Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sliparebacken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormhufvar och sköldar samt tillfogade fienden
svåra sår. Slungare, spjutkastare och bågskyttar
bildade i forntiden det lätta fotfolket. –
Stora, på fordon förda slungor kallades ballister
l. fundibaler och utgjorde kanonens föregångare.
H. W. W.
Slup (Fr. chaloupe, Holl. sloep, af sloepen,
glida fram), skeppsb. 1) Ett mindre kustfartyg
med en mast, stång och salning samt bogspröt och
klyfverbom med stampdäfvert eller ock endast
klyfverbom. Slupen för storsegel (med bom och
gaffel), gaffeltoppsegel, stagfock, klyfvare och
jagare samt stundom bredfock. Skrofvet, hvars form
är varierande, är icke så smidigt och djupgående
som kuttern, hvarmed slupen i öfrigt har ganska stor
likhet. Dessutom hafva slupens segel ej så stora och
vackra proportioner, och slupen saknar den stora
klyfvaren, som ofta utgör ett säkert kännetecken
på kuttern. I Sverige är slupens medeldrägtighet 50
tons (20 à 90) och djupgåendet ända till 3 m. – 2)
En skeppsbåt, vanligtvis näst den största ombord,
hvilken framdrifves med åror, segel eller ånga.
R. N.
Sluss (af Lågt. slüse, af Gammalfr. escluse, af
Lat. exclusa, afstängdt, näml. vatten). Se Kanal,
sp. 144.
Slut l. slutande, log., den tankeform, då ett begrepp
närmare bestämmes genom sitt förhållande till ett
annat begrepp (= ett omdöme tänkes i förhållande af
grund eller följd till ett annat omdöme). Omedelbart
slutande är omedelbart omdömesförhållande (se Omdöme),
och medelbart slutande är slutledning (se d. o.).
Slutare, sjöv., det eftersta skeppet af en flotta,
som ligger i linie eller kolonn. R. N.
Sluten kolonn, krigsv., hvarje kolonnformeringaf
trupper (se Kolonn 2), i hvilken afdelnin garna hafva
kortare afstånd mellan hvarandra än deras frontlängd
(vid infanteriet vanligen 5–7 steg). – Sluten ordning,
den uppställning, i hvilken manskapet, vanligen på
två led, icke har större mellanrum mellan sig, än som
erfordras för fri rörelse och i hvilken det dessutom
är strängt bundet af sin plats och i sin verksamhet. –
Slutet batteri, den formering vid artilleriet, der
kanonerna stå helt nära hvarandra. – Slutna kolonner,
sluten ordning och slutet batteri användas vid
uppställning och vanligen vid rörelser utom fiendens
eldområde, stundom, hvad de båda förra angår, äfven
inom detta. C. O. N.
Sluten ordning, krigsv. Se Sluten kolonn.
Slutet batteri, krigsv. Se Sluten kolonn.
Slutet verk, befästningsk., ett fältverk eller
skans, som på alla sidor är omgifvet af jordvallar.
O. A. B.
Slutfall, musikt. Se Kadens.
Slutfesten. Se Löfhyddofesten.
Sluthastighet, mek., benämnes den hastighet, som en i
rörelse varande kropp eger i det ögonblick den uppnår
slutet af sin bana. G. R. D.
Sluthult, skeppsb., en af jern eller ek tillverkad
prismatisk klots, hvars ändamål är att hålla stången
på bestämd höjd invid masttoppen, eller bramstången
invid stångtoppen, och som
derför är insatt genom det vid stångens nedre
ände befintliga sluthultsgattet, så att dess
på ömse sidor om stångfoten utskjutande ändar
få stöd mot de ofvanpå mastens eller stångens
hummer fästa långsalningarna. Jfr Hult.
J. G. B.
Slutledning l. syllogism, log., medelbart
slutande, den tankeform, hvarigenom ett begrepp tänkes
i förhållande till ett annat begrepp medelst bådas
förhållande till ett tredje, t. ex. »alla däggdjur
föda lefvande ungar; alla hvalar äro däggdjur;
alltså alla hvalar föda lefvande ungar» – hvarvid man
insett förhållandet mellan de två begreppen »hvalar»
och egenskapen att »föda lefvande ungar» medelst
båda deras förut bekanta förhållande till begreppet
»däggdjur». I hvarje slutledning ingå sålunda tre
begrepp l. termer, nämligen: undertermen, det begrepp,
som skall närmare bestämmas genom sitt förhållande
till ett annat (»hvalar»); öfvertermen, det begrepp,
som skall bestämma undertermen (egenskapen att »föda
lefvande ungar»); samt medeltermen, det begrepp, som
förmedlar sambandet mellan de båda andra termerna
(»däggdjur»). Undertermen plägar, såsom subjekt i
slutsatsen, betecknas med bokstafven S, öfvertermen
såsom predikat med P och medeltermen med M. Likaledes
består hvarje enkel slutledning af tre omdömen,
som uttrycka förhållandena mellan termerna, näml.:
öfversatsen, som uttrycker förhållandet mellan M
och P (i det anf. ex. »alla däggdjur föda lefvande
ungar»); undersatsen, mellan S och M (»alla hvalar äro
däggdjur»); samt slutsatsen eller konklusionen, mellan
S och P (»alla hvalar föda lefvande ungar»). De två
förra kallas, i motsats till slutsatsen, premisser,
ehuru de vid kunskaps utveckling ej nödvändigt måste
gå före slutsatsen (utan man kan börja med slutsatsen
och t. ex. inleda de efterföljande premisserna med
ett »emedan»). – All slutledning utgör en subsumption
af ett enskildt fall under en allmännare regel. De
allmännaste fordringarna för dess riktighet äro:
1:o att i den enkla slutledningen ej få finnas flere
än tre termer, ty annars finnes ej det erforderliga
sambandet mellan termerna (det vanligaste felet
deremot är »quaternio terminorum», som uppkommer
derigenom att medeltermen användes i olika betydelse
i premisserna, t. ex. »Alla räfvar hafva svans; Cajus
är en riktig räf; alltså har Cajus svans»); 2:o att af
endast negativa eller endast partikulära premisser
ingen slutsats kan dragas (t. ex. af dessa båda
premisser: »inga däggdjur lägga ägg» och »inga växter
lägga ägg» – vet man ingenting om förhållandet mellan
däggdjur och växter; och likaledes af dessa båda
premisser: »några däggdjur äro rofdjur» och »några
vattendjur äro däggdjur» – kan man ingenting sluta
rörande förhållandet mellan däggdjur och vattendjur);
3:o slutsatsen följer den svagare premissen i afseende
på qvalitet och qvantitet, så att, om endera premissen
är negativ, blir slutsatsen det ock, och likaledes
om endera premissen är partikulär, blir slutsatsen
också partikulär (t. ex. ur premisserna: »däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
