Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skytteanska professuren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östergötland. Död 1654. S. utgaf några latinska tal och
dissertationer. – Hans son Gustaf Adolf S. blef 1662
gripen för sjöröfveri och arkebuserad.
Skytteanska professuren, en af Johan Skytte 1622
vid Upsala högskola inrättad professur i vältalighet
och statskunskap. Till underhåll af denna professur
skänkte stiftaren vissa af honom sjelf förvärfvade
gårdar, bl. a. en i staden befintlig egendom, sedan
dess kallad Skyttea-nuin. Professurens innehafvare,
hvilken af Gustaf II Adolf erhöll försäkran om full
likställighet med de öfrige professorerna, skall
enligt instiftelsebrefvet tillsättas af Skytte och
hans arfvingar på manssidan samt, om slägten dör
ut på manssidan, af döttrarnas manlige afkomlingar,
så framt de äro af adligt stånd. Patronatet öfvergick
från Skyttes son till hans dottersson grefve Göran
Gyllenstierna samt tillkommer numera hufvudmannen för
ätten Mörner af Morlanda. Patronus underställer sitt
val K. M:t, hvilken, om han gillar det, stadfäster
detsamma.
Skytteanum. Se Collegium illustre och Skytteanska
professuren.
Skytteeld, krigsv., kallas i motsats till salveld
det af en skyttelinie använda eldgifningssätt, då
hvarje skytt aflossar sitt skott, utan hänsyn till de
öfriga. Med skytteeld skulle större träffsäkerhet
ernås än med salveld, om icke den hopade röken
försvårade sigtning. Till följd af svårigheten
att kommendera salvorna blir skytteelden det på
slagfältet mest förekommande eldgifningssättet. På
det skyttarna icke må gå befälet ur handen,
böra uppehåll göras i skytteelden, för hvilket
ändamål ofta tillkännagifves, huru många skott
få aflossas af hvarje skytt. Då skytteelden
blir mycket liflig, öfvergår den till snabbeld.
C. O. N.
Skytteföreningar, gemensam benämning på sådana
föreningar, gillen eller sällskap, hvilkas medlemmar
under kontroll af staten antingen frivilligt
förbundit sig att under krig medverka till sitt
fäderneslands försvar och för detta ändamål
redan under fredstid öfva sig i målskjutning,
vapenföring och andra militära öfningar eller ock
endast bedrifva målskjutningsöfningar för att
utbilda sig i skjutning. I Sverige ursprungligen
helt och hållet enskilda föreningar, under
namn af frivilliga skarpskyttekårer, kunde de
oaktadt sitt syftemål dock icke sägas tillhöra
landtförsvaret, men genom kungörelse d. 8 Mars
1861 bestämde K. M:t, »som med välbehag anser
den fosterländska syftningen af föreningarnas
verksamhet», att, derest de frivilliga
skarpskytteföreningarna (hvilken benämning derefter blef
officiel) ville utgöra en del af nationalförsvaret,
skulle vissa grunder för deras omfattning och
verksamhet tjena till efterrättelse. Dessa grunder,
hvilka ännu i tillämpliga delar äro gällande för
skarpskytteföreningarna, bestämma bl. a. att, då
krig mellan Sverige och främmande makt blifvit
förklaradt eller hären mobiliserats, frivillig
skarpskytteförening skall vara pligtig att efter
uppbåd genom den ämbetsmyndighet K. M:t utser
fullgöra anvisad tjenstgöring inom det område
föreningen sjelf bestämt för sin verksamhet. När
skytteförening sålunda blifvit uppbådad
till aktiv tjenst, lyda dess medlemmar under
gällande krigslag. Öfverbefälhafvare förordnas
(redan i fredstid) af K. M:t efter förslag af
föreningsmedlemmarna å 3 personer; öfrigt befäl
utses af föreningsmedlemmarna. – Först sedan nämnda
grunder under den närmaste tiden efter kungörelsens
utfärdande antagits af då befintliga föreningar,
hade skarpskytteinstitutionen fått en fast form och
rikets försvarskraft vunnit en ganska beaktansvärd
tillökning. Antalet medlemmar, som 1862 beräknades
uppgå till omkr. 7,000, ökades hastigt, synnerligast
sedan 1862–63 års riksdag beviljat 75,000 rdr till
anskaffning af gevär och 40,000 rdr till aflöning
af instruktörer, skjutpris m. m. Den fosterländska
strömning, som, närmast med anledning af 1864
års krig mellan Danmark och Preussen-Österrike,
genomgick nationen, bidrog också kraftigt att nära
den började skarpskytterörelsen. Vid slutet af 1864
(första året, för hvilket rapporter om föreningarnas
storlek och verksamhet afgåfvos till K. M: t) uppgick
de redovisade aktiva medlemmarnas antal till 33,500,
fördelade på 240 skarpskytteföreningar. Under de
närmast följande åren befann sig antalet medlemmar
i tillväxt och utgjorde 1867 41,000, den högsta
siffra skytteföreningarnas medlemsantal någonsin
uppnått. Rörelsen understöddes fortfarande af staten
med jämförelsevis stora penningemedel. Sålunda
beviljade 1865 års riksdag 137,250 rdr till inköp af
gevär samt 90,000 rdr till aflöning af instruktörer,
pris m. m. Sistnämnda summa utgick derefter årligen
under en följd af år (1866–69) såsom understöd åt
de frivilliga skarpskytteföreningarna. Intresset för
skarpskyttesaken svalnade emellertid ganska hastigt,
hvilket visade sig genom en fortgående minskning
af medlemmarnas antal. Efter 10 år, eller 1877,
hade-detta från 41,000 nedgått till 12,500. Med
anledning af från flere föreningar framställd
önskan vidtogs 1878 en vigtig förändring i de
dittills gällande bestämmelserna för de frivilliga
skarpskytteföreningarna. Genom k. kungörelsen
d. 28 Dec. sistnämnda år förordnades nämligen,
att från anslaget till skarpskytteväsendets och
skjutskicklighetens befrämjande statsunderstöd
måtte kunna tilldelas utom åt de förutvarande
skarpskytteföreningarna äfven åt sådana
skytteföreningar, som utan att bedrifva andra
militära öfningar hade till hufvudsakligt ändamål
att bibringa skjutfärdighet åt dem af sina medlemmar,
som antingen befunne sig i värnpligtsåldern eller
ock ej uppnått denna ålder, med vilkor dock att
till skjutöfningarna användes gevär af någon för
armén till krigsbruk gällande modell samt att stadgar
blifvit af K. M:ts befallningshafvande fastställda. På
grund af denna kungörelse hafva efter hand flertalet
af de förra skarpskytteföreningarna öfvergått till
skyttegillen eller skyttesällskap, hvilkas medlemmar
ej hafva några andra öfningar än målskjutning. Från
att vara militäriskt organiserade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
