Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma / 1413-1414 (1890) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slag ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Slagruta. I forna tider användes allmänt för
uppletande af malmer, skatter, vattenådror m. m. en
grenformig qvist, hälst af vide, men äfven af
rönn, s. k. flogrönn, apel eller syren, samt
skuren under vissa hemlighetsfulla ceremonier,
på vissa dagar, då månen intog derför »lämpliga
ställningar till jorden». Detta instrument
kallades slagruta (Lat. virgula divinatoria,
T. wünschelruthe). Användningen skedde så, att man med
afvigvända händer eller med knogarna invända fattade
i slagrutans grenar och hållande densamma rätt ut gick
öfver den trakt, som man ville undersöka. När man
då passerade öfver ett »jordagods», skulle spetsen
af slagrutan böja sig nedåt. Det hela måste anses
vara ett vidskepligt påfund utan värde. Slagrutans
användning hade länge varit ur bruk i Sverige,
men, märkligt nog, har den på senaste tid åter
kommit till heders för uppsökande af vatten.
Th. N-m.

Slagrör, fys., blixtrör. Se Blixt 2.

Slagsida, sjöv. Ett fartyg säges hafva slagsida,
då det oberoende af vind eller annan yttre
kraft lutar åt någondera sidan. Slagsidan,
som är menlig för segling, borttages genom
att »lämpa» tyngder öfver åt motsatta sidan.
R. N.

Slagskugga, fys. Se Skugga.

Slagsvärd, krigsv., ett med båda händer fördt långt
och bredt svärd, som nyttjades under medeltiden.
H. W. W.

Slagtmånad (D. slagtemåned). Se November och
Oktober.

Slagugglan, Strix uralensis, zool., hör till
uggleslägtet. fam. Strigidae, ordn. Accipitres
(roffoglar) inom foglarnas klass. Liksom hos
kattugglan, hvilken slagugglan till hela sin habitus
mest liknar, äro ögonen omgifna af fullständiga,
runda kretsar af styfva, med hårlika strålar försedda
fjädrar. Dessa ögonkretsar äro hos slagugglan grå
med strålformiga, svarta streck. Stjerten är lång
och vigglik med bruna och grå tvärband. Kroppen
ofvan ljusgrå med svartaktiga, längsgående fläckar,
under hvitaktig med smala bruna längsfläckar. Längd
64 cm. Slagugglan häckar förnämligast i Lapplands
och Norrlands skogstrakter. Sorkar samt större och
mindre foglar utgöra hennes föda. Sitt bo bygger
hon i bergsrefvor eller i stora, ihåliga träd.
L-e.

Slagvatten. 1. (Lat. spiritus apoplecticus). Farmak.,
en lösning af 2 del. Aetheroleum Thymi och 3
del. Aetherol. Rosmarini i 500 del. Spiritus dilutus
(»utspädd sprit»), med inlagda fint sönderklippta
bitar af bladguld, utan hvilket allmänheten icke
anser slagvattnet vara riktigt. Slagvatten är
ett af menige man ofta anlitadt medel mot slag,
synnerligen »tandslag» (konvulsioner) hos barn. –
2. Sjöv., egentligen vatten i slaget af fartyget;
dock användes ordet sällan i denna bemärkelse,
utan betyder merendels det i fartygets botten för
pumparna oåtkomliga vatten, som, uppblandadt med en
mängd främmande ämnen, öfvergått till förruttnelse.
1. O. T. S.         2. R. N.

Slagvägare, skeppsb. Se Garnera.

S’lah Djedil. Se Rabat.

Slaka, socken i Östergötlands län, delad å Hanekinds
härad med 1,924 har, 769 innev., och Valkebo härad
med 1,417 har, 446 innev., tillsammans 3,341 har,
1,215 innev. (1889). S. utgör ett regalt pastorat af
3:dje kl., Linköpings stift, Domprosteriet.

Slam, Eng., spelt., alla sticken i vissa kortspel. –
Göra slam, taga alla sticken (stora slam) eller alla
utom ett (lilla slam).

Slamfiskslägtet, zool., ett slägte tillhörande
ordningen Dipnoi (lungfiskar), fam. Sirenidae, inom
fiskklassen. Det karakteriseras derigenom att det har
långdragen kropp med sammanhängande fensöm, långa,
smala bröst- och bukfenor samt tre trådformiga,
högst sannolikt som gälar fungerande yttre bihang
fästa vid den trånga gälöppningen. Om den afrikanska
slamfisken se Protopterus annectens.

Slamflugslägtet, zool. Se Eristalis.

Slamkrypare-slägtet, Periophthalmus, zool.,
tillhör fam. Gobiidae och ordn. taggfeniga fiskar
(Acanthopterygii) inom fiskarnas klass. Dithörande
fiskar utmärka sig genom sin förmåga att kunna röra
sig på det torra. Med tillhjelp af sina långa,
muskulösa bröstfenor förmå de nämligen att under
ebben grodlikt hoppa



omkring på dyn och fånga insekter och snäckor. Märkliga
äro ock de mycket framträdande ögonen, hvilka
stå tätt tillsammans och kunna dragas tillbaka
samt äro försedda med ett slags ögonlock. Man
känner tre arter, hvilka alla förekomma
i Röda hafvet och vid Ostindiens kuster.
L-e.

Slamma, geol., afskilja, med tillhjelp af vatten,
de inom en olikkornig blandning af pulverformiga
ämnen (grus, sand och lera) befintliga kornen
eller partiklarna så, att alla korn af en viss
storlek komma tillsammans for sig, skilda från
andra kornstorlekar. Sjelfva förloppet vid ett sådant
afskiljande kallas slamning eller slamningsprocess. –
I naturen försiggår slamning i stor skala nästan vid
hvarje elf och flod samt vid hafskusterna. De förra
rycka med sig material från berg- och jordlager,
som af dem genomlöpas, och medföra dervid finare
och finare uppslammade partiklar ju lägre och
jemnare trakter de närmare utloppet nalkas och ju
mera således strömhastigheten minskas. Det fruktbara
s. k. nilslammet, hvilket vid Nilens öfversvämningar
lägger sig såsom ett tunnt täcke öfver det flacka
landet på flodens sidor, utgöres af stoftfina jord-
och lerpartiklar, som varit uppslammade i och medförts
af flodvattnet från aflägsna trakter. –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>