Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snöblindhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenstädes ned till hafvets nivå, med undantag
möjligen af några öar i Ishafvet, men enligt Ross lär
den i antarktiska zonen träffa jordytan mellan 67°
och 71° s. br. Dess höjd öfver hafsytan är i rundt tal
på Jan Mayen 700 m., i Norge 800–1,600 m., på Alperna
2,700 m. på norra sluttningen af Himalaja 5,300 m.,
på samma bergskedjas södra sluttning 4,300 m., på
Anderna under eqvatorn 4,800 m. och vid Magalhães’
sund 1,130 m. R. R.
Snöblindhet. Denna sjukdom förekommer ej så alldeles
sällan hos personer, som länge, d. v. s. dagar igenom,
äro utsatta för den skadliga inverkan på ögonen af
vidsträckta snöfält, allrahälst om dagarna dessutom
äro långa och solens bländande inverkan kommer till;
således i första rummet under sommaren i polarlanden,
vidare i alptrakter. Åkomman yttrar sig genom en
hastigare eller långsammare omtöckning af synen,
hvilken inom kort går tillbaka, då orsakerna
upphöra. Dock kan den stundom räcka längre, och den
vanliga formen är den, att patienterna ej se väl vid
dagsljus, men bättre vid dämpad belysning. Dock kan
samma orsak någon gång medföra allvarsamma följder,
inflammation i bindehinnan och djupare delar af
ögat, till och med förstöring af ett eller båda
ögonen. Såsom skyddsmedel mot denna obehagliga åkomma
begagnas af polarresande och alpvandrare mörkgrå
glasögon eller flor. Polarinnevånarna använda framför
ögonen skifvor af trä eller horn, såvidt möjligt är
formade såsom glasögon och försedda med en spricka,
för att medgifva syn. Behandlingen, då sådan behöfves,
består i metodiskt instängande i mörker, ögonens
sorgfälliga vård och skonande. Egentlig medicinsk
behandling har visat sig tämligen osäker. Rsr.
Snöbollsbusken, bot. Se Viburnum.
Snöbärsbusken, Symphoricarpus racemosus Mich.,
bot., en från Nord-Amerika härstammande, till
nat. fam. Caprifoliaceae Barth., kl. Pentandria
L. hörande buske, som ofta odlas i våra trädgårdar för
de snöhvita bärens skull. Den skiljes från Lonicera
L. genom blommornas sammanställning i en liten klase,
nästan regelbunden, bägarelik, 5-flikig krona och
korta ståndare. Bladen vexla i form mellan äggrunda
och grundt flikiga. Busken förvildas lätt genom sina
långt utlöpande rotskott. O. T. S.
Snödroppe, bot. Se Galanthus.
Snögeten, Mazama l. Haplocerus americana, zool., art
tillhörande underfam. Antilopina, fam. Cavicornia,
ordn. Artiodactyla bland däggdjuren. På grund
af flere yttre karakterer räknas snögeten
af många till getterna. Beskaffenheten af
kraniet, hvilket endast genom ansigtsdelens och
kranieaxelns större längd skiljer sig från gemsens,
ådagalägger dock, att den närmast ansluter sig till
antiloperna. Pelsen består af hvit, tät och tjock
ull samt af styfvare hår, hvilka längs ryggsidan
äro längre och uppåtstående. Hakan är försedd
med tjockt skägg. Svansen är kort och fullständigt
hårig. Hornen, hvilka finnas hos båda könen, likna
gemsens. Kroppslängden är 1,1 m., höjden öfver
skuldran 68 cm. Snögeten bebor spetsarna af
Klippbergen ofvanom skogsgränsen. Den jagas
nästan endast af indianerna, för skinnets skull.
L-e.
Snögränsen, meteor. Se Snö.
Snöklocka, bot. Se Leucojum.
Snökråkan. Se Pyrrhocorax.
Snölinien, meteor. Se Snö.
Snöloppor. Se Maskregn, sp. 1048.
Snölärka. Se Fältsparf-slägtet.
Snömaskar. Se Flugbaggar och Maskregn.
Snöplogfogde (Snöplogningsfogde), förv., en efter
de för val af sexmän gällande grunder utsedd
förtroendeman, som vintertiden skall bestyra om
nödig plogning och skottning af landsvägarna.
Kbg.
Snöplogsafgift (Snöplogningsafgift), förv.,
en afgift, som häradsvis årligen utdebiteras af
fögderitjenstemännen för det ändamål, som namnet
antyder. Redovisning sker af nämnde tjenstemän
inför häradsrätten. Kbg.
Snöripa, zool., ett stundom förekommande namn på
dalripan (se d. o.).
Snörpevad. Se Påsenot.
Snöskata, björkskata l. björktrast, Turdus pilaris,
en till trastslägtet (Turdus), fam. trastfoglar
(Turdidae), ordn. tättingar, (Passeres) hörande
fogel, som skiljes från sina samslägtingar
derigenom att hufvudet ofvan och på sidorna samt
halsryggen och öfvergumpen äro askgrå, hvaremot
rygg och skuldror äro kastaniebruna samt de undre
vingtäckfjädrarna hvita. Längd 26 cm. Snöskatan
är den allmännaste af alla Sveriges trastarter och
häckar i stort antal öfver hela landet. Hon lefver
mest i större flockar. Endast en del lemnar oss
under vintern. Snöskatan förtär allahanda smådjur;
om hösten och vintern lifnärer hon sig företrädesvis
af rönnbär, enbär, lingon och dylikt. Hon lär häcka
flere gånger om året. Boet är öppet, och äggen (5–6)
ljusgröna med bruna fläckar. L-e.
Snöskosport idkas förnämligast i Tibet,
Kamtsjatka samt i Canada och hela det arktiska
Amerika. Som fortkomstmedel använda infödingarna
i dessa land snöskor, hvilka bestå af tvänne i
oval böjda träribbor, hvilka baktill sammanlöpa
till en s. k. stjert och framtill förenas med en
tvärslå. Mellan dessa ribbor går ett med tåhål
försedt och af tvänne andra tvärslåar deladt nät af
hudremsor. Skon, hvars längd alltefter personens tyngd
vexlar från 95 till 110 cm. och bredd från 30 till
45 cm., fastgöres vid foten medelst remmar och föres
tätt utefter marken. Genom att fördela kroppstyngden
på en större yta hindra dessa skor den gående från
att nedsjunka och användas derför med fördel på djup,
lös snö, ehuru de icke som skidorna möjliggöra en
större hastighet.
Snöskred. Se Lavin.
Snösparfven. Se Fältsparf-slägtet.
Snöstorp, socken i Hallands län, Tönnersjö
härad. Areal 7,681 har. 2,451 innev. (1889). S. bildar
med Trönninge ett regalt pastorat af 2:dra
kl., Göteborgs stift, Laholms kontrakt.
Snöuggla, zool. Se Uggleslägtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
