Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skräcka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifna med afseende å den summariska rättegång, i
hvilken fordringsanspråk kunna göras gällande, för
så vidt derå finnas sådana bevis som skuldebref. I
Sverige sträcker sig den särskilda procedur, som
sålunda står öppen för innehafvare af skuldebref,
till sin uppkomst så långt tillbaka som till midten af
14:de årh. (Telge stadga 1345) och eger nu för tiden
rum i form af s. k. lagsökning inför öfverexekutor. I
sådan rättegång har gäldenärs förnekande af sitt namn
å skuldebrefvet ej någon verkan, derest han förut
erkänt handlingen inför viss offentlig myndighet
(Uts. L. § 24). Och lika är förhållandet med
invändning att han blifvit tvungen eller förledd
till förbindelsens utgifvande, så framt han ej
inom föreskrifven tid gjort behörig anmälan derom
(Uts. L. §§ 25, 26). Derest förenämnda erkännande ej
blifvit lemnadt eller föreskrifterna om anmälan af
tvång eller förledande till handlingens utfärdande
åter blifvit iakttagna, hänskjutes deremot på i det
ena eller andra afseendet framställd invändning saken
till domstols pröfning och afgörande.
Man skiljer mellan löpande och icke löpande
skuldebref. Enligt svensk rätt äro de senare sådana,
som stälts till viss person eller ock till viss person
eller hans rättsinnehafvare, hvaremot de förra lyda
å innehafvaren eller å viss person eller ordres. I
den utländska rätten måste den, som vill göra någon
rätt gällande på grund af skuldebref, som ej stälts
till innehafvaren, medelst en fortlöpande följd
af öfverlåtelser visa sig vara behörig innehafvare
deraf. I den svenska rätten gäller detta deremot blott
i fråga om icke löpande förbindelser, så att alla de
löpande behandlas såsom om de lydde på innehafvaren
och utan vidare gälla i hvar mans hand. Detta beror
på en småningom uppkommen praxis, som dock till sist
fått sin fastställelse från lagstiftningens sida
(Prom. L. till Uts. L. § 10 mom. 1). Vid kraf på grund
af löpande förbindelser beaktas ej andra invändningar
(qvittning, betalning o. s. v.) än de, som hänföra
sig till förbindelsens eget innehåll eller hafva sin
grund i något innehafvaren personligen vidkommande
förhållande. I fråga om icke löpande förskrifningar
gälla derjämte sådana invändningar, som närmast röra
förutvarande innehafvare. Då betalning erlägges, är
vid löpande förbindelse alltså af vigt för utställaren
att återfå skuldebrefvet eller, i händelse allenast
afbetalning sker, att se till, det anteckning
härom göres å sjelfva handlingen. Vid icke löpande
skuldsedlar kan till bevis om betalning deremot
jämväl tjena särskildt utfärdade qvitton. Äfven
här är dock skriftligt bevis å afbetalningen
af nöden. Ty i lagsökningsmål upptagas ej andra
bevis till pröfning. – Om löpande förbindelser är
i svensk rätt för öfrigt särskildt stadgadt, att,
då den tid, som föreskrifvits för anmälan om tvång
och förledande till skuldebrefs utfärdande, obegagnad
löpt till ända, en härom framställd invändning helt
och hållet saknar verkan mot en innehafvare i god
tro och således äfven af domstol lemnas utan afseende
(Prom. L. till Uts. L. § 10 mom. 2). .– I förhållande
till icke löpande
förbindelser hafva de löpande ytterligare varit
utrustade med en strängare exekutiv verkan, så
till vida som de vid bristande betalning omedelbart
ledde till bysättning (K. F. 19 Maj 1756). Men denna
åtskilnad har med bysättningstvångets upphörande
försvunnit. Såsom minne häraf qvarstår allenast,
att gäldenär ej är skyldig att å löpande skuldebref
utgifva ränta för längre tid efter förfallodagen än
från den dag, då borgenären fordrat betalning, så
framt han ej förbundit sig annorledes (Prom. L. till
Uts. L. § 10 inom. 10). I lagsökningsväg kan dock
gäldenär på löpande förbindelse fortfarande sökas
hvarhälst han träffas; hvaremot i fråga om de icke
löpande de allmänna stadgandena om formen lända
till efterrättelse. Jfr Lagsökning och Löftesskrift.
A. W.
Skulderblad l. axelblad (Lat. scapula), anat.,
kallas den del af skulderringen, hvilken med en
led å »axelhögen» stöder sig mot nyckelbenet. Se
vidare Axel.
Skulderhörn, befästningsk., vinkeln mellan flank och
fas å en bastion (se d. o.). O. A. B.
Skulderled. Se Axel, anat.
Skuldervärn, befästningsk. Se Epaulement.
Skuldra. Se Axel, anat.
Skuldsedel. Se Skuldebref.
Skule Jarl Bårdssön. Se Håkan, norska konungar, 5.
Skuleson, Einar. Se Einar Skuleson.
Skullning, metallurg., kallas stora färskor,
som stundom bildas på väggarna i en masugnspipa
och orsaka oregelbundenheter i masugnsgången,
derigenom att de hindra sättningarnas jämna nedgående
(jfr Jern, sp. 1127 o. f.) och gifva upphof till
plötsliga sjunkningar i godset. Skullningar uppkomma
vanligast derigenom att temperaturen på något ställe i
masugnspipan blir högre, än den bör vara, till följd
hvaraf det förbipasserande godset fäster sig på ett
sådant ställe. Närmaste orsaken härtill är vanligen
för låg mursättning eller den omständigheten att för
litet malm blifvit uppsatt omkring murarna, stundom
äfven trögsmält beskickning med för låg malmsättning
o. s. v. Skullningar kunna äfven uppkomma i garfången,
om man ej under utslagen stänger spjellen till
gasledningarna, hvarigenom en luftström kan uppkomma,
som förorsakar förhöjd temperatur i garfånget, då
den träffar de varma kolen der. C. A. D.
Skulptur (Lat. sculptura, af sculpere, hugga,
skära), bildhuggarekonst (se d. o.). – Skulptera,
utföra bildhuggeriarbeten. – Skulptör, skulptris,
bildhuggare, bildhuggarinna.
Skultuna. 1. Socken i Vestmanlands län, Norrbo
härad. Areal 8,796 har. 2,011 innev. (1889). S. utgör
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Vesterås
stift, Domprosteriet. – 2. Mässingsbruk i nämnda
socken, med underlydande i Lillhärads socken, Tuhundra
härad af samma län, vid Svartån. Det anlades 1611
af vallonen, myntmästaren Marcus Kock på kronans
bekostnad och innehades efter honom af Arendt
Toppengiesser. Under bergsrådet Karl Brovalls,
adl. Adlervalds, tid (d. 1788)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
