Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de i tryck brukliga skriftarterna se Boktryckarekonst
(sp. 823) och Stil.
Det återstår ännu att omnämna några speciella arter
af skrift, hvilka hafva hvar och en sina skilda
uppgifter.
Lönnskrift, äfven kallad kryptografi, aren skrift,
som är afsedd att kunna tolkas endast af den, som
har nyckeln dertill. Den utgöres af godtyckligt
kombinerade bokstäfver, siffror eller andra tecken
(jfr Chiffer). Ett slags lönnskrift fanns redan hos
fornmejikanerna, hvilken bestod af en mängd slingor
och knutar anbragta på snören. Den är känd under
benämningen knutskrift (se d. o.). Äfven spartanerna
begagnade en lönnskrift, den s. k. skytale (se
d. o.), hvilken närmare beskrifves af Plutarchos.
Konsten att skrifva med förkortningar kallas
snabbskrift (tachygrafi) eller kortskrift (se
Stenografi).
Blindskrift, som begagnas af de blinda, finnes
afhandlad under Blindundervisning (se d. o.).
Skriftens historia, ehuru af så omätlig vigt för
kännedomen om menniskans utveckling, har jämförelsevis
sent börjat bearbetas. Af forntidens folk hafva endast
kineserna egnat större uppmärksamhet åt sin skrifts
historia (först 1801 bekantgjord för Europa genom
Hagers arbeten). Judar, greker och romare, hvilka
varit de egentliga källorna för historieforskningen,
hafva mycket litet befattat sig med skriftens
historia. Det var först de lärde benediktinerna
Mabillon och Montfaucon, som i 17:de årh. grundlade
den grekisk-latinska paleografien. Skaparen af
den jämförande skriftkunskapen var Ulrik Kopp
(1819). Genom Alexander v. Humboldt väcktes (1811)
intresset för de mejikanska hieroglyferna. Egyptens
hieroglyfer blefvo först genom Champollions
forskningar på 1820-talet allmän egendom, och vid
ungefär samma tid fann Grotefend klaven till de
persepolitanska kilskrifterna. 1845 upptäcktes genom
Layards gräfningar Ninive för andra gången, och i dess
spillror fanns nyckeln till de assyrisk-babyloniska
kilskrifternas tolkning. Slutligen samlades och
offentliggjordes i början af innevarande årh. Indiens
inskrifter af den lärde Prinsep.
År 1852 utgaf A. Auer i Wien en tablå öfver jordens
kända alfabet, hvilka då utgjorde omkring 100
olika skriftsystem. Hur materialet sedan dess vuxit
visar den 1879 af K. Faulmann utgifna »Buch der
schrift», som innehåller 266 olika skriftarter. En
särdeles rik literatur finnes numera rörande
skriftens ursprung och utveckling. Bland nyare
arbeten äro de vigtigaste: Brugsch, »Ueber bildung
und entwickelung der schrift» (1869), Wuttke,
»Geschichte der schrift und des schrifttums», med
ett häfte »Abbildungen zur geschichte der schrift»
(1872–73), Faulmann, »Illustrirte geschichte der
schrift» (1880) och Taylor, »The alphabet» (1883).
R. G.
Skrift, teol. Se Skriftermål.
Skriftermål (Skrift) kallas i det kyrkliga språket
syndabekännelsen inför en prest före nattvardens
begående. Den katolska
privatbikten l. öronbikten (se Bikt) förkastades i de
protestantiska kyrkosamfunden såsom obligatorisk
och såsom ett sakrament. Inom den lutherska kyrkan
bibehöll den sig såsom en frivillig akt ända in
i förra århundradet. I dess ställe trädde det
allmänna skriftermålet, i hvilket presten höll
till de församlade ett tal, å deras vägnar uttalade
syndabekännelsen och slutligen tillsade hvarje enskild
syndernas förlåtelse (jfr Aflösning 1). Inom den
reformerta kyrkan har detta allmänna skriftermål
begagnats alltsedan reformationen.
Utbytandet af den ovilkorliga aflösningen mot en
vilkorlig sådan inom svenska kyrkan (genom den
år 1811 antagna nya kyrkohandboken) framkallade en
kyrklig söndring, då läsarna i Norrland icke ansågo en
blott vilkorlig aflösning tillfyllestgörande. Genom
schartauanismen framträdde inom svenska kyrkan ett
sträfvande att återinföra privatbikten. – Om den länge
bibehållna obligatoriska bikten för dömde förbrytare
se Kyrkoplikt.
Skriftfader, biktfader (se d. o.).
Skriftgranit. Se Granit.
Skriftlaf, bot., är den svenska benämningen på
slägten a Graphis Achar. och Opegrapha Achar.,
hörande till Lafvarna (Lichenes L., kl. Cryptogamia
L.). Dessa lafslägten växa å barken af löfträd,
sällan på jord, och deras bål bildar en tunn,
heteronem eller i lager delbar skorpa, öfverallt
tätt fastsittande vid underlaget och utan några
frånstående kantflikar. Sporbäddarna ligga
obetäckta å lafbålens yta. Skriftlafvarna
höra således till de gymnokarpiska lafvarna och
hafva fått sitt namn deraf att deras sporbäddar
hafva formen af smala, oregelbundna, greniga
eller enkla, mer eller mindre böjda linier,
ganska snarlika något slags skrifttecken.
O. T. S.
Skriftlärd. Se Judendom, sp. 1408.
Skriftpenningar. Se Dukpenningar och Påskpenningar.
Skriftspråk. Se Riksspråk.
Skrifvareort, kamer. Se Mantalsräntan.
Skrifvarepenningar, kamer. Se Mantalsräntan.
Skrifvaresjuka, mogigrafi, svårighet att
skrifva, beroende på kramp eller lamhet i fingrarnas
eller armens muskler, till skilnad från agrafi,
bristande skrifförmåga, eller total oförmåga att
skrifva, beroende på fel i hjernan. Skrifvaresjukan
räknas till funktionsnevroserna, eller de
koordinatoriska sysselsättningsnevroserna,
hvilka bero på öfveransträngning af de muskler
och nerver, som tagas i anspråk för en viss
sysselsättning. Svagheten hos musklerna visar sig
antingen som kramp (spastisk form) eller lamhet
(paralytisk form af sjukdom). I förra fallet uppträder
krampen i pekfingrets sträckmuskel, så att pekfingret
blir styft, eller i tummens böjare och motsättare,
så att tummen böjes in i handen, eller i underarmens
supinatorer, så att underarmen vrider sig utåt,
eller i dess pronator teres, så att armen vrider
sig inåt. Härtill kommer ofta darrning i handen
och armen. Skrifningen går till en tid med styfva
fingrar, hvarigenom bokstäfverna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
