- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
135-136

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanien (Sp. España), konungarike i södra Europa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som en öfverdådig lyckoriddare. Slag på slag följde
nu den ena häpnadsväckande upptäckten, den ena
eröfringen efter den andra. Columbus lefde och dog
i den tron, att det var det gamla Indien och icke
en ny verld, som han funnit, och det dröjde flere
år efter hans död, 1506, innan Balboas upptäckt af
Söderhafvet visade rätta förhållandet. Vestindiens
öar besattes först, och deras svaga stammar lemnades
till pris åt en barbarisk utrotelse, påskyndad genom
deras fullkomliga oförmåga att reda sig gent emot en
högre kultur. 1512 upptäcktes Florida, 1515 La Platas
mynning, och 1520 kringseglades Amerikas södra udde
af Magalhães under den första verldsomseglingen. Men
Nya verldens upptäckare voro intet nybyggarefolk;
att mödosamt bryta bygd var ej deras sak, och åtrån
efter lättfångna rikedomar skulle hafva ledt deras väg
till guldlanden, i hvilken del af det nya fastlandet
de än landat. 1519–21 dukade Mejicos, 1527–33 Perús
mäktiga rike, med en kultur, som i många stycken
icke stod tillbaka för den spanska, under för de små,
men dristiga kämpaskaror, som leddes af en Cortez’
och en Pizarros öfverlägsna snille. Deras guld
strömmade i väldiga massor in öfver moderlandet,
hopande lika lätt förslösade som lätt förvärfvade
rikedomar hos dess ädlingar, och gaf dess herskare
medel att för mansåldrar omspinna hela Europa med
nätet af sin vidtfamnande eröfringspolitik. Ut till
vestern strömmade åter oräkneliga skaror af landets
kraftigaste och mest dugande ungdom, för att i det
nya landet med svärdet bereda sig väg till makt och
rikedom och skapa sig en framtid, som i hemlandet
ej stod öppen för någon utom kyrkans och högadelns
råmärken. S. har ännu i dag ej hemtat sig efter den
ofantliga kraftförlust denna utvandring medförde.

Den nationella väckelse, som de båda rikenas förening
och Granadas eröfring medfört, skulle ensam varit nog
att låta S. intaga en stormakts ställning i Europa. Nu
kom dertill Amerikas guld, som satte det i stånd
att besolda de väldigaste härar och uthärda en lång
följd af de fruktansvärdaste krig. Aragonien hade,
sedan det genom Murcias afstående stängt sin väg till
eröfringar på halfön, sökt ersättning på andra sidan
Medelhafvet. 1282 föll Sicilien, 1323 Sardinien i dess
våld; det förra, som 1295 gått öfver till en sidogren
af konungahuset, hemföll 1409 till hufvudlandet,
i hvars ego de två örikena nu stannade. Med Neapels
förvärfvande af konung Alfons V 1435 syntes Aragonien
på väg att grunda ett stormaktsvälde kring vestra
Medelhafvet; men det blef kortvarigt, då Neapel efter
Alfons’ död 1458 frånskildes under en yngre gren
af hans ätt. Emellertid fann den spanske Ferdinand
sina intressen hotade, när de franske konungarna
efter 1494 uppträdde i Italien såsom eröfrare. Efter
åtskilliga skiften ingick Ferdinand 1501 ett fördrag
med Ludvig XII af Frankrike om Neapels delning, med
undanträngande af sin egen frände, Neapels konung
Fredrik. Men det kom snart till krig om
rofvet mellan de båda förbundne, hvilket afgjordes
till Ferdinands förmån genom hans utmärkte fältherre
Gonzalvo di Cordova, och hela Neapel förblef intill
1713 spansk provins. Med införlifvande af Navarra
söder om Pyrenéerna nådde S:s välde på halfön 1512
fram till sina nuvarande gränser. Men Ferdinands
familjeförbindelser hade nu invecklat honom och
landet i vidtutseende politiska förvecklingar,
hvilka i ej mindre grad än Amerikas upptäckt skulle
inverka på S:s framtid. Hans och Isabellas äldste
son dog ung, och tronarfvinge blef äldsta dottern,
som ock hette Isabella. Redan vid unga år enka
efter en portugisisk tronföljare, var hon
omgift med Portugals mest berömde konung, Emanuel den
lycklige
. Kastiliens och Aragoniens statskloka
konungapar hade sålunda förberedt halföns förening
till en stor och mäktig enhetsstat under en nationel
dynasti. Men sällan har dödens gäckande lek på
ett grymmare och mera ödesdigert sätt korsat de
visaste menskliga beräkningar. Den unga drottningen
af Portugal dog, i det hon gaf lifvet åt en son,
Miguel, som nu var arfvinge till halföns tre kronor
och de båda Indiernas skatter. Men inom två år hade
kungabarnets svaga lifslåga flämtat ut, och med
den späde Miguels död (1500) var hoppet om halföns
enhet förspildt. Portugal gick sina egna öden till
mötes, och de två andra rikena drogos in i helt nya
banor. Frankrikes eröfringsplaner i Italien hade
för första gången efter Teoderik den stores död
framkallat en verklig europeisk storpolitik, som
nedbröt tusenåriga skrankor mellan skilda stater
och folk. Gent emot dessa planer sökte Ferdinand
trygga sina intressen genom ett vidt utspändt nät
af allianser, befästa genom giftermål med Europas
förnämsta furstehus. Hans andra dotter, Johanna,
äktade Filip af Habsburg, den tysk-romerske kejsaren
Maximilians son, och hans tredje dotter, Katarina,
förmäldes efter hvarann med två engelska tronföljare,
af hvilka den senare såsom konung Henrik VIII skulle
göra henne ryktbar för sina olyckor. Efter den yngre
Isabellas död öfvergick tronföljden i de förenade
rikena till Johannas linie, men dermed äfven till
huset Habsburg, i hvars verldsfamnande politik de
alltså till sin skada indrogos.

Den högsinnade drottning Isabella afled 1504, och
då qvinlig arfsföljd gällde i Kastilien, öfvergick
dess krona till Johanna och Filip I. De tvistigheter
med Ferdinand, som deraf följde, fingo sin hastiga
upplösning i Filips död 1506, och då Johannas
sorg öfver sin make bragte henne till vansinne,
styrde Ferdinand äfven Kastilien till sin död, 1516,
dervid kraftigt biträdd af den statskloke kardinal
Jimenes. Efter morfaderns död gick den spanska
dubbelkronan öfver till dottersonen Karl I
(1516–56). Jimenes, som under den unge konungens frånvaro
med kraft styrt riket, blef vid hans ankomst från
Nederländerna trängd åt sidan och dog kort derefter
(1517). Karl fullföljde Ferdinands planer till
konungamaktens stärkande och kufvade 1520 med
stränghet ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free