Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slöjdföreningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller mindre utbildad omedelbar uppfattningsförmåga af
det sköna i naturen och konsten, grundad på känslan
för det sköna och medförande en förmåga att skilja
detta från det fula. Ett gammalt ordspråk säger,
att »om smaken kan man ej disputera», och man anser
sig ofta kunna göra slut på en meningsstrid genom att
förklara ämnet för »en smaksak». Detta är så till vida
riktigt, att smaken såsom en omedelbar uppfattning
ej stöder sig på i diskussion användbara abstrakta
förståndsgrunder, men för så vidt den refererar
sig till frågor om skönt och fult (och icke blott
till skilnaden mellan angenämt eller behagligt och
dessas motsatser), så är innehållet till sjelfva
sin natur, trots sin individualitet, allmängiltigt,
så att vid meningsskiljaktigheter i smakfrågor
den ene har rätt och den andre har orätt. Man kan
derför skilja mellan en god smak och en dålig smak,
och smaken är såväl hos individen som hos folken
och menniskoslägtet i förmåga af utveckling, eller
den har, med andra ord, sin historia. – Begreppet
konstnärlig smak spelade särskildt under förra
århundradet en stor rol inom den vittra kritiken,
under inflytande af den s. k. fransk-klassiska
literära riktningen (som i Sverige representeras
af Gustaf III och hans skaldekrets). Så t. ex. blef
vid denna tid »Snille och smak» Svenska akademiens
valspråk. Denna tid lade i sin uppfattning af smaken
ensidig vigt på den utveckling smaken kan få genom
goda föredömen och begreppsmässiga regler, hvarför
t. ex. Leopold rent af definierade smaken såsom
härledande sig från »kännedomen af konstreglerna
och begrundandet af de bästa efterdömen».
1. Hj. Ö-ll. 2. S-e.
Smakorgan hos menniskan och de högre djuren är
tungan, eller nogare bestämdt vissa slag af de
vårtfonniga bildningar (papiller), som finnas på
tungans yta, nämligen 1) de grafomgifna papillerna
(papillae circumvallatae), hvilka i vexlande antal
(hos menniskan 7–12) förekomma på tungans bas,
der de äro så ordnade, att de bilda ett V med
spetsen riktad bakåt; 2) de veckade (p. foliatae),
egentligen ett veckadt parti af tungans slemhinna,
beläget längst bak på hvardera sidoranden; 3)
de klubbformiga (p. fungiformes l. clavatae),
hvilka till ett antal af flere hundra förekomma
spridda öfver tungans yta, hufvudsakligen dock på
dess spets och kanter; de äro betydligt mindre än
de grafomgifna, men kunna med lätthet iakttagas
med blotta ögat, t. ex. på tungspetsen, der de
framträda såsom små klara, röda punkter. På alla
dessa papiller (nämligen i vecken på p. foliatae, på
sidorna af vallgrafven hos p. circumvallatae och på
den fria ytan af p. fungiformes) förekomma i stort
antal de af Schwalbe och Lovén år 1867 upptäckta
s. k. smaklökarna l. smakbägarna, mikroskopiska
bildningar, som stå i samband med smaknervens
(nervus glossopharyngens) ändförgreningar och på goda
grunder äro att betrakta som smaksinnets periferiska
ändapparater. De förekomma talrikast der smaksinnet
är bäst utveckladt, nämligen på pap. foliatae
och circumvallatae. – De nu nämnda papillerna äro
äfven känsliga för beröring, värme och köld. Det
4:de slaget papiller på tungan, nämligen de
trådformiga (p. filiformes), hvilka såsom
en fin ludd täcka tungans hela öfre yta mellan
de öfriga, sakna smaklökar och ega ej häller
någon smakförmåga. Gommen saknar smakförmåga,
tvärt emot hvad man ofta föreställer sig.
Hj. Ö-ll.
Smalben, anat., läggens nedom vaden belägna
del. Stommen utgöres af läggens stora och lilla
benpipa, den förra mediant om den senare. De
sammanbindas af en stark, fibrös hinna. Frånvaron af
större muskelmassa gör kroppsdelen smal, på samma gång
som det förhållandet att hvad som finnes af muskler
och senor fyller rummet mellan knotorna, med tillhjelp
af fettet under huden, döljer benkanterna och gifver
delen en viss rundning ända ned till fotknölarna.
G. v. D.
Smalbottenmusen. Se Skäggsimpslägtet.
Smalt, kem. tekn. Se Koboltglas.
Smalts (T. schmalts), teknol., kallas den blåa
porslinsfärg, som erhålles genom sammansmältning af
koboltoxid med glasmassa eller glasbildande ämnen,
eller med andra ord genom smältning af safflor
(se d. o. 2). C. A. D.
Smaragd (Grek. smaragdos), miner., en mycket
värderad ädelsten, en art beryll (s. d. o.), af
vackraste klara gräsgröna färg. Den samiske konungen
Polykrates’ i hafvet åt gudarna offrade ring berättas
hafva innehållit en smaragd. Smaragdgrufvorna vid
Zabarak och Korsei vid Röda hafvet voro enligt
en der funnen hieroglyfskrift bearbetade redan
1650 f. Kr. De berömda grufvorna i Tunkatdalen i
Columbia upptäcktes 1555, och grufvorna vid Muzo
i Venezuela kände spaniorerna 1537. Der förekomma
smaragder med kalkspat, qvarts och svafvelkis i en
försteningsförande bituminös kalksten och i en svart
lerskiffer. En sexsidig kristall derifrån finnes, som
har 2 eng. tums längd. Dess 3 diametrar äro 2 1/4, 2 1/5
och 1 7/8 tum; vigten är ungefär 1/5 kg. I grufvorna
vid Jekaterinenburg, Sibirien, upptäcktes smaragd
1830, der förekommande i glimmerskiffer. Några
sibiriska genomskinliga smaragder, fastän af
mindre klarhet, uppnå ända till 3 dm. längd och
väga flere kg. S. k. aqvamariner eller smaragder
af sjögrön färg finnas af mera än 7,5 kg. vigt.
Ant. Sj.
Smeaton [smitön], John, engelsk ingeniör, född
1724 nära Leeds, satte 1750 som instrumentmakare
upp en egen affär, och började 1757, efter att
1754 i Nederländerna hafva studerat väg- och
vattenbyggnadskonsten, att återuppföra fyren på
Eddystone (se d. o.), hvilken fullbordades
1759. Genom sin på ständiga experiment grundade
teoretiska och praktiska skicklighet blef han en af
banbrytarna för den moderna ingeniörsvetenskapen. Död
1792.
Smedby, socken på Öland, Kalmar län, Gräsgårds
härad. Areal 2,774 har. 540 innev. (1889). S. bildar
med Södra Möckleby ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Kalmar stift, Ölands södra kontrakt.
Smeden, zool. Se Klockfoglarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
