Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sollohub ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas sinsemellan afvikande och delvis sagolikt
utsmyckade berättelser. Hans död säges hafva
inträffat omkr. 559 f. Kr. S. stod i hvarje afseende
på höjden af sin tids bildning och räknades bland
Greklands »sju vise». Äfven såsom skald intog han
en betydande plats. Berömd var i synnerhet hans
patriotiska elegi Salamis. Vi ega ännu under hans
namn ett tämligen stort antal fragment på elegiskt,
jambiskt och trokaiskt versmått (utgifna af Bergk
i »Poetae lyrici graeci» II, 4:de uppl. 1882). S:s
lefnadslopp är tecknadt af Plutarchos, hvilken om
honom bland annat fäller det omdömet att han mer
än någon annan var fri från de fel och svagheter,
som vidlådde hans samtida. A. M. A.
Soloner, tungusisk stam. Se Tarantsjer.
Solonski Pätin. Se Pätin.
Solothurn (Fr. Soleure). 1. Kanton i nordvestra
Schweiz, begränsas i ö. af kant. Basel och Aargau,
i s. och v. af Bern samt i n. af Basel. Areal 792
qvkm. S. består af en snedt korsformig hufvuddel och
tre enklaver. Kantonen genomskäres från s. v. till
n. ö. af fem af Juras kalkkedjor; på den sydligaste
af dessa äro kantonens högsta bergstoppar belägna:
Hasenmatt (1,449 m.), Röthifluh (1,398 m.) och
Weissenstein (1,284 m.). Södra delen af S. består af
fruktbara högslätter, på hvilka höja sig det breda
Bucheggberg. Af arealen äro 31,3 proc. skogbärande
mark, 60,3 proc. åker och trädgårdar, äng och
betesmark samt 8,4 proc. improduktiv mark. De södra
Jura-trakterna äfvensom högslätterna höra till
Aars flodområde; Aar upptager i närheten af staden
S. Grosse Emme och vid Olten bifloden Dünnern. De
norra trakterna tillhöra Birs’ flodområde. Kantonen
räknade 80,424 innev. 1880, af hvilka 63,037 voro
katoliker, 17,114 reformerta, 139 judar och 134
tillhörde andra trosbekännelser. 1888 utgjorde
befolkningen 85,720 personer. Befolkningen talar med
högst få undantag tyska. Åkerbruket är hufvudnäring
och lemnar säd öfver landets behof. Vinodlingen
är utan betydelse, men deremot är fruktodlingen
af stor vigt. Boskapsskötsel är hufvudnäring
för alpbefolkningen och innevånarna i de högre
Jura-trakterna. Af produkter ur mineralriket
erhållas i S. kalksten (Solothurnmarmor), gips och
sandsten. Industrien gifver näring åt 42 proc. af
befolkningen. De vigtigaste industrigrenarna äro
urtillverkning, gjuterier, pappersfabrikation, ull-
och bomullsspinnerier, sidenfabrikation m. m. –
Författningen är demokratisk. Lagstiftande makten
utöfvas af kantonalrådet, hvars medlemmar, 1 för
hvarje 650-tal af befolkningen, väljas för 5 år
direkt af folket. För nya lagar och anslag öfver
100,000 frcs fordras referendum. Verkställande
makten utöfvas af de på 5 år af kantonalrådet valde
5 medlemmarna i regeringsrådet. I administrativt
afseende är kantonen delad i 5 oberämter. Hufvudstad
är Soluthurn. Hvarje politisk församling eger en
fredsdomare, hvarje bezirk en amtsgericht. I
kriminalsaker dömer en schwurgericht; högsta
instansen är en obergericht. Skolväsendet är väl
ordnadt. Katolikerna lyda under biskopsstiftet Basel;
protestanterna sluta
sig till »landskyrkan» i Bern, gammalkatolikerna till
den schweiziska nationaldiöcesen. – 2. Hufvudstad
i nämnda kanton, belägen på båda sidor om Aar,
33 km. n. om Bern och 429 m. öfver hafvet. 7,668
innev. (1880), mest katoliker. Staden är ännu delvis
omsluten af murar och torn samt väl byggd. Märkligaste
byggnader äro rådhuset, det urgamla »Markt-turm», och
tyghuset med rikhaltig vapensamling. Den förnämsta
af stadens 11 kyrkor är den 1762–73 uppförda S:t
Ursus-katedralen i florentinsk stil med ett 60 m. högt
torn. Staden har äfven en kantonalbank, en teater,
en kantonskola och ett kantonbibliotek. S. har
utmärkt vackra omgifningar, bland hvilka må nämnas
byn Zuchwyl, på hvars kyrkogård Kosciuszkos hjerta
är begrafvet, eremitkojan S:t Verena i en klyfta
i Jura, dårhuset Rosegg och kurorten Weissenstein
med berömd utsigt. S. är station vid jernvägarna
Biel–S.–Olten, Lyss–S.–Herzogenbuchsee, S.–Burgdorf
och Basel–Delémont–Biel.
Historia. Kantonen S. bildades urspr. af dess
hufvudstad, den forna romerska gränsorten Solodurum,
hvars område i 5:te årh. innehades af alemanner, i
6:te af franker, i 10:de af burgunder och under tiden
1097–1218 af hertigarna af Zähringen. Först efter
den sistnämnda ättens utslocknande (1218) erhöll
staden riksfrihet och tog sedermera lifligt del i
kantonen Berns strider med den österrikisk-burgundiska
adeln samt inträdde 1481, med af flere grefskap
tillökadt område, i edsförbundet. Reformationen,
som vunnit stort insteg i kantonen, undertrycktes,
och styrelsen öfvergick under de följande århundradena
från att vara aristokratisk till en rent oligarkisk,
i det att några få af stadens slägter innehade makten
och med fogdar regerade landet. Denna statsform
blef visserligen, om ock i mildare gestalt, å nyo
införd, sedan den efter fransmännens eröfring 1798
genomdrifna friare författningen upphäfts 1814, men
afskaffades redan 1832, då landet tillkämpade sig
politisk likställighet med staden. Från denna tidpunkt
har utvecklingen gått i demokratisk anda. Sålunda
ställde sig kantonen i Sonderbundkriget (1847) på de
liberales sida, röstade 1872 och 1874 för revision
af förbundsförfattningen och har under sista tiden
ifrigt försvarat sin ställning gentemot den katolska
kyrkans anspråk. Dess författning af d. 21 Dec. 1875
närmar sig den rena demokratien.
Solovjev. 1. Sergej Michailovitj S., rysk
historieskrifvare, född 1820 i Moskva, blef 1850
professor derstädes och var 1871–77 universitetets
rektor. Död d. 4 Okt. 1879. För sitt till senare delen
af Katarina II:s regering (1762–96) fortsatta stora
verk oin Rysslands historia (bd 1–29, 1851–79), har
han först af alla fått tillgodogöra sig statsarkivens
rika materialier. S. skref dessutom en historia
om Polens fall (1863), en mycket använd lärobok i
Rysslands historia (många uppl.) m. fl. arbeten. –
2. Nikolaj S., rysk dramatisk författare (födelseår
obekant), var lärjunge af Ostrovskij och skref
tillsammans med denne flere dramer, bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
