Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanmålslagar. En äldre lagstiftning hade en mängd bestämmelser rörande såväl den inhemska som den utländska spanmålshandeln - Spann, gammalt mått, numera obrukligt - Spannarp, socken i Hallands län - Spannbåge. Se Förlöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta förbjuden och kunde medgifvas endast under
tider af synnerligen stor tillgång. I Frankrike
t. ex. upphäfdes detta fullständiga exportförbud
först efter franska revolutionen. Vidare åsyftade
lagstiftarna, att förråd af säd alltid borde finnas
för handen i tillräcklig mängd. Under äldre tider,
då alla vägar voro ytterst dåliga, kunde tillförseln
icke ske från ett större landområde, helst som
lagstiftningen, som nämts, lade stora hinder i
vägen för handeln. Detta hade till följd, att i ett
och samma land stor tillgång kunde förefinnas i en
provins, under det att brist herskade i en annan. För
att i möjligaste mån minska olägenheterna af för ringa
tillgång på spanmål, och då förbud för tillvaron
af stora privata lager voro utfärdade, tog man sin
tillflykt till anordnandet af offentliga magasin. Så
t. ex. fingo 1577 alla Frankrikes städer befallning
att anskaffa ett spannmålsförråd, som ansågs kunna
räcka i tre månader.
Vid ingen af dessa bestämmelser var hänsyn tagen till
jordegarens fördel, utan endast till konsumenternas,
och spannmålshandeln var något, som man sökte ordna
på helt och hållet administrativ väg. I England
började likväl tidigt jordegareintresset göra sig
gällande, och då de store egendomsegarna hade stort
inflytande på lagstiftningen, kunde de redan under
1700-talet skaffa sig relativt stora fördelar, ja,
t. o. m. export-premier och skyddstullar, ehuru å
andra sidan export var förbjuden, då spanmålspriset
nått en viss höjd. I 19:de årh., hvars utpräglade
industriella lif kräfver framför allt billiga
lifsförnödenheter, hafva helt andra synpunkter
gjort sig gällande. Under detsamma hafva ända till
den senaste tiden i det stora hela reformerna haft
till syftemål att befria spanmålshandeln från
alla hinder. I England gällde 1815–28 ett strängt
prohibitivt system, i det all införsel af hvete
var förbjuden, så länge priset var under 80 sh. pr
quarters (24 kronor 75 öre pr hektol). Sedan 1828
förefans en föränderlig tullskala, hvilken dock
i allmänhet medförde en förhöjning af priset på
importerad spanmål med 30–40 procent. Till följd af
Manchester-skolans agitation, hvilken leddes af sådana
män som Cobden och Bright (se Anti-cornlaw-league),
upphäfdes tullarna till allra största delen
1846 och fullständigt 1869. I Frankrike infördes
spanmålstullar med föränderlig skala för import
enligt en lag af d. 16 Juli 1819, hvilken lag äfven
stadgade införselförbud, om priset sjönk under en viss
gräns (20, 18 och 16 francs pr hektoliter för tre
olika regioner). Å andra sidan gällde exportförbud, om
priset steg med 4 francs öfver dessa belopp. Afsigten
med dessa stadganden var att hålla priset inom vissa
bestämda gränser. Denna 1822 skärpta lag ersattes af
en mildare af år 1832, hvilken utbytte de eventuella
export- och importförbuden mot högre tullsatser. Då
den föränderliga skalan icke varit gällande sedan
1853, infördes 1861 en lag, enligt hvilken tull på
spanmål, importerad till Frankrike från land utom
Europa, var 60 centimes och på mjöl 1 fr. 20
c. pr 100 kg., samt från land i Europa för omalen
säd 3 fr. 60 c. och för mjöl 4 fr. 20 c. pr 100
kg. Hvad tyska tullföreningen beträffar, utgjordes
spanmålstullarna 1828–57 af 0,50 mark (0,45 kr.) pr
scheffel (= 55 l.), sedan 0,20 mark (18 öre) för hvete
och 0,05 mark (4 1/2 öre) för råg. 1865 upphäfdes
spanmålstullarna fullständigt. Sverige öfvergick
från en äldre spannmålslagstiftning genom 1856–58 års
riksdag, vid hvilken differentialtulltaxan upphäfdes,
liksom ock export- och importförbud, hvarjämte en
ny tulltaxa antogs (gällande från d. 1 Jan. 1861),
enligt hvilken all spanmål blef fullständigt tullfri.
Från senare hälften af 1870-talet har inom
spanmålslagstiftningen en tullskyddsvänlig reaktion
gjort sig gällande, något, som har berott på det
billiga hvete, som i oerhörda qvantiteter kunnat
importeras från Amerika. Från tullskyddsvänligt
håll har man gjort gällande, att tillintetgörandet
af jordräntan för en stor del af jorden, genom
konkurrensen framför allt med Amerika, kunde medföra
en förryckning af hela folkhushållet, något som
äfven skulle ytterst förderfligt inverka på landets
industriella befolkning. Från frihandlarnes sida
har man framför allt betonat, att fördyrandet af
lifsmedlen för en stor del af befolkningen vore en
högst betänklig sak, liksom ock att ett tullskydd icke
lände de fattigare och mera behöfvande landtbrukarna
till godo, utan endast de store godsegarna, hvilka
ensamma producera säd till afsalu. Emellertid
hafva tullskyddsvännerna segrat i flere land. I
Tyskland infördes 1879 spannmålstullar, utgörande
1 mark pr 100 kg. för hvete, råg, hafre, ärter och
bönor samt hälften för korn, majs och bokhvete,
hvilka tullar från d. 26 Nov. 1887 utgöra 5 mark
pr 100 kg. för hvete och råg, 4 mark för hafre,
2,25 m. för korn, 2 m. för majs samt 4 mark för
malt. Frankrike har betydligt höjt sina tullar mot
slutet af 1880-talet. Hvete och hyetemjöl från Europa
draga tull resp. 5 och 8 francs pr 100 kg. samt från
land utom Europa resp. 8,60 och 11,60 francs. Råg
och rågmjöl infördt från Europa eller direkt från
utom Europa beläget land betinga i tull resp. 3 och 5
francs, under det att råg och rågmjöl från europeiskt
nederlag af vara, införd från utom-europeiskt land,
betinga resp. 6,60 och 8,60 francs. Enligt Sveriges nu
gällande tulltaxa, som trädde i kraft d. 1 Juli 1888,
draga råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor i
tull pr 100 kilo 2,50 kr., hafre och vicker pr 100
kilo 1 kr., malt pr 100 kilo 3 kr., andra slags omalen
spannmål 2,50 kr. pr 100 kg.; samt målen spannmål,
mjöl och gryn af alla slag pr 100 kg. 4,30 kr. I
England är spanmål fortfarande tullfritt.
Spann, gammalt mått, numera obrukligt, dels längdmått
= 1 qvarter = 14,8 cm., dels sadesmått = 1/2 tunna.
Spannarp, socken i Hallands län, Himle härad. Areal
1,964 har. 816 innev. (1889). Annex till Tvååker,
Göteborgs stift, Varbergs kontrakt.
Spannbåge. Se Förlöpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
