- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1381-1382

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

indelningsverk fullbordades och fastställdes
först år 1730. Det kallades då Norra skånska
kavalleriregementet, hvilken benämning 1801
utbyttes mot Skånska linie-dragonregementet eller
Lätta dragonregementet och 1806 mot det nuvarande
namnet. 1833 fick regementet sin nuvarande indelning
i 10 sqvadroner. Af dess 1,000 nummer äro 100
manskapsnummer anslagna åt underofficerare,
volontärer och trumpetare samt 30 af andra
orsaker vakanta. 30 hästnummer äro vakanta för
olika ändamål. Regementets verkliga styrka utgör
42 officerare, 50 underofficerare och trumpetare
med underofficers värdighet, 14 civilmilitära
personer, 920 volontärer och öfrigt manskap
samt 970 nummerhästar. Dess mötesplats är Ljungby
hed. Rekrytskolan är förlagd till Herrevadskloster.
C. O. N.

Skånska presterskapets byggnadskassa, förv.,
inrättad 1839, har till ändamål att dels amortera
all å skånska prostgårdar varande öfverbyggnad,
d. v. s. sådana nedlagda byggnadskostnader, för hvilka
den afträdande kyrkoherden eller hans rättsinnehafvare
författningsenligt äro berättigade till ersättning
af tillträdaren, dels vid behof nybygga utdömda
eller nedbrunna »laga hus». Kassan förvaltas af
en direktion, bestående af 5 kyrkoherdar, valda
på bolagsstämma för en tid af 3 år. Direktionens
sekreterare är tillika kassans räkenskapsförare
och skall bo i Lund, der kassan har sitt säte och
bolagsstämma årligen hålles. Kassans inkomster utgöras
af bidrag från presterskapet – f. n. 75 öre för
hvarje 250 kronor af den öfverbyggnadssumma,
för hvilken hvarje prestgård häftar.
Kbg.

Skårby, socken i Malmöhus län, Ljunits härad. Areal
1,999 har. 1,269 innev. (1889). Annex till Balkåkra,
Lunds stift, Ljunits och Herrestads kontrakt.

Skåta, sjöv. Se Ro.

Skädda. 1. Zool., namn på en del arter inom
flundrornas familj. – 2. Sjöv. Se Logg.

Skägg. 1. Anat. Se Hår och Hårsjukdomar. –
2. Skeppsb., en samling på kant sammanfogade samt sins
emellan och till förstäfven förbultade träpjeser,
hvilkas ändamål är dels att tjena till fäste för
bogsprötssurrningar, waterstag och stampstag, dels
att uppbära galjonsbyggnaden, då sådan förekommer
(se fig. till art. Bogspröt). Af de i skägget ingående
träpjeserna hafva några särskilda namn: det nedersta
stycket, som fogas till förstäfven, och som sträcker
sig ända ned till löskölen, kallas kri; det öfversta
stycket, som fogas till förstäfven, och som sträcker
sig upp till bogsprötet, kallas stäfstycke; det
yttre stycket, uti hvilket water- och stampstagen
få sina fästen, kallas stagstycke, och det öfversta
stycket, som ligger inom galjonstimren, och som täcker
de midt uti skägget liggande fyllningsstyckena, kallas
skäggkäring. Det främsta och öfversta stycket, till
hvilket galjonsbilden fästes, kallas penstycke. Utom
alla de bultar, som förbinda skägget till förstäfven,
finnas äfven skäggknän af jern, hvilka förbinda
skägget med bogen.
Dessa knän täckas af galjonsreglarna
(se a, fig. till Galjon).
J. G. B.

Skäggald, Nord. mytol., en af valkyrjorna.

Skäggdopping, zool. Se Dopping-slägtet.

Skäggenäs, en 5 km. lång, 3 km. bred, till stor del
skogbevuxen, men i öfrigt väl odlad och bebyggd ö i
Kalmar sund, 13 km. n. om Kalmar. S. sammanhänger
med fastlandet genom ett smalt näs, genomskuret
af en kanal (se Draget). Vid öns östra udde,
Refsudden, sedan gammalt en plats för öfverfarten
till Öland, finnas lotsstation samt (sedan 1883)
en fyr med fast hvitt sken och 9,7 minuters lysvidd
söderut. Fornminnen. A. G.

Skägg-gamarna. Se Gypaetini.

Skägg-gräs. Se Andropogon.

Skäggkarp, Barbus, zool., ett till fam. Cyprinidae,
ordn. Physostomi hörande fiskslägte med två eller
fyra korta skäggtömmar, ryggfenans tredje stråle
vanligen förbenad, förtjockad och sågtandad samt
analfenan mycket hög. Skäggkarpen förekommer i floder
i Gamla verldens tempererade och tropiska delar. I
Skandinavien förekomma ej representanter af detta
slägte, af hvilket omkr. 200 arter äro kända. L-e.

Skäggmes-slägtet (rörmes-slägtet), Panurus,
zool.,
hör till underfamiljen mesar (Parini) inom
mesfoglarnas familj (Paridae), tättingarnas ordning
(Passeres) och foglarnas klass. Näbbryggen är
böjd utefter hela sin längd, öfverkäkens kanter
öfverskjuta underkäken, näsborrarna äro aflånga
och sprickformiga, vingarna korta med första pennan
lika lång som de öfre täckfjädrarna och stjerten af
kroppens längd, graderad. Den enda dithörande arten
är skäggmesen, P. biarmicus, som blir 16 cm. lång och
är ljust kanelbrun på ryggen och sidorna, askgrå på
hufvudet och nacken samt hvitaktig på kroppens undre
sida; inre vingpennorna äro svarta med rostgula kanter
och stjerten rostgul med hvita spetsar på de yttre
pennorna. Hannen har på hvardera kinden förlängda
fjädrar, hvilka bilda liksom spetsiga polisonger och
i likhet med undre stjerttäckarna äro svarta; honan
saknar förlängda fjädrar på kinderna och har undre
stjerttäckarna blekt rostgula. Skäggmesen förekommer
i Sibirien, östra samt delvis i södra och mellersta
Europa bland rörväxter och videbuskar. Han är vig,
liflig och orolig, lefver af insekter, om vintern
äfven af allahanda frön, bygger sitt bo på tufvor,
lefver parvis eller i små familjer samt döljer sig
så mycket som möjligt. Makarna lägga i dagen stor
tillgifvenhet för hvarandra, framförallt under
parningstiden, då hannen har egendomliga åtbörder
och utstöter besynnerliga ljud. C. R. S.

Skäggpen, skeppsb. Se Galjon.

Skäggsimpa, zool. Se Skäggsimpslägtet.

Skäggsimpslägtet, Agonus, zool., ett till
familjen Cataphracti, ordningen Acanthopterygii
hörande fiskslägte. Kroppen är långsträckt,
kantig, fullständigt beklädd med ett pansar af
benskifvor. Öfverkäken skjuter längre fram än
underkäken. Tänderna äro små, kardlika. De båda
ryggfenorna, af hvilka den främre är taggfenig,
ligga långt framom stjertfenan. Simblåsa saknas. De
elfva till detta slägte hörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free