Skogsfågel, jagtv. Under denna benämning plägar
man i jagtterminologien sammanfatta tre fogelarter,
nämligen tjäder, orre och hjerpe. Dessa foglar kallas
också skogshöns i motsats mot fälthöns (rapphöns och
vaktel) samt fjällhöns (dalripa och fjällripa). I
anseende till sin storlek tager tjädern försteget
framför de andra båda skogsfogelsarterna och benämnes
»storfogel»; någon gång inbegriper man under denna
benämning äfven orren. J. W. L.
Skogsförsäljningsmedel, kamer. Se Statens skogsmedel.
Skogsgåsen. Se Gåsslägtet.
Skogshumle, bot. Se Myrica. Med detta namn betecknas i
Dalarna röllekan (se Millefolium), som äfven varit
använd till att gifva »bäska» åt öl eller dricka. I
Linnés Wästgöta Resa och i hans Flora suecica finnes
uppgifvet, att i Dalsland namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
