Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sohlman, Per August Ferdinand - Sohn, Wilhelm - Soho, förstad till Birmingham, i engelska grefskapet Stafford - Soi-disant, Fr., så kallad, föregifven - Soignies, stad i belgiska provinsen Hainaut - Soirée, Fr. Se Soaré - Soissons, stad och fästning af 2:dra kl. i franska depart. Aisne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det i Köpenhamn efter ett af Lehmanns
tal afgifna löftet om fostbrödraskap mellan
Skandinaviens trenne folk verkade bestämmande för
hans framtid. Promoverad till filosofie doktor 1848,
begaf han sig trogen sitt löfte till Danmark, i hvars
armé han som frivillig deltog i det nyss utbrutna
dansk-tyska kriget. Emellertid återvände han efter
vapenstilleståndet s. å. Sin publicistiska bana
hade han börjat redan som student i Upsala, genom
utgifvandet af »Studentbladet», som började utkomma i
Dec. 1845, men upphörde med 1846. Studentbladet hade
väl en hufvudsakligen literär riktning, men behandlade
äfven »fennomanien» och framförallt »den slesvigska
frågan» samt framhöll för första gången offentligt
i pressen ett svenskt hufvudstadsuniversitet såsom
en nödvändig länk i fosterlandets utveckling. 1846
utgaf han ock en poetisk kalender med titeln
Verdandi. Efter hemkomsten från kriget deltog han i
uppsättningen af veckotidningen »Bore», bland hvars
ledande personer han var den verksammaste. Från
början af 1849 var han tillika anställd som lärare i
konsthistoria vid konstakademien, hvilken befattning
han bibehöll till 1868. När »Bore» år 1851 blef
daglig, öfvertog han ensam ledningen deraf. Men
sedan »Aftonbladet» i slutet af sistnämnda år
försålts till ett konsortium med C. F. Bergstedt i
spetsen, öfvergick S. till sistnämnda tidning, med
hvars historia hans egen sedan var i det närmaste
förknippad. Efter att under en del af åren 1855
och 1856 hafva tillfälligtvis stått i spetsen för
»Aftonbladets» redaktion, blef han hufvudredaktör
1857 och bibehöll denna befattning till sin död,
med undantag af vintern 1869–70, då han utredde
förvecklingar i sin enskilda ekonomi. Dessutom
utgaf han den literär-politiska »Nordisk tidskrift»
(12 häften, 1852–53) samt Afhandlingar och skizzer
uti kultur- och konsthistoriska ämnen (3 h., 1855–62,
omfattande »Svenskt gymnasiilif», »Det unga Finland»
och »Bengt Erland Fogelberg») m. m. Han drunknade
under segling i Stockholms skärgård d. 5 Juli 1874.
S. var en »såsom idéns och hjertats man» ovanligt
framstående personlighet, en af dem, som trots sitt
goda hjertas svaghet ej dagtinga med sin öfvertygelse,
en af dem, som under lifvets motigheter alltjämt
förblifva sitt ideal trogna. Med sådana egenskaper
chef för en af hufvudstadens största tidningar,
kom han ock att utöfva ett synnerligen stort
inflytande på vårt lands utveckling under ett af de
vigtigaste skedena i dess historia. Betydelsefullast
i detta hänseende var utan tvifvel hans andel i
representationsförändringens genomdrifvande. Det
var nämligen S., som gaf uppslaget till den
agitation, hvilken i Dec. 1865 ledde till den gamla
ståndsförfattningens afskaffande, och det var till ej
ringa del hans tidnings hofsamma, men på samma gång
bestämda hållning och sakrika behandling af det stora
reformspörsmålet, som verkade utgången. Vidare,
såsom anhängare af den skandinaviska idén, arbetade
han ifrigt såväl för ett närmande på det andliga
området mellan de nordiska nationerna som för
åstadkommande af en politisk förening dem
emellan. Förhoppningarna i detta senare afseende
gäckades som bekant genom olycksåret 1864, då
S. förgäfves i sin tidning yrkade, att Sverige icke
skulle undandraga sig att uppfylla de löften om
bistånd man gifvit åt Danmark. Under striden om
ståthållarefrågan i Norge beredde S. småningom
seger för en åsigt, som till en början hade
hela Sverige emot sig. S. verkade ock mycket
för skarpskytterörelsen, åt hvilken han egnade
både sin person och sin penna. För öfrigt var han
bland dem, som kraftigast arbetade för det friare
handelssystemets befästande, för folkhögskolors
upprättande, för qvinnans frigörelse, för
religionsfrihetens förverkligande m. m.
Ett fosterländskt sinne utgjorde grunddraget i S:s
offentliga personlighet, vare sig han sysselsatte
sig med politiska ämnen eller med literärt och
konsthistoriskt författareskap. Trots sitt eldiga
och lifliga lynne egde han derjämte den förmågan
att midt i stridens hetta behålla ett lugn, hvilket
i förening med hans städse fasta uppträdande mycket
bidrog till hans tidnings stora inflytande samt till
den aktning han åtnjöt äfven af motståndare. Efter
hans plötsliga död anställdes en nationalsubskription
inom de skandinaviska landen till förmån för hans
enka och barn.
Sohn, Wilhelm, tysk historie- och genremålare, född
i Berlin 1830, var elev af sin farbroder K. F. Sohn
i Düsseldorf och blef 1874 dennes efterträdare
som professor vid dervarande akademi. Han är mest
bekant genom sina framställningar ur Kristi historia,
präglade af god karakteristik och uttrycksfullhet.
Soho, förstad till Birmingham, i engelska grefskapet
Staffbrd. Berömda, af Watt anlagda mekaniska
verkstäder. Stort myntverk.
Soi-disant [såa’-disa’ng], Fr., så kallad,
föregifven.
Soignera [såänjera; Fr. soigner, af som, omsorg),
bära omsorg om, vårda, sköta. – Soigneux [såänjö],
omsorgsfull, mån.
Soignies [soänji], stad i belgiska provinsen
Hainaut, vid floden Senne och
Bruxelles–Quiévrain-banan. Omkr. 8,500 innev. Bland byggnader
märkes den i 12:te årh. i romansk stil uppförda S:t
Vincentkyrkan, på platsen för ett år 650 derstädes
grundadt kloster.
Soirée [såare], Fr. Se Soaré.
Soissons [såasså’ng], stad och fästning af 2:dra
kl. i franska depart. Aisne, i en fruktbar dal
vid Aisnes venstra strand och vid franska nord- och
östbanan. Bland märkliga byggnader från medeltiden må
nämnas katedralen, fullbordad 1212, betydande rester
af det 1076 grundlagda klostret S:t Jean des Vignes,
kyrkan S:t Léger, döfstuminstitutets kapell, som
är en qvarlefva af det urgamla klostret S:t Médard,
hvarest Ludvig den fromme 833 förrättade sin kyrkobot,
samt det till en kasern förvandlade klostret Notre
Dame de S. Staden har en mycket verksam arkeologisk
förening och ett offentligt bibliotek på omkr. 40,000
bd, jämte många sällsynta handskrifter. S. har endast
omkr. 10,000 innev. Industrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
