- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1411-1412

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slag ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oxidering af metaller. Vid de metallurgiska
operationerna är slaggen icke allenast ett ämne,
som skall frånskiljas och bortskaffas ur ugnen,
utan den har vanligen äfven till uppgift att, så
länge den är qvar i ugnen, skydda den utreducerade
metallen för oxidering, ja vid vissa operationer,
såsom vid jernfärskningen (se Jern, sp. 1132,
Färskning, Härdsmide), tillsättes slagg, som
då utgör den verkande kraften. Följaktligen ligger
det stor vigt uppå huru slaggerna äro sammansatta,
och man får ofta i smältugnarna tillsätta främmande
ämnen (flusser), t. ex. kalk, för att göra slaggen
lagom qvickflytande. Slaggerna äro i allmänhet
silikat, d. v. s. kemiska föreningar, i hvilka
kiselsyran ingår som syra, och man skiljer mellan
singulo-silikat, bisilikat och trisilikat, alltefter
som den i kiselsyran ingående syremängden är lika med,
dubbelt eller tre gånger så stor som syreqvantiteten
i baserna (se vidare Jern, sp. 1129). Alltefter
de olika operationer, vid hvilka slaggen faller,
får den olika namn, såsom masugnsslagg, färskslagg,
puddelslagg, vällugnsslagg, hammarslagg, städslagg,
valssinner eller glödspån, sulu-slagg, råkopparslagg,
skumnas, garslagg eller krats o. s. v. Flere sorter
slagg, såsom färskslagg, hammarslagg, valssinner,
råkopparslagg, skumnas, krats o. s. v., innehålla
så mycket metall, att de med fördel kunna uppsättas
på smältugnen för att tillgodogöras såsom annan malm.
C. A. D.

Slaggfärskning. Se Färskning och Jern, sp. 1132.

Slaggtegel, teknol., kallas tegel, som erhållas
sålunda att slagg, då den tappas ur ugnen, får
utrinna i framför ställda tackjernsformar af
lämplig form (jfr Jern, sp. 1129). Förutsatt att
den slagg, hvaraf detta tegel göres, har passande
sammansättning, är slaggtegel ett utmärkt godt,
starkt och billigt byggnadsmaterial, som lämpar
sig i synnerhet för grundmurar, uthusbyggnader,
ugnsbyggnader o. s. v. Olägenheterna hos detta tegel
äro: att det är tungt och, i anseende till sin glasiga
natur, svårt att handtera. Det gjutes förnämligast af
masugnsslagg, men äfven af vällugnsslagg och på sina
ställen äfven af slagg från kopparugnar och hålles
vanligen i stora dimensioner, så att det går fort
att uppföra byggnader deraf. C. A. D.

Slaggång, sjöv., den å örlogsfartyg längst bordvarts
liggande delen af fartygsbottnen och trossdäcket,
hvarifrån man är i tillfälle att täta skotthål i
skeppssidan (hvarför dessa gångar under strid alltid
böra vara åtkomliga). R. N.

Slagheck, Didrik, hufvudmannen för Stockholms blodbad
1520, var oäkta son till en westfalisk prest och
tyckes tidigt hafva varit anställd i det påfliga
kansliet. Han kom till Norge 1510, troligtvis i
sällskap med en aflatskrämare, och rönte snart
så mycken ynnest af både Kristian II och dennes
rådgifverska, Sigbrit, att han redan 1513 tänkte
på att blifva ärkebiskop i Lund och t. o. m. fick
påfvens, Leo X:s, löfte derpå. S. lemnade troligtvis
derefter Norden, men återkom 1517 som famulus för
aflatskrämaren Arcimbold. Dennes vistelse i Sverige
förrådde han för konungen och
for sedan i dennes tjenst till Rom för att anklaga
Arcimbold hos påfven. 1520 var S. Kristian II
följaktig till Stockholm och har antingen förledt
konungen till den afskyvärda handling, som fått namnet
Stockholms blodbad, eller åtminstone styrkt honom i
hans hämdeplan genom falska föregifvanden om hvad
kyrkolagen stadgade om kättare. S. deltog personligen
i blodsdomens utförande och blef straxt derefter
belönad med att utnämnas till biskop i Skara. Han var
sedan en af de tre styresmän, som Kristian qvarlemnade
i Sverige. Genom sin grymhet uppretade han ännu mer
befolkningen och främjade derigenom resningen. Hans
okloka inblandning framkallade också de danska
truppernas nederlag vid Vesterås. I Nov. 1521 blef
S. genom konungens inverkan ärkebiskop i Lund,
men redan två månader senare, till följd af påfvens
klagomål och meddelanden om hans framfärd i Sverige,
brändes han på bål i Köpenhamn, d. 24 Jan. 1522, som
försoningsoffer för de mördade svenske biskoparna.
E. Ebg.

Slaghuf (egentl. slaghufvud), sjöv., ett i stället för
»knallhatt» och »slagrör» ofta användt ord under den
tid, då kanon- och gevärslås begagnades. Slagröret
bestod af ett med mjölkrut fyldt pennrör,
hvars öfversta del utgjordes af ett kopparhufvud
(slaghufven), som var fyldt med slagkrutsats, och
som tillika var så stort, att det hindrade röret att
nedfalla i kanonen, då det insattes i det vertikala
fänghålet. Då hanen i låset slog mot detta hufvud,
tändes slagkrutsatsen, hvarefter elden genom krutet
i röret spridde sig till kanonladdningen. Sådana
slagrör tillverkades vid »slagkrutlaboratorierna»
i Karlskrona och Stockholm (å kongl. skeppsvarfvet).
L. H.

Slaghök, zool., benämning på dufhöken (se d. o.).

Slag-instrument. Se Instrument 1.

Slaglinie. 1. Krigsv. Se Slag 1. – 2. Sjöv. Slaglinie
kallades under de gamla segelfartygens tid den
ordning de särskilda fartygen i en flotta eller
eskader, intogo, då de seglade bidevind i rad
efter hvarandra. Den kallades styrbords eller
babords slaglinie, alltefter som babords eller
styrbords skot voro styfhalade (alltefter som
fartygen lågo för styrbords eller babords halsar).
L. H.

Slaglod l. hårdlod, teknol., lod af hårdsmälta
metaller, till skilnad från snällod. Se Lödning.

Slaglås. Se Eldhandvapen, sp. 347.

Slagordning. 1. Krigsv. Se Ordre de bataille. –
2. Sjöv. Den ställning fartygen i en flotta eller
eskader intogo under ett sjöslag i segelfartygens
tider. Slagordningen bildades i allmänhet så,
att fartygen kommo i en rak linie, det ena efter
det andra, med stäfvarna åt samma väderstreck.
L. H.

Slagpump, sjöv., en mindre länspump, hvars
böjda rör går ända ut i »slaget» af fartyget,
och som är afsedd att användas vid fartygets
krängning, enär läckvattnet då stannar i slaget
och ej når de vid kölen stående större pumparna.
R. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free