Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockersjuka, Diabetes mellitus, Glykosuri, Hydruri, Mellituri, en vanligen kronisk sjukdom - Sockerskatt, finansv., konsumtionsskatt på socker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förmågan att tillgodogöra sig det normalt bildade
sockret är för låg. Ebstein anser denna oförmåga bero
på otillräcklig kolsyrebildning i väfnaderna. Socker
i urinen kan förekomma tillfälligt och öfvergående
(transitorisk glykosuri) af många anledningar,
såsom hos digifvande qvinnor, vid anthrax, vid
phlegmone samt efter några gifter (curare, kloroform,
koloxid, amylnitrit, morfin m. fl.). Den kroniska
sockersjukan uppträder i tvänne former eller
stadier: en mildare, der sockret försvinner ur
urinen genom undvikande af stärkelsehaltig föda,
och en svårare, der sockerbildningen fortfar oaktadt
blott qväfvehaltig föda intages, hvarjämte urinen
brukar innehålla ägghvita. Denna senare form medför
döden småningom genom lungsot eller njurlidande,
eller plötsligt genom »coma diabeticum», beroende
på uraemi, fettemboli m. m. Symtom af diabetes äro
torrhet i hals och hud, stark törst, glupsk hunger,
afgång af ymnig sockerhaltig urin (8–10 liter
på dygnet) af gröngul färg och starkt skummande
vid omskakning. Urinens spec. vigt, beroende
på sockerhalten och det ökade urinämnet, uppgår
till 1,04–1,07 (normal urin omkr. 1,02). Oaktadt
den starka aptiten inträder snart mattighet och
afmagring, ofta äfven bölder i huden (furunculosis)
samt störd matsmältning. Sockret i urinen upptäckes
lättast derigenom att man kokar 10 delar urin
med 1 del alkalisk vismutlösning. Procenthalten
bestämmes medelst titrering (trommerska profvet)
eller jäsning. Behandlingen bör vara både hygienisk –
ombyte af verksamhet och vistelseort, bad, gymnastik,
massage – och dietetisk, undvikande af stärkelse
och sockerhaltiga ämnen, såsom bröd, mjölrätter,
potates, söta frukter, sött öl, söta viner. Födan
bör nästan uteslutande bestå af kött, ägg, skummad
mjölk, grönsaker, seltersvatten, karlsbader, vichy,
rhenvin, rödvin, kaffe och te utan socker. Sällan
fördrages dock denna ensidiga föda en längre tid,
utan man måste vanligen tillåta mindre qvantiteter
af stärkelsehaltiga ämnen och i allmänhet fästa mera
vigt vid krafternas uppehållande än vid förminskningen
af urinens sockerhalt. F. B.
Sockerskatt, finansv., konsumtionsskatt på
socker. Denna skatt förekommer, oafsedt sockertullen,
i fyra former, nämligen såsom råämnes-, sockersafts-,
redskaps- och fabrikatsbeskattning. Vid
råämnesbeskattningen bestämmes skatten efter
det använda råämnets vigt. Denna skatteform har
stor utbredning i Europa. Då emellertid på olika
orter eller under olika år en och samma vigt
sockerbetor gifver betydligt olika mängd socker
(så t. ex. varierade i provinsen Hannover under
tillverkningsåret 1881–82 den mängd betor, som
erfordrades för att åstadkomma 1 deciton socker,
mellan 9,77 och 14,75 deciton), leder denna skatteform
till synnerligen stor ojämnhet i beskattningen. Detta
i och för sig betänkliga förhållande har derjämte
till följd att det blifvit omöjligt att bestämma
restitutionen af skatt vid export af socker så,
att den restituerade summan blir i hvarje särskildt
fall något så när lika med det skattebelopp, som för
det exporterade sockret verkligen erlagts. Enligt
saftskatten bestämmes skatten efter den erhållna
sockersaftens mängd och beskaffenhet. Som det
emellertid icke lyckats att finna ett något så
när tillförlitligt kriterium på förhållandet
mellan sockersaften och dess sockerhalt, blifver
denna skatteform lika ojämn och bristfällig som
betskatten. Detsamma gäller i ännu högre grad
om redskapsskatten, som bestämmer skatten efter
vissa vid sockerfabrikationen använda redskaps
tillverkningsförmåga. Lägges fabrikatskatten på
råsockret, lider denna skatteform af samma brister som
bet- och saftskatten, hvartill kommer, att densamma
kräfver en minutiös och besvärlig kontroll. Det
rationellaste slaget af sockerskatt är i det hela
fabrikatskatten i form af s. k. »förbrukningsafgift»,
som erlägges för det till förbrukning färdiga
(raffinerade) sockret, då detta från fabriken
öfvergår i den inrikes handeln eller konsumtionen
och bestämmes efter det färdiga sockrets mängd och
qvalitet. Visserligen nödvändiggör denna skatteform,
i likhet med råsockerskatten, kostsammare och för
fabrikerna besvärligare kontroller än råämnes- och
redskapsskatten, men derigenom att den bestämmer
skatten efter den verkligen vunna sockermängden,
möjliggör den en i det hela jämn beskattning,
och derigenom att skatten icke upptages förr
än sockret fullfärdigt lemnar fabriken för att
öfvergå till handlande och konsumenter, blifver
all restitution af skatt vid export obehöflig, i
det att skatt icke erlägges för det socker,
som från fabrikerna exporteras. – Frankrike, som
förut tillämpat fabrikatbeskattning af råsockret,
öfvergick 1884 till betskatten. Tyskland använde
ursprungligen betbeskattningen enbart, men 1887
infördes en kombination af betskatt och fabrikatskatt
på rafnneradt socker (förbrukningsafgift), på det
sätt att hvarje tillverkad sockermängd belägges
med båda skatteformerna. Österrike-Ungern, som
förut omfattade redskapsbeskattningen, antog 1888
fabrikatskatt i form af s. k. förbrukningsafgift. I
Ryssland herskar fabrikatskatt på raffineradt socker,
dock så, att skatt erlägges för allt socker med
restitution vid export. Belgien använder saftskatten,
Nederländerna och Danmark råsockerbeskattning. I
Sverige tillämpas betskatten. Det beskattningspligtiga
råsockret beräknas efter de för tillverkningen
använda betornas vigt sålunda, att 100 kg. råa
hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 6,25
kg. och 100 kg. torkade betor ett utbyte af 31,25
kg. råsocker. Beskattningen utgår med 2/5 af tullen
på infördt utländskt råsocker af mörkare färg än
nr 18 af den i verldshandeln antagna holländska
standard. Se vidare k. förordn. d. 30 Maj 1873 med
ändringar genom k. kung. d. 16 Juni 1882. Norge och
Storbritannien beskatta icke inhemskt socker. – Den
ofvan omnämnda, alla beskattningsmetoder utom den
s. k. förbrukningsafgiften vidlådande omöjligheten
att bestämma reglerna för skatterestitutionen vid
export så, att den restituerade summan i hvarje fall
blir lika med den för det exporterade sockret erlagda
skatten, har af de resp. staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
