- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1387-1388

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärsnultra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förut luttrade genomgå utan smärta och som hos de
öfrige bortbränner hvad som finnes qvar af jordiskt
slagg. Augustinus förlade denna reningseld till
Hades eller mellantillståndet, der själarna befinna
sig intill uppståndelsen. Genom Gregorius den store
blef läran om skärselden en kyrklig dogm, och genom
Tomas af Aquino fick den sin utbildning. Den sattes
i nära förbindelse med läran om mässoffret, genom
hvars frambärande å aflidnas vägnar, såväl som genom
förböner, qvalen skulle för dessa aflidna lindras
eller förkortas, samt med läran om indulgentier
(aflat), genom hvilka man kunde redan i lifstiden
friköpa sig från skärselden, hvilken tänktes
såsom en materiel – ehuru finare – eld. En mera
ideel uppfattning gjorde sig gällande hos mystiker,
sådana som Johan Wessel, hvilken uppfattade skärselden
såsom en andlig, själen från dess sista slagg renande
kärlekseld, hvilken består i längtan efter förening
med Gud, och som derför icke så mycket är ett straff
som fastmera en början till saliggörandet, men hvars
fulländning icke står i menniskans makt, utan hos Gud
allena. Genom Tridentinska konciliets beslut erhöll
läran om skärselden, och i samband dermed läran om
själamässor för de aflidnes befrielse ur densamma,
sin slutliga formulering. Den ortodoxa grekiska kyrkan
antager icke skärselden, men väl ett mellantillstånd
efter döden. De protestantiska kyrkorna förkastade
såsom ett »djefvulens bländverk» (larva diaboli)
läran om skärselden och om de kyrkliga medlen
till befrielse ur densamma. Men inom den nyare
protestantismen hafva allt flere anslutit sig till ett
åskådningssätt, som medgifver frälsningsmöjligheter
för menniskan bortom detta lifvet samt antager
ett renings- och luttringstillstånd efter döden.
A. F. Å.

Skärsnultra, zool. Se Bergfiskar.

Skärsnäppa, zool. Se Tringa.

Skärstad, socken i Jönköpings län, Vista härad. Areal
9,527 har. 2,372 innev. (1889). S. utgör ett till
egaren af Lyckås säteri patronelt pastorat af 1:sta
kl., Vexiö stift, Vista kontrakt.

Skärsten, metallurg., kallas den blandning
af svafvelmetaller, hvilken erhålles såsom
produkt vid sulu-smältningen, d. v. s. den första
smältningsprocess, som kopparmalmerna undergå (se
Koppar, sp. 1328). C. A. D.

Skärstockar, skeppsb. 1. De däcksplankor, särskildt
på handelsfartyg, som ligga på ömse sidor om
storluckan, och som vanligen göras tjockare än
den öfriga däcksbeklädnaden för att i någon mån
ersätta den minskning i styrka däcket lider genom
midskeppsplankornas afskärning för luckor, mastfiskar
och andra öppningar. Stundom äro skärstockarna
bröstade öfver däcksbalkarna. De midskepps mellan
skärstockarna liggande däcksplankorna kallas
fiskplankor. – 2. De gröfre däcksplankor af ek,
som på krigsfartyg inläggas midskepps i ändamål
att mottaga de öglebultar, uti hvilka lavetternas
stjerttaljor skola huggas. – 3. Smärre balkar, som
läggas tvärs öfver en större lucköppning för att
uppbära luckorna. J. G. B.

Skärtorsdag (Fornsv. skaerþorsdagher eller
skaerdagher), egentl. »reningstorsdag»,
»reningsdag», en af ålder bruklig benämning
på torsdagen i påskveckan, på hvilken Kristus
instiftade nattvarden. Såsom kyrklig festdag har den
allmänt firats inom den kristna kyrkan alltsedan
år 792. Anledningen till namnet är att finna deri
att på denna dag, då den långa fastetiden led till
sitt slut, alla offentliga botgörare »skärades»
(renades) från sina synder, befriades från vidare
kyrkostraff och åter upptogos i församlingens sköte,
hvilket bekräftades dermed att de den dagen vunno
tillträde till nattvarden. Materielt åskådliggjordes
denna luttring derigenom att botgörarna befriades
från den aska, hvarmed de på askonsdagen (se
d. o.) beströtts. Samma tanke, som ordet skärtorsdag
innebär, ligger till grund för denna dags latinska
namn: dies viridium (viridis betyder nämligen i
medeltidens kyrkolatin: en som äter grönsaker,
en som genom botgöring befriats från synden), »de
från synden frigjordes dag», äfvensom för dess
tyska namn: gründonnerstag. Som skärtorsdagen
till tiden sammanfaller med det stora vårblotet,
hvilket under hednatiden firades bl. a. medelst
frambärande af jordens förstlingar (jfr Påskseder,
sp. 503), fortlefva ännu mångenstädes, särskildt i
Tyskland, sedvänjor, som erinra om denna dess gamla
betydelse, såsom förtärandet af färska grönsaker
o. d. Derigenom har man förledts till en alltför
materialistisk förklaring af orden »gründonnerstag»
och »dies viridium» och förbisett den högre, andliga,
hvilken af Grimm o. a. särskildt betonas såsom
den ursprungliga. En qvarlefva af reningen i yttre
måtto fortlefver ännu i Wien i den urgamla seden med
fottvagningen, hvarvid tolf män och lika många qvinnor
egenhändigt tvås af österrikiska kejsarparet. – Enligt
folktron äro under skärtorsdagsnatten alla hexor och
gastar i rörelse på färd till Blåkulla (se d. o.).
R. G.

Skärtorsdagsbullan. Se Nattvardsbullan.

Skärträ, sjöv., ett straxt ofvan relingen, tvärs öfver
vanten sittande tvärträ, försedt med lodräta hål,
hvaruti de från seglen och rårna kommande tågen ledas
ned till däck. Dessa hål tjena dels att klara tågen
för hvarandra, dels att underlätta deras urskiljande
nattetid. Å örlogsfartyg användas i stället fotblock
i däck, hvaruti nämnda tåg direkt ledas. R. N.

Skärverk, mek., kallas en vanligen i förening med
ett valsverk stående och i likhet med ett sådant
anordnad apparat, hvari stångjern eller gröfre plåt
sönderskäres till fina tenar, som sedan användas
till spiksmide eller annan manufaktur. I skärverket
äro valsverkets valsar ersatta af ett par axlar,
på hvilka äro fastsatta ett antal runda stålskifvor
med mellanrum mellan hvarandra, motsvarande de
blifvande tenarnas bredd och så afpassade, att den
ena axelns skifvor passa in i mellanrummen mellan
skifvorna på den andra axeln, hvarigenom lika många
skärverktyg uppkomma som antalet skifvor, så att
hela stången kan på en gång sönderskäras till tenar.
C. A. D.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free