Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skräcka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skufblinda l. Skjufblinda, sjöv.
Se Blindrå.
Skugga, fys. När en ljusvåg (se Ljus) träffar
ett ogenomskinligt föremål, uppstår en skugga bakom
detsamma, och sätter man en hvit skärm tätt bakom
föremålet, synes på densamma en skuggbild. Faller
skuggbilden på täta töcken eller moln, uppstå
stundom dimbilder (se d. o.). Utgår ljusvågen från
en enda lysande punkt, är det lätt att bestämma
skuggans form, i synnerhet om man ej fäster sig
vid ljusets obetydliga böjning, utan antager, att
ljuset fortplantar sig rätlinigt. Alla från den
lysande punkten utgående linier, hvilka beröra den
ogenomskinliga kroppen, bilda tillsammans en konisk
yta, och den del af denna yta, som ligger bakom
kroppen, bildar skuggans gränser. Skuggbilden växer
följaktligen med afståndet från föremålet. Har den
lysande kroppen deremot någon utsträckning, uppstår
utom den egentliga skuggan, kärn- eller helskuggan,
inom hvilken ljusvågen är helt och hållet utsläckt,
en halfskugga eller ett helskuggan omgifvande rum,
som endast belyses af vågor utgående från en del
af den lysande kroppen. Hel- och halfskuggan bilda
tillsammans kroppens slagskugga. Till följd af ljusets
böjning är det ingen skarp gräns mellan hel- och
halfskuggan, och, i samma mån som halfskuggan med
afståndet från den skuggande kroppen växer, sker
öfvergången från mörker till ljus mindre hastigt,
och helskuggans skarpa konturer försvinna. Ett af
solen belyst ogenomskinligt föremål skulle enligt
matematisk kalkyl bilda en helskugga, som vore 105
gånger längre än föremålets bredd, men helskuggans
konturer förlora sig för ögat på betydligt kortare
håll. Håller man t. ex. ett solbelyst hårstrå tätt
intill ett pappersark, kastar det en skarpt begränsad
skuggbild på papperet, och aflägsnas hårstrået från
papperet, växer visserligen skuggbilden, men dess
kanter förlora sin skärpa, och redan på 5 cm:s afstånd
försvinner bilden helt och hållet. De skuggbilder,
som uppstå bakom belysta, ogenomskinliga föremål,
kunna, uppfångade på en genomskinlig skärm, framkalla
roande skuggspel. A. Bi-n.
Skuggfisken l. Skyggfisken, Blennius l.
Pholis laevis, zool., en till
fam. slemfiskar (Blenniidae), ordn. taggfeniga fiskar
(Acanthopterygii) hörande fisk. Kroppen saknar
fjäll och är bakåt hoptryckt; hufvudet är tjockt
och trubbigt. Fisken har sammanhängande ryggfena
med i spetsen mjuka strålar samt bukfenorna försedda
med en taggstråle och tre mjuka strålar. Färgen är
mörkt gråaktig och fläckig. Längden uppgår till 60
cm. Skuggfisken är icke funnen vid någon svensk kust,
men är deremot anträffad vid kusten af Bergens stift;
för öfrigt förekommer den vid Englands, Frankrikes
etc. kuster. Den är skygg och döljer sig bland
tången. Den lär vara mycket seglifvad och kunna
lefva länge ofvan vatten på fuktiga ställen. Den
lifnär sig företrädesvis af små blötdjur, kräftdjur
och maskar. L-e.
Skuggfogeln, Skuggfogelslägtet, zool. Se Hägrar.
Skuggperspektiv. Se Perspektiv.
Skuld, nord. mytol. Se Nornor.
Skuld, teol., kallas i det religiösa språkbruket det
ansvar, den straffskyldighet, som menniskan ådrager
sig genom synden. Enligt det augustinska lärobegreppet
ansågs icke blott det onda menniskan sjelf begått och
det goda hon uraktlåtit, utan äfven arfsynden medföra
en skuld, emedan »vi alle syndat i Adam». Enligt
Kants filosofiska omtydning af arfsyndsläran till en
lära om »det radikala onda» är det icke för den första
menniskans skuld, som individen göres ansvarig, men
väl för det förvändande och förderfvande af viljans
maximer, hvars rötter ligga dolda i det omedvetna
själslifvet. På Schleiermachers ståndpunkt, enligt
hvilken arfsynden beror på individens sammanhang och
solidaritet med slägtet, blifver denna synd hvars
och ens skuld, som har del deri och i den mån han
har del deri, och kan derför betraktas såsom slägtets
kollektiva skuld.
Skuld, jur., kallas det, som man har rättslig
förpligtelse att till annan utgifva (debitorn),
dock ej gerna för annat fall, än då fråga är
om penningbetalning. Uttrycket begagnas här
således i samma betydelse som gäld. Men derjämte
förekommer »skuld» i bemärkelse af vållande och
betecknar sålunda vare sig brist på aktsamhet,
af beskaffenhet att medföra rättsligt ansvar för
derigenom skeende brott eller skadegörande handling
(culpa i motsats till dolus), eller ock sådan
felaktighet i viljebestämningen, som grundlägger
dylikt ansvar (culpa i vidsträckt mening, omfattande
dolus). För detta senare fall användes ofta särskildt
termen subjektiv skuld, i motsats hvartill »objektiv
skuld» tjenar till att utmärka den omständighet att
en rättsstridig gerning kan ledas tillbaka till en
person såsom dess fysiska orsak. Om moralisk skuld
talar man, då det lägges någon till last sådant,
som anses orätt, men ej kan ådraga honom ansvar
af juridisk natur. Jfr Obligation och Skuldebref.
A. W.
Skuldebref, jur., kallas ett af en gäldenär till
sin borgenär utfärdadt skriftligt erkännande af sin
skuld. Skuldebrefvet är vanligen upprättadt i form af
en förbindelse att betala, med angifvande af belopp,
betalningstid, räntans storlek o. s. v. samt med
påteckning af vittnen, till intyg om underskriftens
äkthet. Skuldebref tillkomma oftast i sammanhang
med penningförsträckningar af en person till annan
och innehålla då en utfästelse att återbetala den
lånfångna summan. Men skuldebref kunna äfven dels
afse prestation af till myckenhet och godhet bestämda
varor och dels utgifvas till ordnande eller erkännande
af skuld, som uppkommit på helt annat sätt än medelst
försträckning. Skuldebrefvet har i det hela samma
beviskraft som hvarje annat skriftligt bevis, men
ett särskildt värde derigenom att det innehåller
en förklaring af just den person, mot hvilken
rättsanspråket närmast riktar sig. Någon fullständig
och än mindre någon motbevis uteslutande beviskraft
eger det dock naturligen icke. I denna punkt finnas
för öfrigt till en del särskilda bestämmelser. Dessa
äro företrädesvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
