- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1385-1386

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

delas i tvänne delar, men under
gemensam öfverstyrelse. Den ena delen
skulle kallas k. flottan och den andra
k. skärgårdsartilleriet. Skärgårdsartilleriet
förlades till Stockholm, med Göteborg såsom depot,
samt skulle äfven omhänderhafva sjöfästningarna
vid Karlskrona. Det skulle förnämligast hafva till
uppgift att försvara landets inre skärgårdar och
farvatten, men »derjämte att understödja försvaret
af sjöfästningarna». Af flottans personal erhöll
skärgårdsartilleriet en del officerare, som bildade en
särskild kår med en generalmajor såsom chef. Titlarna
voro föröfrigt lika med arméns: öfverste,
öfverstlöjtnant, major o. s. v. Underofficerare,
som äfven utbrötos från flottan, benämndes
flaggjunkare, styckjunkare och sergeanter. Af
manskapet erhöll skärgårdsartilleriet kanonierkåren
och de norra båtsmanskompanierna, som förut lydt
under Stockholms och Göteborgs stationer. Af fartygen
fick skärgårdsartilleriet en segelkorvett, de mindre
pansarbåtarna samt en del kanonbåtar, kanonslupar och
kanonjollar. Uniformen liknade mera en husars- än en
sjöofficersuniform. Den utgjordes hufvudsakligen af
en mörkblå kort vapenrock, försedd med flere rader,
horisontalt öfver bröstet gående svarta band, slutande
i rosetter. Rocken knäpptes med en rad mycket aflånga,
silkesspunna, svarta knappar, liknande hvad man på
sjöspråket kallar knäfringar. Till uniformen hörde
vidare flätade aflånga axelprydnader af guldtrens,
lägermössa med gradbeteckning af guldränder och
försedd med knapp, förande ett guldankare med 3
kronor å blå emaljgrund, samt sabel och mörkblå
underkläder. Gradbeteckningen å rocken utgjordes af
guldstjernor på ärmarna, för vissa grader åtföljda af
en bit guldtrens. Släp- och paraduniform åtskildes
endast af axeltrensarna. Skärgårdsartilleriet
fortlefde till 1873, då båda kårerna åter
förenades till en enda, under namn af k. flottan.
L. H.

Skärgårdsfartyg, sjöv., fartyg, som uteslutande
är afsedt att försvara skärgården och den inre
kusten. Sådana fartyg hafva under olika tider
och efter olika konstruktioner, kallats galejor,
pråmar, jakter, strussar, pinasser, flöjtar, bojortar,
galioter, huckertar, galérer, chebecker, kanonslupar,
kanonjollar, mörsarefartyg, pansarfartyg, minbåtar
m. m. L. H.

Skärgårdsflotta, sjöv., den del af örlogsflottan,
som uteslutande är afsedd till skärgårdens och den
inre kustens försvar. Numera eger Sverige ingen
särskild skärgårdsflotta, utan de flesta svenska
flottans krigsfartyg äro uteslutande afsedda för
det s. k. skärgårds- eller kustförsvaret. Se Arméns
flotta, Lilla flottan
och Skärgårdsartilleriet. L. H.

Skärkind, socken i Östergötlands län, Skärkinds
härad. Areal 6,553 har. 1,690 innev. (1889). S. utgör
ett regalt pastorat af 1:sta kl., Linköpings stift,
Skärkinds kontrakt.

Skärkinds härad, i Östergötlands län, ingår i
Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga samt i
Hammarkinds och Skärkinds härads fögderi och omfattar
socknarna Skärkind, Gårdeby, Östra Ryd och delar af
Gistad, Björ säter och af länsdelen af Yxnerum. Areal 30,939
har. 5,804 innev. (1889).

Skärkinds kontrakt, i Linköpings stift, omfattar de
fem pastoraten Björsäter med Yxnerum, Skärkind,
Gistad, Gårdeby, Östra Ryd. Areal 47,108 har. 7,771
innev. (1889).

Skärlinor, sjöv., de från ändarna af en koj
(hängmatta) äfvensom de från ryggen af ett
soltält strålformigt utgående linor, i hvilkas
anknytningspunkt de tåg (»kojstjert», »ryggtåg»)
fästas, hvarmed kojen l. soltältet upphänges. Se
fig. till Hängmatta. R. N.

Skärlång-slägtet, Motella, zool., tillhör
fam. torskfiskar (Gadidae) och ordn. mjukfeningar
(Malacopterygii) inom fiskklassen. Kroppen är
långsträckt. Nosen är försedd med flere trådlika
bihang; en tråd under hakan. Af de två ryggfenorna
är den främsta rudimentär eller åtminstone, med
undantag af den första strålen, mycket låg; det
finnes en analfena. Fjällen äro mycket små. Vid
Sveriges vestkust förekomma två arter: 1) Femtömmade
skärlångan
l. Permucken (M. mustela), som har fyra
trådlika bihang på nosen, af hvilka två vid spetsen,
och två vid näsborrarna, samt inuti hvit mun och en
längd af omkr. 28 cm.; 2) Fyrtömmade skärlångan
(M. cimbria), som har tre trådlika bihang på nosen,
af hvilka ett under spetsen och två vid näsborrarna,
samt inuti svart mun och en längd af omkr. 30 cm. Den
förra arten är ganska allmän i Kattegatt, hvaremot
den senare endast sällan fångas. L-e.

Skärmaskin. Se Diagonalmaskin.

Skärmblad. Se Blad, sp. 646.

Skärmytsling (T. scharmützel, Fr. escarmouche, af
Ital. scara, skara, och muccia, bakhåll), krigsv., en
strid af mindre omfång mellan patruller, detaschement
eller förposter, som stå nära hvarandra.

Skärp, krigsv., förut kalladt fältbindel,
ett omkring veka lifvet eller snedt öfver axeln
buret band af siden, snören eller väfdt af guld,
silfver eller silke, vanligen i landets färger
och försedt med tofsar. Det användes merendels som
fälttecken eller för att utmärka officersvärdigheten.
H. W. W.

Skärpa an, sjöv., brassa en rå skarpt bidevind
samt anhala snedsegels-skoten bidevind. – Skärp
för!
Kommandoord, som innebär att förens segel
på ofvannämnda sätt skola ställas bidevind.
R. N.

Skärpiplärkan, zool. Se Piplärkslägtet.

Skärripa, zool. Se Tringa.

Skärseld (d. v. s. reningseld, Lat ignis surgatorius)
kallas den eld, i hvilken, enligt romersk-katolska
kyrkans lära, de bland de aflidna frommas själar
för en längre eller kortare tid försättas, hvilka
icke i detta lifvet gjort fullständig bot för sina
synder. Liksom enligt de förkristna religionerna
tänkte man sig ock i den äldsta kristna kyrkan
(dervid närmast anslutande sig till 1 Kor. br. 3:
12–15) ett renings- eller luttringstillstånd efter
döden. Origenes lärde – i öfverensstämmelse med den
fornpersiska religionen – att verldsbranden vid den
närvarande eonens slut tillika skulle för de troendes
själar blifva en renande eld, hvilken de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0699.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free