Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skraffering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning; så vid leende och än mer vid gapskratt.
G. v. D.
Skrattmås, Larus ridibundus, zool., en till måsslägtet
(se d. o.), familjen Laridae och ordningen Longipennes
hörande fogelart. Hufvud och en del af halsen
äro om sommaren bruna, om vintern hvita med en
svart fläck framom hvartdera ögat och en annan på
örontrakterna; ryggen och vingtäckfjädrarna ljust
blågrå; handpennorna äro försedda med svarta
spetsar; i öfrigt är fjäderbeklädnaden hvit. Den
spensliga näbben och benens nakna delar äro mörkt
röda. Tarsen är längre än mellantån. Längd omkr. 45
cm. Skrattmåsen, som har en vidsträckt utbredning i
Europa, Asien och Amerika, förekommer inom Sverige
i Skåne samt på Gotland och Öland. I Sverige är han
en flyttfogel, som anländer i Mars eller början af
April och åter lemnar oss i Oktober eller November. I
södra Europa stannar han hela året om. Han lefver om
sommaren i större eller mindre flockar, vid sjöar,
kärr och floder, hvaremot han om hösten och vintern
besöker hafsstränderna. Hans hufvudsakliga föda
består af insekter, maskar och andra smärre djur
samt dessutom af småfisk. Hans lifliga rörelser äro
synnerligen behagliga; han simmar lätt och flyger
skickligt. Man ser honom ofta raskt och uthållande
vandra omkring på ängar och åkrar, sysselsatt med
att fånga insekter. Äggen (2–4, varierande grundfärg
med bruna och svartaktiga fläckar) läggas på en bale
af sjögräs eller dyl. nära strandbrädden. Båda könen
rufva vexelvis. L-e.
Skrea, socken i Hallands län, Årstads härad. Areal
3,750 har. 1,783 innev. (1889). Annex till Falkenberg,
Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt.
Skredsvik, socken i Göteborgs och Bohus län, Lane
härad. Areal 8,498 har. 2,086 innev. (1889). S. bildar
med Herrestad och Högas ett regalt pastorat af 2:dra
kl., Göteborgs stift, Elfsyssels Norra kontrakt.
Skreflinge. Se Norra Skreflinge och Vestra
Skreflinge.
Skrefsrud, Lars Olsen, norsk missionär, född d. 4
Febr. 1840 i Gudbrandsdalen, visade redan som gosse
stora anlag såväl för läsning som för idrotter och
mekanik. I Kristiania råkade han i dåliga sällskap och
kom för en tid i fängelse. Der skedde en inre brytning
hos ynglingen. Genom vederbörandes välvilja fick
han tillgång på böcker, en ny verld öppnade sig för
det vetgiriga sinnet. S. läste bl. a. om den svenske
bondgossen Peter Fjellstedt, som vardt missionär i
hednaverlden, och dermed var hans lifsbana bestämd. Om
dagarna i arbete på en mekanisk verkstad i Kristiania
och sedan i Lillehammer, idkade han om nätterna med
jernflit sina studier. Nekad inträde uti den norska
missionsskolan, reste han 1862 till Berlin och intogs
der i en missionsanstalt. I Berlin sammanträffade han
med dansken H. P. Börresen, hvars vän och medarbetare
han blef för hela lifvet. År 1865 följdes de åt till
Kalkutta för att verka i ett tyskt missionssällskaps
tjenst. Oviljan mellan Tyskland och Danmark i
anledning af det nyss slutade kriget sträckte sig dock
ända till Indien. S. var dansksinnad och skildes från
sällskapet, tillsammans med sin vän. 1867 anlände
de till Santalistan och upptogo der på egen hand en
evangelisk missionsverksamhet (se
Santalmissionen). Med sina mångsidiga språkliga kunskaper och
öfriga vidsträckta bildning har S. varit i stånd att
skapa en santalliteratur, hvilken väckt den lärda
verldens uppmärksamhet. Engelsk-indiska regeringen
gaf honom nyligen i uppdrag att utarbeta santalernas
historia. 1882 blef han prestvigd i Kristiania. Han
har dessutom erhållit doktorsgraden i Kalkutta.
L-d.
Skribent (af Lat. scriba, skrifvare), skriftställare,
ofta i föraktlig bemärkelse. – Skribler, dålig
skriftställare, bläcksuddare.
Skridjökel. Se Glacier och Jökel.
Skridskinnbaggar, Reduviidae, zool., en
grupp tillhörande insektordningen Hemiptera (se
d. o.). Hufvudet är bakom de stora, utstående ögonen
afsnöradt till en sorts hals; snabeln är fri, 3-eller
4-ledad; benen äro synnerligen långa. Den äfven i
Sverige förekommande Reduvius personatus är ett
nattligt djur, som mest vistas i boningshusen. Han
har fått sitt artnamn (»den maskerade») deraf att
larven plägar omgifva hela sin kropp med dam och
smuts, så att hans verkliga utseende är doldt liksom
under en mask. Några utländska former äro fruktade
för de synnerligen smärtsamma styng de gifva.
L-e.
Skridskoåkning. Redan under forntiden färdades man på
isytor med skridskor, då kallade isläggar, hvilkas
skenor urspr. voro af ben, derefter af jern eller
stål och intill senaste tid försedda med en fotplatta
af trä, i hvilken voro anbragta hål för snören eller
remmar, till skridskons fästande vid foten. Numera
användas i synnerhet s. k. amerikanska skridskor,
hvilka äro helt och hållet af jern eller stål och
ega en skrufmekanism vid klacken, hvarjämte dock ofta
nyttjas en rem, som spännes öfver vristen. Skridskons
skena är slät, uppåtböjd såväl bakåt som framåt
samt, särskildt om den är afsedd för figuråkning, i
sin helhet något bågformig. Dess normala höjd vexlar
från 22 till 32 mm., under klacken, och från 28–35
mm., under bredaste delen af foten. Längden bör i
allmänhet öfverskjuta fotens med ungefär 10 mm. framåt
och 30 mm. bakåt; skridskor för långfärd göras dock
mycket längre. Bredden, som är störst på omkr. 1/2
af skenan, från nosen räknadt, utgör der 7 à 9 mm.,
men vid ändarna endast 2 à 3 mm. – Skridskoåkningen,
ehuru en gammal idrott, har först i 19:de årh. nått en
större utveckling, särskildt i Skandinavien, Finland
och Holland. Till dess främjande hafva mångenstädes
klubbar bildats, och ofta anställas täflingar, äfven
internationella sådana. Föremål för ifrig öfning är
särskildt figur åkningen, genom hvilken man åsyftar
konstmässiga, ständigt vexlande figurer, med eleganta
rörelser. Äfven längdåkningen har uppdrifnts till en
förvånande grad. – En särskild art af skridskoåkning
är skridskosegling, hvarvid den åkande föres framåt
af vindens tryck mot ett segel, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
