- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1289-1290

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogshushållning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skyldighet, hvarefter mot samma skyldighet mer och
mer ansågs svara en rättighet å kronans sida till
träden i fråga, dock blott såvida de funnos å krono-
och skattejord. Fruktan för skogsbrist föranledde
redan i första delen af 1600-talet inskränkning
i rättigheten till svedjande och förbud emot
inkräktningar å allmänningsjord. Särskilda
förordnanden derom ersattes af en d. 20 Mars
1647 utfärdad stadga om skogarna i riket, och
d. 22 s. m. utkom äfven en stadga om bärande
skogsträd. Förnyad publikation deraf skedde den 27
Augusti 1664, utan att sedermera ny skogsordning
erhölls förrän år 1734. Detta år utkom ock vår ännu
gällande allmänna lag, hvilken i Byggningabalkens
10:de–16:de kapitel innehåller åtskilliga stadganden
såväl angående bärande träd, som om skogsvård i
öfrigt. År 1793 utkom å nyo en skogsordning samt
återigen år 1805. Synnerlig förändring af det förut
bestående bereddes emellertid ej dermed. Efter
det nya statsskicket år 1809 syntes det allmänna
intresset fordra, att skogar, som förblifvit
i statens ego, öfverlätes till enskilde. Redan
1811 medgafs förvärf af de åt bergverken anslagna
rekognitionsskogarna, och en likartad anordning
vidtogs år 1852 med de skogar, som för stockfångst
anvisats till vissa sågverk. Dessförinnan hade
år 1824 de gamla häradsallmänningarna förklarats
tillhöra menigheterna, som efter omständigheterna
skulle få dela dem eller bibehålla dem oskiftade. En
upplåtelse till enskilda var jämväl afsedd med
hänsyn till den hufvudsakliga delen af de öfriga
allmänna skogarna. Innan detta hunnit genomföras,
hade emellertid uppfattningen om det lämpliga
deraf förändrats. Mer och mer gjordes gällande,
att förekomsten af allmänna skogar vore en fördel,
under förutsättning allenast att desamma egnades en
tillfredsställande vård. Å grundvalen häraf tillkom
k. förordn. d. 29 Juni 1866, hvilken, under uttalande
att såväl krono-parker som häradsallmänningar
skola bibehållas oförminskade, lemnar föreskrifter
om hushållningen ej mindre å desamma än äfven å
skogar, tillhörande kungsgårdar, utarrenderade
kronoegendomar, boställen, allmänna inrättningars
hemman samt kronohemman.

I afseende å den enskilda skogsvården råder för
närvarande nästan obegränsad frihet. Hvad i lag
stadgats angående ek och andra bärande träd å enskilda
egor har dels upphäfts dels sedan lång tid tillbaka
upphört att tillämpas; och då svedjande numera ej
torde i någon afsevärd omfattning förekomma, hafva
jämväl de lagstadgade förbehållen dervid blifvit
tämligen betydelselösa. Likaledes har den egare
af skattejord såväl i allmänna lagen som i 1805 års
skogsordning förehållna skyldigheten att ej afverka så
mycket, att hemmanets bestånd och förmåga att utgöra
skatt äfventyras, förlorat sin förra vigt till följd
ej mindre af det stegrade jordvärdet än äfven af
den skedda grundskatteafskrifningen. Å sista tiden
hafva väl inskränkningar i förfoganderätten öfver
skog tillkommit, men desamma afse allenast särskilda
delar af riket. Sålunda har d. 10 September 1869
utfärdats förordning, enligt hvilken å Gotland
förbud mot afverkning till afsalu kan under vissa
förhållanden meddelas, hvarjämte för Norr- och
Vesterbottens län stadgande tillkommit emot
afskeppning eller försågning af virke under vissa
dimensioner, hvilket skett i syfte att bereda skydd
för ungskogen; varande den nu gällande förordningen
derom af d. 19 Mars 1888. Angående den äldre svenska
skogs- och jagtlagstiftningen se Sveriges officiela
statistik, Skogsväsendet, delen I, Inledningen. v. E.

Skogslemmeln. Se Lemmelslägtet.

Skogsläroverk. I Sverige finnas skogsläroverk dels
för utbildning af den förvaltande skogspersonalen
(Skogsinstitutet), dels för utbildning af skickliga
skogvaktare (skogsskolor). Skogsinstitutet,
i Stockholm, inrättades af hofjägmästaren
I. af Ström och erhöll sina första stadgar d. 15
Okt. 1828. De allmänna skogsläroverkens senaste
stadgar äro utfärdade d. 13 April 1886. Enligt
dem har Skogsinstitutet till ändamål att genom
kostnadsfri undervisning utbilda skickliga
skogshushållare och att utveckla skogsvetenskapen på
rationel grund. Kursen vid institutet är 2-årig,
och för att blifva antagen till elev fordras
mogenhetsexamen å reallinien samt afgångsbetyg
från Ombergs skogsskola. Skogsskolorna, af hvilka
f. n. (1890) finnas 6, hafva till uppgift att genom
kostnadsfri undervisning bibringa hufvudsakligast
praktisk insigt och färdighet i skogshushållning
och jagt, i syfte (vid Ombergs skogsskola) att
förbereda till inträde vid Skogsinstitutet eller
(vid öfriga skogsskolor: Sillre i Medelpad, Marma
i Upsala län, Hunneberg i Elfsborgs län, Boda på
Öland och Kollberga i Kristianstads län) att utbilda
skickliga skogvaktare. Lärokursen börjar vid Ombergs
skogsskola d. 1 Juli och vid öfriga skogsskolor
d. 1 Sept. samt fortgår till d. 15 Juni. Dessutom
finnas två enskilda skogsskolor, som åtnjuta anslag
af statsmedel, nämligen: Skogshalls i trakten af
Mariefred och Presteruds i trakten af Kristinehamn.
C. O. Hz.

Skogsmedel, kamer. Se Statens skogsmedel.

Skogsmenniska. Se Orang-utangslägtet.

Skogsmes-slägtet, Parus, zool., ett slägte tillhörande
mesfoglarnas (Paridae) familj, tättingarnas ordning
(Passeres) och foglarnas klass. Skogsmesarna skilja
sig från stjertmesarna hufvudsakligen derigenom
att deras stjert är af medelmåttig längd, i spetsen
tvär eller klufven. De 42 kända arterna tillhöra
företrädesvis gamla verlden; endast några få bebo
Amerika. De äro stannfoglar och, som synnerligen
ifriga insektförstörare, mycket nyttiga foglar. I
Sverige förekomma Blåmesen, Entitan, Gråmesen,
Lappmesen, Svartmesen
och Talgoxen l. Talgmesen
(se d. o.). L-e.

Skogsmusen, zool. Se Råttslägtet.

Skogsmården. Se Mårdslägtet.

Skogsnymfslägtet. Se Lampornis.

Skogsrefva, bot. Se Clematis.

Skogsrå. Se .

Skogsräfven, zool. Se Räfslägtet.

Skogsrör. Se Calamagrostis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free