Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slöjdföreningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synpunkter. Så har äfven i sjelfva verket varit
förhållandet, och man har dervidlag plägat skilja
mellan följande fem hufvudriktningar.
1. Slöjdundervisningen har till ändamål att direkt
förbereda för lifvet genom bibringandet af vissa
bestämda handfärdigheter, afseende antingen
hemarbeten eller att förbereda lärjungarna
till inträdet i något särskildt yrke. – Denna
riktning, som i flere afseenden närmar sig den
rena yrkes- och husslöjdsundervisningen, har inom
de grundläggande läroanstalterna börjat alltmer
och mer träda tillbaka. Det har nämligen
småningom bringats till klarhet att inom
dessa läroanstalter slöjden i likhet med öfriga
undervisningsämnen blott får ingå såsom ett element
vid den allmänna bildningen och ej specielt syfta på
det framtida lefnadskallet, något som för öfrigt
i stort taget blifver praktiskt outförbart.
2. Slöjdundervisningen afser bibringandet
särskildt af teknisk färdighet. – Denna riktning,
hvarigenom slöjden dock ej på långt när får den
pedagogiska beaktning, som den förtjenar, tillämpas
företrädesvis i de franska skolorna och har derifrån
fått en viss tillslutning i Danmark.
3. Slöjdundervisningen har till ändamål att
vara medel för själslifvets utveckling och
till bibringandet af positiva kunskaper. – Detta är
den Fröbelska grundåskådningen för det produktiva
arbetets användande inom uppfostran och undervisning.
Lämpligt för kindergartensperioden (tiden före
skolåldern), torde dock detta förfaringssätt knappast
kunna tillämpas under nuvarande skolförhållanden.
4. Slöjden användes såsom ett medel
för ernående af en intensiv åskådning. – Denna
synpunkt för arbetsundervisningen omfattas ifrigt
af anhängarna till den Herbartska pedagogiken;
riktningen har särskildt i Tyskland och Österrike
vunnit stor tillslutning. Enligt densamma
sysselsättas lärjungarna hufvudsakligen med
utförandet af sådana arbeten, hvilka direkt beröra den
teoretiska undervisningen, såsom med tillverkandet
af åskådningsmateriel m. m.
5. Slöjden användes hufvudsakligen såsom ett
formelt bildningsmedel. – Denna riktning, först
framställd i Finland och satt i system i Sverige,
har vunnit den öfvervägande största spridningen och
synes enligt alla tecken att döma jämte den näst
föregående hafva framtiden för sig. Slöjdens
betydelse för uppfostran lägges der hvarken i
något direkt inlärande af vissa arbeten eller
i ett direkt understödjande af den teoretiska
undervisningen, utan i den utveckling af
själens och kroppens krafter, hvilka genom
sjelfva arbetandet åstadkommas. Genom slöjden
vill man sålunda hos barnen inplanta kärlek
och aktning för det kroppsliga arbetet, man vill
gifva dem vissa vanor, såsom vid sjelfverksamhet,
ordning, noggrannhet, uppmärksamhet, flit, ihärdighet,
man vill stärka kroppen och, slutligen, man vill
öfva ögat till att se, handen till att utföra.
Dervidlag ligger naturligtvis den största vigten
vid lärarens personlighet, vid det sätt, på hvilket
han förstår att umgås med barnen och att göra dem
intresserade för deras
arbete. Undervisningen måste – vare sig densamma
omfattar en eller flere slöjdarter – städse bedrifvas
på ett planmässigt, fullt metodiskt sätt samt å ena
sidan ställas i samband med ritning och å den andra
gå hand i hand med gymnastiken, detta senare på det
att äfven genom slöjdandet den fysiska utvecklingen
måtte blifva tillgodosedd. För öfrigt torde såsom en
sammanfattning böra framhållas, att den uppfostrande
slöjdundervisningen bör bära prägel icke af arbetet
i en verkstad, utan af arbetet i en skola samt vara
riktad på individens och ej på klassens ensartade
utbildning.
Undervisning i qvinliga handarbeten (stickning, sömnad
m. m.) har redan i nära nog alla land vunnit insteg
antingen såsom ett obligatoriskt eller frivilligt
ämne i skolorna. Ehuru, då arbetsarterna der äro
gifna, man svårligen kan anordna denna undervisning
på ett fullt pedagogiskt sätt, har dock äfven i detta
hänseende under de senaste åren ganska stora framsteg
i afseende på det metodiska blifvit gjorda.
Förtjensten af att hafva gifvit uppslaget i denna
riktning tillkommer de tyska handarbetslärarinnorna
Rosalie och Agnes Schallenfeld. Se vidare Otto
Salomon. »Om slöjden såsom uppfostringsmedel» (1884).
O. S.
Slöjdföreningar. Se Slöjd och Svenska slöjdföreningen.
Slöjdskolor. Se Slöjd och Tekniska skolan.
Slör, sjöv., vind, som är akterligare än tvärs. –
Slöra. Se Gå för en slör. R. N.
Slösinthet. Se Idioti.
Slöta med Faleqvarna, socken i Skaraborgs län,
Vartofta härad, Leaby tingslag. Areal 3,358 har. 1,328
innev. (1889). S. bildar med Karleby ett konsistorielt
pastorat af 1:sta kl., Skara stift, Vartofta kontrakt.
Smack, sjöv., ett fordom till färja på större
fjordar användt fartyg (ända till 200 tons), som var
flatbottnadt, fylligt för och akter, vanligen tackladt
som galeas l. kutter. Numera är smack (schmack) såväl
i England som Holland benämning på fiskefartyg. Dessas
tackling är ganska varierande, såsom kutter-, jakt-,
yawl- och galeas-tackling. Den holländska smacken
är försedd med svärd på sidorna. På några ställen i
blekingska skärgården kallas fiskareekans storsegel
för »smack». R. N.
Smahla, Arab., samlingen af de tält, som under
krigståg inrymma en arabisk höfdings krigare, familj
och tjenare. Jfr Duar.
Smak. 1. Fysiol. Smakförnimmelser uppstå, när
vissa ämnen i löst form komma i beröring med
smakorganen (se d. o.). Spotten kan dervid tjena
som lösningsmedel. Man antar numera vanligen blott
fyra olika smakarter, nämligen beskt, sött, surt och
salt. I dagligt tal hänför man till smaken en mängd
förnimmelser, som i sjelfva verket tillhöra andra
sinnen. Om man smakar på t. ex. kryddor, viner, ost,
kaffe, te, chokolad, frukter m. m. och under smakandet
hela tiden håller för näsan, finner man, att dessa
ämnens karakteristiska »smak» icke framträder, förr än
näsöppningen lemnas fri, då gasformiga beståndsdelar i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
