- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1483-1484

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smältning - Smältningsvärme. Se Latent - Smältpunkt, fys. Se Smältning - Smältvärme, fys. Se Smältning - Smärgel (Smergel), miner. Se Korund - Smärgelduk och smärgelpapper - Smärting - Smärtstillande medel - Smör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mer och mer, alltefter som temperaturen stiger,
och blifva slutligen helt och hållet flytande. Men i
allmänhet sker öfvergången plötsligt, vid en bestämd
temperatur, som kallas smältpunkt. Olika kroppar hafva
olika smältpunkt; så smälter qvicksilfver vid - 39°
C., terpentinolja vid - 27°, is vid 0°, fosfor vid
44°, svafvel vid 115°, tenn vid 235°, vismut vid 270°,
bly vid 334°, zink vid 433°, silfver vid 1,000°,
koppar vid 1,090°, guld vid 1,100°, smidesjern vid
1,600°, platina vid 1,775°. En blandning af två eller
flere ämnen smälter vanligen vid lägre temperatur,
än en hvar af beståndsdelarna; en legering af bly,
tenn och vismut, den s. k. Roses metall, smälter
vid 93,7° C., och genom tillsättning af kadmium kan
legeringens smältpunkt sänkas till 65° C. Kol har
deremot en så hög smältpunkt, att man ännu ej lyckats
framställa densamma; det oaktadt smälta legeringar af
jern och kol vid lägre temperatur än rent jern. Leder
man värme från en vätska, sjunker dess temperatur,
och vid en viss temperatur, den s. k. frys- eller
stelningspunkten, öfvergår vätskan till fast form,
hon stelnar. Kolsvafla och absolut alkohol har man
dock ännu ej lyckats bringa till fast form. Stelningen
sker, likasom smältningen, antingen småningom, då
vätskan tjocknar mer och mer i mån som hon afkyles,
eller ock plötsligt. I senare fallet sammanfalla under
vanliga förhållanden ett ämnes stelningspunkt med
dess smältpunkt. Stelningspunkten kan under vissa
omständigheter sänkas, en kropp kan öfverkylas,
men man har ej lyckats få en kropp att behålla sin
fasta form öfver smältpunkten. Genom att försigtigt
afkyla luftfritt vatten i ett lufttätt slutet kärl
lyckades Depretz bibehålla vattnet flytande ännu vid
- 20° C.; men vid en hastig skakning förvandlades
vattnet ögonblickligen till is, och temperaturen
steg till 0°. Blandas koksalt i vatten, sjunker dess
fryspunkt 0,6° C. för hvart gram salt, som upplöses
i 100 gr. vatten, ända till - 21° C., hvilket är
den mättade saltlösningens fryspunkt. Hafsvatten
fryser derför vid lägre temperatur än rent vatten
(se Is). Vid en kropps smältning förändras hans
volym. I allmänhet ökas volymen under smältningen,
men några kroppar, såsom gjutjern, vismut, antimon
och is, intaga mindre volym i flytande än i fast
form. Detta är orsaken till gjutjernets lämplighet
till gjutgods; vid stelning ökas dess volym, och
massan utfyller väl gjutformarna. När en kropp
smälter, föregår tydligen en stor förändring i hans
inre skapnad. I den fasta formen hållas molekylerna
af de mellan dem verkande krafterna i bestämda
lägen i förhållande till hvarandra; i den flytande
formen äro de deremot fullkomligt lättrörliga. Under
smältningen utföres följaktligen ett inre arbete mot
molekylarkrafterna, och om kroppar utvidga sig under
smältningen, tillkommer ett yttre arbete, i det att
rum för utvidgningen måste beredas. Dessa arbeten kan
man naturligtvis icke få för intet, utan måste man,
för att få en kropp att smälta, i honom införa en
stor mängd värme, som ej ökar hans temperatur, hvilken
derför oaktadt värmetillförseln förblir konstant
under hela smältningsarbetet. Den värmemängd, som
förbrukas, då ett kilogram af en kropp smälter,
kallas kroppens smältvärme. Smältvärmet bestämmes
med tillhjelp af en kalorimeter (se Kalorimeter),
och man har funnit isens smältvärme vara 80,2
kalorier, fosforns 5,03, blyets 5,37, svaflets
21,07, zinkens 28,13 o. s. v. När molekylarkrafterna
under en kropps stelning återföra molekylerna i
deras förra lägen, frigöres smältvärmet åter. För
att en vätska skall stelna, är det derför ej nog,
att hennes temperatur sänkes till fryspunkten,
utan måste äfven det frigjorda smältningsvärmet
bortledas. Då t. ex. öfverkyldt vatten bringas att
stelna, frigöres smältningsvärmet, och temperaturen
stiger ögonblickligen upp till fryspunkten.

Smältpunkten bestämmes, då kropparna äro
genomskinliga, vanligen på det sätt att ämnet i smält
tillstånd insuges i ett kapillärrör, hvari det får
stelna. Röret fästes derefter vid en termometer
och nedsänkes i någon svårflyktig vätska, oftast
koncentrerad svafvelsyra, som långsamt upphettas
i ett glaskärl. Man behöfver nu endast observera
temperaturen, när ämnet i röret smälter och blir
genomskinligt. Vill man bestämma smältpunkten på
legeringar eller ogenomskinliga ämnen, smältas de
i ett passande kärl, en termometer insänkes i det
smälta ämnet, till hvilket tid efter annan osmält
substans tillsättes. A. Bi-n.         P. T. C.

Smältningsvärme. Se Latent.

Smältpunkt, fys. Se Smältning.

Smältvärme, fys. Se Smältning.

Smärgel (Smergel), miner. Se Korund.

Smärgelduk och smärgelpapper, lärft och papper, som
öfvergjutits med limvatten, beströtts med sorterad
smergel och, efter att hafva fått passera mellan
ett par valsar, torkats. Det användes till polering
af metallarbeten.

Smärting, sjöv., gammal segelduk, erhållen ur
söndersprättade segel. Då man virar remsor deraf
rund ett tåg, antingen för att kläda det eller för
att skydda det för skamfilning (nötning), säges man
smärta tåget. R. N.

Smärtstillande medel, remedia anodyna,med., kallas
sådana medel, som upphäfva en förhandenvarande
plåga eller smärta. Såsom de förnämsta »anodyna» må
nämnas morfin (opium), kloroform, kloral och kokain
samt, bland nyare kemiska fabrikat, antifebrin,
antipyrin och fenacetin. De tre sista äro mest
användbara mot tillfällig hufvudvärk. Många andra
medel kunna stilla eller lindra en värk eller smärta
i mer eller mindre grad, såsom köldomslag (is) eller
ock dess motsats, heta omslag, heta begjutningar,
t. ex. med hett vatten i ett värkande öra, varma
grötar mot plågor i buk och bröstkorg o. s. v.
O. T. S.

Smör kallas den produkt, som erhålles, då mjölk eller
grädde underkastas kerning eller stark rörelse och
skakning, hvarunder mjölkens fett- eller smörkulor
samlas till större korn eller klumpar, hvilka
slutligen låta afskilja sig såsom en fast massa från
den återstående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free