Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skyddstält ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utverka penningelån, hvarvid han af Jakob I blef
slagen till riddare. 1617 blef S. riksråd, 1622
Upsala akademis kansler, 1624 fick han Duderhoffs
friherreskap i Östersjöprovinserna, senare
biskopsstiftet Wormditt i Westpreussen i förläning,
1629 blef han generalguvernör ofver Livland,
Ingermanland och Karelen. S. innehade ock Norra
Finlands lagmansdöme. Hans arbetsdrift och duglighet
gjorde honom lika användbar i alla förvaltningsbestyr,
men sjelf betraktade han de diplomatiska värfven
såsom sin egentliga lefnadsuppgift. Hans fullständiga
herravälde öfver latinet, tidens diplomatiska och
publicistiska språk, och hans retoriska konst,
denna tid lika vigtig för audienssalen som för
katedern, gjorde honom också företrädesvis dertill
egnad. Som statsman stod S. ur många synpunkter
i en viss motsats till Axel Oxenstierna. Han var
visserligen ej demokrat, men i stället en byråkrat
på absolutistisk grund med politiska sträfvanden,
som gjorde honom till föregångare för envåldstidens
män. Han nitälskade för lärdom och folkupplysning,
inrättade bl. a. skytteanska professuren vid
Upsala universitet och stiftade 1637 för Ålems
socken i Kalmar län en skola, i hvilken socknens
alla barn skulle njuta fri undervisning (denna
s. k. skytteanska skola l. pedagogi ombildades
1887 till en vanlig folkskola). Han hade sig
anförtrodd äfven lapparnas undervisning. 1632
fick S. såsom Dorpats akademis kansler ytterligare
verksamhetsfält för bildningens spridande att
öfvervaka; 1634 blef han den förste presidenten i Göta
hofrätt. Samtidigt togs hans duglighet i anspråk, när
några synnerligen svåra och vigtiga frågor förekommo
i rådet. En ny beskickning till Danmark, Holland
och England efter slaget vid Nördlingen gaf hans i
dessa land förut aktade namn en ny ära; hans sista
offentliga uppdrag var att med Oxenstierna deltaga
i fredsunderhandlingarna vid Brömsebro. S. afled på
sin gård Söderåker, ej långt från Brömsebro, d. 25
Mars 1645. – Hans dotter Vendela Skytte, född 1608,
egde för sin tid ovanliga kunskaper, i synnerhet
i språk, samt uppträdde som författarinna. Hon
kallades af Stiernhielm »sexus et saeculi miraculum»
(sitt köns och sitt århundrades underverk). Hon var
gift med landshöfdingen i Österbotten, Hans Kyle,
och afled redan 1629. A. B. B.
2. Skytte, Lars, teolog, den förres brorson,
född omkr. 1610, var 1641–47 svensk resident
i Portugal och begaf sig sedermera till Rom,
der han öfvergick till katolska läran och blef
franciskanmunk. S. egde stor språkkännedom och
betydlig insigt i statskunskap. Död i Rom 1696.
Han utgaf Confessio veritatis ecclesiae catholicae
(1652), Peregrinatio sancta fratris Laurentii
a D. P. Sueci (1658), Scala pietatis (1668), Ramus
Olivae Septentrionalis revirescens (1672) m. m.
3. Skytte, Bengt, statsman, son af Johan
S., föddes d. 30 Sept. 1614. Efter att hafva
fulländat sina studier vid universiteten i Upsala och
Dorpat, följde han 1629 generalen friherre J. Spens
på en beskickning till England, der han jämte brodern
blef slagen till riddare
af Karl I. 1633 kammarherre hos drottning Kristina,
befordrades han 1638 till revisor i räkningekammaren
och 1640 till kammarråd. Genom lärdom, qvickhet och
ett smidigt uppförande vann han drottningens ynnest,
blef 1646 landshöfding i Upsala län och 1647 tillika
i Stockholms län, hvilken befattning han afsade
sig 1649. Han var landtmarskalk vid riksdagen i
Stockholm 1647, utnämndes 1648 till riksråd och s. å
till Dorpats akademis kansler. Kristinas nyckfullhet
samt S:s afund och oroliga lynne aflägsnade honom
emellertid från drottningen. 1651 begaf han sig
utan tillstånd till Konstantinopel och underhandlade
på vägen med furst Kakoczy i Siebenbürgen, hvilken
redan då visade stor ifver att angripa polackerna,
samt hemkom först 1652. Han anklagades då för
delaktighet i Messeniernas sammansvärjning, men
frikändes af brist på bevis. S. förvärfvade å nyo
Kristinas förtroende och vågade till och med begära
greflig värdighet, hvilket dock misslyckades. I
rådet talade han i Dec. 1654 för kriget mot
Polen, förnämligast för den nytta Sverige skulle
kunna hafva af besittningen af Preussen. 1655 blef
S. ståthållare i Estland. S. å. fick han ock till en
tid ledningen af Sveriges angelägenheter i Litaven
och förmådde hertigen af Kurland att förklara sig
för svenska kronans vasall. Under Karl X:s sista
regeringsår lefde han som enskild man i London och
vistades sedan i Tyskland, men måste på regeringens
befallning hemresa i början af 1662 och intog åter
sin plats i rådet, till ringa belåtenhet för sina
medbröder. I tydlig afsigt att aflägsna honom,
utnämnde honom regeringen 1663 till president
i Wismarska tribunalet och till svensk legat i
Tyskland, men ännu vid årets slut hade S. icke rest;
regeringen förklarade då »Kongl. Maj:s allvarlige
vilja vara», att han genast skulle begifva sig till
Tyskland. Under allahanda förevändningar dröjde S. det
oaktadt. Han ville nämligen såsom hertig Adolf Johans
förnämste anhängare och rådgifvare stanna i Stockholm
under riksdagen 1664. Men under just denna riksdag
tvangs S. tvänne gånger att föreställa hertigen
hans olämpliga uppförande, och för sin delaktighet
i hertigens rådslag blef han vid riksdagens slut
afsatt från alla sina ämbeten. S. begaf sig då
till Tyskland och Frankrike och framställde för
kurfursten Fredrik Vilhelm af Brandenburg planen
att inrätta en akademi för lärda från alla land,
en plan, som kurfursten äfven begynte att sätta i
verket, ehuru han snart åter öfvergaf den. Efter ett
kringirrande lif i flere land och fåfänga försök hos
Karl XI att åter vinna anställning i svensk tjenst
afled S. i Stockholm d. 23 Juli 1683. Han var en
man med utmärkta själsgåfvor, men opålitlig, falsk
och ränkfull samt utan den religiösa och moraliska
grundval, som kunnat stäfja hans sinnes naturliga oro.
A. B. B.
4. Skytte, Jakob, friherre, vältalare, den förres
broder, f. 1623, valdes 1633 till rector illustris vid
det nyinrättade universitetet i Dorpat samt utnämndes
1642 till vice president i Svea hofrätt och 1645 till
landshöfding i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
