- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
79-80

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Somnus, Lat., sömn, sömnguden. Se Hypnos, Morfevs
och Somnus plantarum.

Somnus plantarum, Lat., växternas sömn, bot.,
benämnde Linné det fenomenet hos åtskilliga växter,
att de med sina organ intaga en annan ställning under
natten än under dagen. Detta eger rum isynnerhet
hos växter med sammansatta blad, såsom, klöfver och
andra papilionacéer, harsyran (Oxalis) o. s. v. Hos
dessa äro småbladen medelst en led förenade med det
gemensamma bladskaftet och kunna derför lätt ändra
ställning, läggande sig samman uppåt eller nedåt,
alltefter som cellerna på undre eller öfre sidan
af leden svälla upp genom tillströmning af cellsaft
eller förlora cellinnehåll och sålunda slappas. Dessa
förändringar i väfnadsspänning stå i samband med
förändringar i ljus och värme i växtens omgifning,
hvarför de olika ställningarna af bladen inträffa vid
öfvergången från dag till natt och tvärtom. Genom
bladens mera sammanträngda ställning under natten
minskas deras afdunstningsyta och dermed äfven deras
afkylning. Sömn ställningen är sålunda ett medel
för växten att kunna inom vissa gränser uthärda en
låg temperatur. Retbarheten för vidröring eller
skakning är ett analogt fenomen. Jfr Mimosa.
O. T. S.

Somogy (T. Sümeg), ungerskt komitat, mellan
Balatonsjön och Drava. Arealen 6,531 qvkm. 307,448
innev. (1880). Landet är rikt vattnadt samt
kuperadt och till 1/3 betäckt af skog. Åkerbruket är
blomstrande. Hufvudort: Kaposvár.

Somosierra, spansk by i Gamla Kastilien, prov. Madrid,
112 km. n. om Madrid, vid ett öfver Sierra Guadarrama
ledande pass, hvilket efter en häftig strid d. 30
Nov. 1808 af fransmännen under kejsar Napoleon
fråntogs spaniorerna under don Benito San-Juan.

Son, Nord. mytol., ett af de tre kärl, i hvilka
skaldemjödet förvarades. Jfr Bodn, Gunnlad och Odröre.

Son, Joris van, flamsk stillebensmålare,
född i Antwerpen 1623, död der 1667, målade
företrädesvis fruktstycken och s. k. frukoststycken,
d. v. s. allahanda finare matvaror, humrar, ostron,
viner o. s. v., grupperade på en bordsskifva. Utmärkta
taflor af honom finnas i Schleissheims galleri, i
museerna i Madrid, Gotha och Köpenhamn samt i svenska
privatsamlingar. En mindre tafla af hans hand, Frukter
och kokta kräftor,
finnes i Sveriges Nationalmuseum.
O. G-g.

Sonant, språkv. Se Konsonant.

Sonat (Ital. suonata), musikt., »klangstycke»,
betecknade ursprungligen instrumentalstycke i
allmänhet, i motsats till cantata, »sångstycke». I
nyare mening deremot är sonat en bestämd, klassisk
art af cyklisk instrumentalmusik, närmast afsedd för
ett soloinstrument, men äfven utsträckt till trior,
qvartetter, symfonier o. s. v. Satserna äro vanligen
3–4, stundom med en kortare introduktion. Första
satsen är den för sonaten karakteristiska, hvarför
den ock företrädesvis fått namnet »sonatform», en
högst oegentlig benämning, som naturligtvis rätteligen
borde användas på hela sonaten, hvaremot första
satsen lämpligen kunde heta allegroform, hvilket
ej kan föranleda tvetydighet, äfven då formen
tillämpas på långsammare satser. Denna form består
af tre hufvuddelar: i den första exponeras temata,
vanl. ett mera rytmiskt »hufvudtema» och ett mera
melodiskt »sångtema»; i den andra »genomföras»
de, d. ä. underkastas en motivisk, harmonisk eller
kontrapunktisk bearbetning; i den tredje upprepas
första delen, med modifikationer till förmån för
hufvudtonarten, hvarpå ofta en »coda» afslutar
satsen. Andra satsen går, i motsats till den första,
vanligen i långsamt tempo; dess form är antingen
den nyss beskrifna, eller ock den af visa, rondo
eller tema med variationer. Tredje satsen är vanligen
menuett eller scherzo (kan dock äfven saknas), och
sista satsen har hastigt tempo samt formen antingen
af första satsen eller ock af rondo, variationer,
fuga eller friare sammansättningar. – Den förste
tonsättare, som använde namnet sonat, var Andrea
Gabrieli, hvars 1586 utgifna sonater dock nu äro
förlorade. Af hans brorson, Giovanni Gabrieli, äro
deremot flere i behåll. Dessa äro satta för flere
instrument, skilde sig från canzonen genom större
harmonisk fyllighet och användes såsom inledning (=
»sinfonia») till kyrkliga kantater. I slutet af 17:de
årh. indelade man sonaterna i »sonata da chiesa»
(kyrkosonat) och »sonata da camera» (kammarsonat);
den förra bestod af långsamma satser, blandade med
fugerade, den senare skilde sig icke väsentligen från
sviten. Sonater skrefvos då för violin (Corelli,
Biber) eller klavér (Kuhnau). Hos Kuhnau börjar
sonaten att antaga den sedermera häfdvunna formen, men
först hos Domenico Scarlatti finner man typen för den
karakteristiska första satsen mera utpräglad. Emanuel
Bach stadgade den tresatsiga sonatens gestalt, Haydn
tillade (närmast inom stråkqvartetten) menuetten,
Mozart utbildade sångtemat, och Beethoven fulländade
hela formen, på samma gång han i den införde ett
rikare innehåll, som slutligen sprängde eller
väsentligen modifierade densamma. A. L.

Sonatine [-tin], Fr., en mindre och enklare sonat i
2–3 satser. A. L.

Sonehus. Se Mjölktistel.

Sond (Fr. sonde, urspr. »sänklod»), kir. med.,
benämnes i allmänhet ett instrument, hvarmed inre, för
ögat icke synliga håligheter och kanaler i en organism
kunna undersökas. Sådana sonder förfärdigas för vissa
ändamål af metall (silfver, nysilfver och för vissa
fall stål) eller hård kautsjuk, för andra åter af
mjuk kautsjuk, guttaperka, tarmsträngar e. d. Man har
solida, rörformiga, rännformiga sonder, raka sonder
med eller utan knapp i spetsen samt krökta sonder,
allt för olika användning. Med den fasta knappsonden
undersökas bulnader, fistelgångar, skottkanaler
(Nélatons sond med knapp af porslin till upptäckande
af blyprojektiler i en skottskada) o. s. v. Rörformiga
sonder (katetrar) användas till blåsans tappning;
solida af olika groflek efter antagna skalor (en
fransk och en engelsk) begagnas till utvidgning af
strikturer. Särskilda sonder användas till uppsökande
af sten i blåsan, till krossning af sten der och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free