Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorö amt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggnader, trots det bristande sammanhanget mellan
sjelfva byggnaden och kupolen, hvilka icke tyckas
höra ihop. Det skarpa klandret öfver detta S:s största
arbete påskyndade hans död.
Soulagera [-sjera], Fr. soulager, underlätta, hindra,
trösta. – Soulagement [-sjöma’ng], Fr., lindring,
tröst.
Soulié, Melchior Frédéric, fransk dramaturg
och romanförfattare, född 1800 i Foix, död
1847, tjenstgjorde som underbibliotekarie vid
arsenalsbiblioteket i Paris. Bland hans arbeten
märkas dramerna Romeo et Juliette (1828), imitation
af Shakspere, Christine à Fontaincbleau (1829),
Clothilde (1831) och Closerie des genêts (1846;
»Stugan vid Ugglesjön», 1850) samt romanerna Mémoires
du diable (1837), Le lion amoureux (1839) m. m.
Soulouque. Se Faustin.
Soult [soul], Nicolas Jean de Dieu, hertig af
Dalmatien, fransk marskalk, föddes d. 29 Mars
1769 i Saint-Amans-la-Bastide i Tarn. Han ingick
1785 i regementet Royal-infanterie och deltog vid
Rhen-arméns generalstab med utmärkelse i kampanjerna
1792 och 1793. Sedan han 1794 hufvudsakligen ledt de
taktiska rörelserna vid general Lefebvres division,
blef han efter slaget vid Fleurus (s. å.) utnämnd
till brigadgeneral, hvarefter han under de följande
åren kämpade i Tyskland. Divisionsgeneral 1799,
kufvade han under Massénas öfverbefäl upproret i
de schweiziska kantonerna och bidrog väsentligt till
segern vid Zürich, men blef följande år (1800) vid
ett af utfallen under Genuas belägring tillfångatagen
af österrikarna. Då han lösgifvits efter slaget
vid Marengo (1800), erhöll han först befälet i
konungariket Neapel, blef 1803 chef för lägret
vid Boulogne och upphöjdes 1804 till marskalk af
Frankrike. I fälttåget 1805 kommenderade han arméns
högra flygel och afgjorde slaget vid Austerlitz
genom sitt angrepp på höjderna vid Pratzen. Under
de närmast följande åren spelade han en betydande
rol i nästan alla »den stora arméns» vigtiga slag
och fick efter freden i Tilsit (1807) titeln hertig
af Dalmatien. 1808 sänd till Spanien, segrade han
vid Burgos (s. å.), tillbakaträngdes vid Coruna, men
inryckte kort derefter i Portugal och eröfrade Oporto
(1809). Genom ett dröjsmål, troligen framkalladt af
hans egna ärelystna planer på Portugals krona, blef
han emellertid slagen af engelsmännen vid Talavera
och nödgad att återvända på spanskt område. Ett
kraftigt stöd för Josef Bonapartes tron, vann han
derefter segern vid Ocana (1809), kufvade Andalusien
(1810) samt gjorde ett nytt infall i Portugal (1811),
hvarvid Badajoz eröfrades och fienderna i grund
blefvo slagna vid Albuera. Efter Wellingtons seger
vid Salamanca (1812) följde emellertid upprepade
motgångar, och då S. tillika råkat i missförstånd
med konung Josef, begaf han sig 1813 till armén i
Tyskland samt kommenderade dess center i slagen vid
Lützen och Bautzen (s. å.), hvarpå han, utrustad
med oinskränkt myndighet, återvände till Spanien, som
efter nederlaget vid Vitoria (1813) gled fransmännen
ur händerna. Med vexlande lycka kämpade han mot
Wellington, till dess han, slagen vid Toulouse (April
1814) och underrättad om Napoleons abdikation (s. å.),
slöt stillestånd med den engelske generalen och
erkände Ludvig XVIII. Ehuru öfverlägsen härförare och
framstående administratör, var S. ytterst vacklande i
sin politiska hållning. Restaurationens krigsminister
1814–15, öfvergick han under »de hundra dagarna»
till Napoleon och deltog som generalbefälhafvare i
slaget vid Waterloo (1815), men flydde efter Paris’
fall (s. å.). 1819 återkom han ur den honom ådömda
landsflykten, som han tillbragt i Düsseldorf, erhöll
på nytt sin marskalksvärdighet 1820 samt utnämndes
1827 som ifrig rojalist till pär och 1830 som
orléanist till krigsminister. I detta ämbete qvarstod
han till 1834. År 1838 afgick han som utomordentligt
sändebud till drottning Viktorias af England kröning
och var 1840–47 ministerpresident och krigsminister,
hvarefter han på grund af ålder och vacklande helsa
drog sig tillbaka. Under S:s ministerium genomfördes
flere nya militärlagar och verkställdes befästandet
af Paris. Han dog i sin födelsebygd, på sitt slott
Soultberg, d. 26 Nov. 1851.
Soumet [-me], Alexandre, fransk skald, född
d. 8 Febr. 1788 i Castelnaudary i depart. Aube,
utnämndes 1810 till auditor i statsrådet och 1815,
då han besjöng bourbonerna liksom förut Napoleon,
till bibliotekarie i Saint-Cloud. Sedan 1824
var han ledamot af Franska akademien och sedan
1830 bibliotekarie i Compiègne. Död d. 30 Mars
1845. S. grundade sitt rykte med den vackra elegien La
flandre fille (1814) och de af Franska akademien år
1815 prisbelönta poemen La découverte de la vaccine
och Les derniers moments de Bayard. Hans dramatiska
arbeten, Clytemnestre, Saul (båda från 1822), Norma
(1831) m. fl., samt de episka dikterna La divine
épopée (2 bd, 1840), en framställning af helvetets
frigörelse genom Kristus, och Jeanne d’ Arc (1846)
utmärka sig för en glänsande, halft klassisk, halft
romantisk stil, som likväl stundom blir svulstig och
saknar egentlig originalitet.
Souper. Se Supé.
Sourdine [-din], Fr., Ital. sordino, musikt. Se
Dämmare.
Sous-chef, Fr., underchef, en chefs närmaste man.
Soutane. Se Sutan.
Souterrain [souterrä’ng], Fr. (af Lat. subterraneus,
underjordisk), källare våning, jordvåning.
Southampton [sauthä’mptön], stad i engelska
grefskapet Hampshire (Southampton), på Englands södra
kust, ändpunkt på South-Westernbanan, 112 km. s. v. om
London. 60,051 innev. (1881). Staden, som är en
af hufvudstationerna för de till Medelhafvet, Syd-
och Central-Amerika gående ångfartygen, är ett slags
uthamn till London. 1887 inlöpte i hamnen 8,371 skepp,
med en drägtighet af 2,263,684 tons. S. å. uppgick de
afgående fartygens antal till 8,293 om sammanlagda
2,273,410 tons. S. eger storartade skeppsvarf och
dockor, vagnfabriker samt maskinverkstäder. Af den
forna stadsmuren qvarstå ännu fyra portar. Bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
