Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoldrama ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling, behofvet föranledt upprättande af dylika
samlingar i Stockholm (Pedagogiska biblioteket),
Norrköping, Gefle, Helsingborg m. fl. st. Frv. Brg.
Skoldrama kallas den art af skådespel, som från
medeltidens slut och intill 18:de årh. författades
i pedagogiskt syfte för att af skolungdomen
uppföras. Skoldramats ursprungliga ändamål var
att gifva färdighet i de klassiska språkens,
särskildt latinets, talande, hvarför lärjungarna
i början fingo uppföra Terentius’ dramer. Men
då dessa snart voro genomspelta, skrefvo lärarna
sjelfva latinska komedier, som vanligen gåfvos vid
skolans högtidligheter, först endast inför kyrko-
och lärarekollegiet, sedermera äfven för en med det
klassiska språket obekant publik, till hvars tjenst
man stundom inflickade en öfversättning eller,
som Frischlin i sin berömda »Phasma», ett komiskt
mellanspel. Snart gick man ända derhän att skrifva
komedier på modersmålet, hvilka då icke längre voro
språkliga öfningar, utan sökte bibringa religiösa och
sedliga lärdomar. Dessa s. k. bibeldramer, hvilka
florerade under reformationstidehvarfvet, hemtade
helst, i motsats mot mysterierna, sina ämnen ur Gamla
testamentet. Stundom voro de äfven polemiska och
behandlade tidens religionsstridigheter. Ett svenskt
bibeldrama af renaste form är »Tobie commedia»
(tr. 1550), troligen författad af Olaus Petri. I
Tyskland odlades skoldramat mer än annanstades, och
Luther sjelf förordade detsamma som ett lämpligt
uppfostringsmedel. I Sverige blefvo komedier och
tragedier genom 1575 års ordinantia gillade såsom
nyttiga öfningar. Småningom började dock skoldramats
strängt religiöst-didaktiska element vika för ett
mera verldsligt. Ett exempel på denna öfvergång är
»Holofernes och Judiths commedia». Från början af
17:de årh. hafva vi det första svenska profandrama,
»En lustigh comoedia vidh nampn Tisbe» (tillskrifvet
rektorn i Arboga Magnus Olai Asteropherus och
uppfördt i Arboga 1610), hvars syfte uteslutande
var att roa. I Tyskland fortlefde skoldramat vid
skolor och universitet ända till 18:de årh. I Danmark
uppfördes den sista skolkomedien 1697 i Herlufsholms
skola. I Sverige förekommo skådespel vid tyska
skolan i Stockholm ännu på 1690-talet, hvarefter
de utträngdes genom utländska skådespelaretruppers
representationer, som bättre tillgodosågo allmänhetens
förändrade smak. De af Messenius under 1600-talet
skrifna historiska skådespelen bröto i väsentlig grad
med skoldramat och närmade sig folkdramat.
Skolezit, miner., en kalk-natrolit med 3
molekyler kristall-vatten. Den kristalliserar
monoklint och förekommer i basaltiska bergarter.
Ant. Sj.
Skolfartyg, benämning på dem bland flottans fartyg,
som användas för öfning af sjökrigsskolans elever,
flottans skeppsgossar eller yngre sjömän. Dylika
fartyg utgå under sommarmånaderna på expedition. Vid
svenska örlogsflottan finnas f. n. följande
skolfartyg: en fregatt för kadetternas öfning, 3
briggar för skeppsgossarnas öfning, 2 korvetter
för yngre sjömäns
och för sjöbeväringens öfning, ett
skjutskolefartyg samt ett minskolefartyg. Äfven
inom svenska handelsflottan finnes ett
skolfartyg, näml. Rydbergska stiftelsens.
L. H.
Skolhus. I kommunalförfattningarna är föreskrifvet,
att det tillkommer kyrkostämma att besluta om byggnad
och underhåll af skolhus, hvarmed i dem afses
lokal för den allmänna folkundervisningen. Det
åligger hvarje skoldistrikt, enligt stadgan
ang. folkundervisningen i riket af d. 20
Jan. 1882, att anskaffa tjenliga skollokaler
för distriktets skolor samt förse dem med möbler
och undervisningsmateriel. Läget och storleken
m. m. bestämmes af kyrkostämman, sedan vederbörande
folkskoleinspektörs yttrande blifvit inhemtadt. De
för folkundervisningen upplåtna lokalerna disponeras
af skolrådet, hvilket sålunda eger bestämma, om de må
upplåtas för annat ändamål. Genom öfverenskommelse
kan beslutas, att icke hela församlingen eller
skoldistriktet, utan de särskilda »skolrotarna»
derinom hvar för sig anskaffa skollokaler. –
Vid hvarje folkskola bör, så vidt sig göra
låter, finnas ett till skolträdgård lämpligt
jordland. Hvad de allmänna läroverken angår,
äro vederbörande städer förpligtade att antingen
bekosta eller lemna bidrag till byggande och
underhåll af läroverkshus och rektorsbostad. Jfr
C. G. Hammarskjöld: »Bidrag till tolkning af
k. förordn:a den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet och i stad samt om kyrkostämma» (1888).
H. S-n.
Skolier (Grek. skolia, af skolios, krokig),
kallades hos forntidens greker ett slags bordsvisor,
hvilka vid festliga samqväm brukade sjungas i tur af
bordsgästerna. Namnet afser förmodligen de friheter i
formen, som voro medgifna för dessa i de flesta fall
af ögonblickets ingifvelse födda sånger. De innehöllo
ofta någon ur lifvet hemtad sedelärande tanke, stundom
i förening med lofprisande af gudar eller stora
män. Af en högre rang voro Pindaros’ skolier, hvilka
voro afsedda att utföras i korsång. Äfven Terpandros,
Alkaios, Sapfo m. fl. prisas såsom författare af
dylika sånger. De skolier, som kommit till vår tid,
till större delen af okända författare, äro samlade
af Bergk i »Poetae lyrici graeci». III (4:de uppl.
1882). A. M. A.
Skolios. Se Ryggradskrökningar.
Skollofskolonier har man kallat ett slags
välgörenhetsinrättningar, som hafva till ändamål att
under skolferierna bereda svaga, bleksigtiga barn
från städerna tillfälle att vistas i fria luften på
landet. Den förste, som upprättade skollofskolonier,
var presten Bion i Zürich, 1876. Hans åtgörande
vann snart efterföljd i Tyskland, England och
Förenta staterna samt äfven annanstades. Medlen till
bekostande af dessa inrättningar erhållas i allmänhet
genom enskild välgörenhet. I Sverige anordnades den
första skollofskolonien 1884, af skollärarinnan fröken
Agnes Lagerstedt i Stockholm. Derefter bildades,
med kronprinssessan som ordförande, en komité för
anordnande af sådana kolonier, hvilkas antal ar i
ständigt stigande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
