- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1391-1392

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärsnultra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från senare tider deremot är den vanligen vågrät,
med hjelmen öfver den öfre kanten. Med afseende på
formen är skölden rund, oval (italiensk sköld),
hjertformig, rutformig, trekantig, afrundad i
nedre kanten, med eller utan spets (fransk sköld
och spansk sköld) eller försedd med urhålkning på
den ena eller bägge sidorna (tysk sköld) m. m. Se
Fransk sköld, Hjertformig sköld o. s. v. Om sköldens
färger se Heraldiska färger. Sköldens yta benämnes
fält och kan genom regelmässigt dragna linier,
s. k. skuror, delas i flere mindre fält, af
hvilka det mellersta i öfversta fältraden kallas
sköldhufvud och det mellersta i nedersta fältraden
kallas sköldfot. Figurer, som finnas utmärkta
på ett sådant fält, kallas sköldemärken eller
vapenbilder samt äro af de mångfaldigaste slag.
1. H. W. W.         2. R. N.

Sköldbagg-slägtet, Cassida, zool., skalbagg-slägte,
tillhörande underordn. Cryptopentanura (jfr
Skalbaggar). Alla dithörande arter äro små och
metallglänsande samt igenkännas lätt derpå att den
halfcirkelformigt halsskölden äfvensom täckvingarna
hafva utplattade sidokanter. Kroppen är oval,
sköldlik, buksidan platt. I Europa förekomma
omkr. 50 arter, som alla äro växtätande.
L–e.

Sköldberg. 1. Sven Erik S., gynekolog, född i Knista
i Nerike d. 26 Nov. 1806, studerade i Upsala, der han
aflade medicine licentiatexamen 1832 och promoverades
till medicine doktor 1835. Han utnämndes 1840 till
provinsialläkare i Jönköping, företog flere utländska
studieresor och förvaltade ett medicinalrådsämbete
1863–64, då han tog afsked och bosatte sig på sin
egendom Hesslö i Södermanland. Död 1884. S. var
den förste, som i Sverige gjorde behandling af
fruntimmerssjukdomar till en specialitet, och han egde
på detta område en betydande praktik. Utom uppsatser i
»Hygiea» författade han: Om Chorean inom Jönköpings
län och det deraf uppkomna religiösa svärmeriet

(1843), Lifmodersjukdomar (1857), om Sårades vård
i fält
(1864) m. m. – 2. Sven S., gynekolog, den
förres son, född i Jönköping d. 30 Nov. 1838, blef
student i Upsala 1856, medicine licentiat 1864 och
medicine doktor 1867 samt kallades s. å. till docent
i gynekologi vid Karolinska institutet. Han utöfvade
derefter en vidsträckt och betydelsefull verksamhet
som fruntimmersläkare samt var tillika en genom
grundliga kunskaper och sjelfständig uppfattning
framstående lärare såväl på sin poliklinik som vid
de fria föreläsningskurser han anordnat. S. afled i
Stockholm redan d. 22 Okt. 1872. Han författade ett
värdefullt arbete Om ovariotomiens tidigare historia
i England och Amerika och operationens nuvarande
ståndpunkt
(1867) samt flere smärre uppsatser.

Sköldborrar. Se Sjöborrar.

Sköldbrosk. Se Larynx.

Sköldebrand. Se Skjöldebrand.

Sköldebref, skriftligt dokument, hvarigenom en adlig
värdighet meddelas och den nyutnämnde adelsmannens
(friherrens, grefvens o. s. v.) heraldiska vapen
närmare bestämmes. Det äldsta
behåll varande svenska sköldebrefvet utfärdades
för Tord Sandersson år 1431, af konung Erik
XIII. Sköldebref utfärdades endast af regenter,
hvaremot frälsebref utan föreskrifna vapen utdelades
äfven af höfvitsmän, provinsståthållare o. d.

Sköldemärke, herald. Se Sköld.

Sköldigel, Clypeaster, zool. Se Tagghudingar.

Sköldinge. Se Skyllinge.

Sköldkant. Se Bord, herald.

Sköldknektar. Efter nederlagen i Livland, särskildt
efter förlusten af slaget vid Kirkholm, utlofvade
Karl IX, att alla ryttare och knektar, som godvilligt
läto bruka sig derstädes, skulle erhålla ständig
frälsefrihet på de gårdar, som de egde eller kunde
förvärfva af kronan, äfvensom gemensamt sköldemärke
för sig och efterkommande, hvilket, så snart någon
utmärkt sig för tapperhet, skulle få utbytas mot eget
vapen med åtföljande frälse och privilegier. Högst
få ryttare och endast några hundratal knektar,
hvilka kallades sköldknektar, anmälde sig, fastän
våld användes att förmå dem dertill, och snart föll
hela saken i glömska. C. O. N.

Sköldkörteln, Glandula thyreoidea, anat., en på
halsen vid luftstrupen och delvis mot sköldbroskets
sidor belägen, hård, knottrig körtel, som består
af två långs ovala, utåt konvexa, inåt konkava
sidohalfvor, hvilka nedtill och framför de öfversta
luftstrupsringarna äro sammanbundna med ett smalare,
tunnare stycke. Körteln, som till storlek och
utsträckning är olika hos olika individer, saknar
utförsgång och består af en samling rundade, innantill
epitelklädda blåsor, som innehålla en klibbig,
gelatinös, rätt ofta kolloid substans. Detta organs
betydelse är okänd. En ej sällan deri uppträdande
sjuklig förändring kallas goître. Jfr Struma.
G. v. D.

Sköldlöss, Coccidae, zool., en familj tillhörande
ordn. Hemiptera (se d. o.) bland insekterna. Hannarna
äro försedda med två hinnaktiga vingpar, af hvilka
det bakersta dock vanligen är rudimentärt; de sakna
stickborst och snabel

illustration placeholder


samt intaga ej någon föda (fig. A). Honorna äro mycket
större, hafva en sköldlik kropp, hvilken stundom
t. o. m. är osymmetrisk och utan tydlig segmentering,
och sakna vingar (fig. B). Med sin långa snabel suger
honan sig fast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free