Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanskgröna, kem., kopparacetat, ättiksyrad kopparoxid - Spansk humle, herba origani cretici, farmak., drog - Spansk körfvel. Se Körfvel och Myrrhis - Spansk peppar. Se Capsicum - Spansk ryttare, befästningsk. Se Spanska ryttare - Spanskt rör. Se Calamus och Rör - Spansk sköld, herald., vapensköld, hvars neder kant är afrundad, utan spets - Spanskt spel (vindspel), sjöv. - Spant, skeppsb., de inre i tvärskeppsriktning liggande fartygsdelar - Spantring. Se Spant - Sparadrap, af Nylat. sparadrapum, farm. med., en förr bruklig benämning på häftplåster - Sparassis Fr., blomkålssvamp, bot., kallas ett slägte bland fingersvamparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinberedning hvarftals läggas mellan kopparplåtar och
utsättas för luftens inverkan. Dessa återstoder
gifva upphof till ättiksyra, som vid lufttillträde
angriper kopparn och ger basiskt kopparacetat. Detta
kopparacetat skrapas från plåtarna och knådas med
litet vatten till bollar eller kakor. Den så erhållna
spanskgrönan är blågrön. Löses den i ättiksyra, och
låter man lösningen kristallisera, får man vackra,
mörkgröna kristaller af neutralt kopparacetat,
s. k. »destillerad spanskgröna». Spanskgröna användes
vid färgning och till beredning af färger och för
tillverkning af glödvax till förgyllning. Den
är ganska giftig, liksom alla kopparsalter.
P. T. C.
Spansk humle, herba origani cretici, farmak., drog,
som utgöres af de torkade axlika blomsamlingarna
af två i medelhafstrakterna, i synnerhet de
östliga, växande arter af slägtet Origanum L.,
näml. O. creticum L. och O. smyrnaeum L. Den förra
står nära den äfven i Sverige förekommande O. vulgare
L. och har de långsträckta, prismatiskt 4-sidiga axen
knippelikt ordnade i vippa med rutformigt rundade,
spetsiga och glatta skärmblad; den senare, som
närmast liknar O. majorana L., har de äggformiga
eller längre, 4-sidiga axen sittande i vippelik
qvast samt skärmbladen rundade – äggrunda, trubbiga
och håriga. Af den i Sverige icke längre officinella
drogen beredes genom destillation en flyktig olja,
spansk humle-olja, hvilken är upptagen i norska
farmakopéri. Dylik olja erhålles äfven af O. hirtum
Lk. O. T. S.
Spansk körfvel. Se Körfvel och Myrrhis.
Spansk peppar. Se Capsicum.
Spansk ryttare, befästningsk. Se Spanska ryttare.
Spanskt rör. Se Calamus och Rör.
Spansk sköld, herald., vapensköld, hvars nedre kant
är afrundad, utan spets.
Spanskt spel (vindspel), sjöv., en af en rulle
och en eller två grofva pinnar eller märlspikar
bestående maskin, som användes vid ansättning,
sammanridning, nockbenslars påläggande m. m.
R. N.
Spant, skeppsb., de inre i tvärskeppsriktning liggande
fartygsdelar, som tillsammans med köl och stafvar
utgöra stommen i fartygsbyggnaden. När spantet
är af trä, består det af två bredvid hvarandra
liggande spantringar, hvardera af flere timmer,
så anordnade, att skarfven mellan två timmer i ena
ringen inträffar ungefär vid midten af ett timmer i
andra spantringen. I ena ringen ligger det understa
timret så, att det sträcker sig lika långt ut på ömse
sidor om kölen. Detta timmer kallas bottenstock, och
hela spantringen bottenstocksring. I andra spantringen
ligga de båda understa timren så, att skarfven dem
emellan kommer midt öfver kölen. Dessa timmer kallas
sittror, och spantringen kallas sitterring. I hvardera
spantringen ingå vidare upplängor samt öfverst
ett topptimmer, långt i ena ringen och kort i den
andra. I ett fartyg, som skall vara tätförtimradt,
placeras de nyss beskrifna spanten, som kallas fasta
spant, så nära till hvarandra, att
öppningen mellan dem icke uppgår till fullt ena
spantringens halfva tjocklek, och i den sålunda
uppkomna öppningen inpassas sedermera en fyllning,
sträckande sig nedifrån kölen upp till ungefär en
half meter under vattenlinien. Skall fartyget ej
vara tätförtimradt, sättas de fasta spanten så långt
från hvarandra, att en eller två enkla spantringar,
s. k. lösspant eller löshästar, kunna insättas mellan
två närstående fasta spant, och öppna mellanrum
lemnas såväl emellan lösspanten som emellan dessa
och de närstående fasta spanten. De fasta spanten
äro antingen helspant eller halfspant, det sista,
då spantet ej har hel bottenstock, utan sträcker
sig endast från den på kölen uppbyggda resningen
utåt fartygets ena sida. Det timmer i halfspantet,
som motsvarar bottenstocken i helspantet, kallas
halfbottenstock eller halftimmer. Användandet af
halfspant betingas af fartygets skarpa form längst
utåt ändarna. Halfspanten äro antingen vinkelspant
eller kantringsspant, alltefter som spantets plan
är stäldt i rät eller sned vinkel mot fartygets
medelplan. Jernspantens byggnadssätt varierar
betydligt. De material, hvaraf spanten tillverkas,
utgöras af vinkeljern och plåt. Vinkeljernet är
antingen hörnjern eller spantjern. Med hörnjern
förstås i allmänhet sådant vinkeljern, hvarå de
båda fjädrarna hafva samma bredd och tjocklek; på
spantjernet äro deremot fjädrarna olika breda och
den smalare fjädern något tjockare än den andra. Ett
jernspant af allra enklaste beskaffenhet består
endast af två spantjernslängder, en för hvardera
sidan, samt en mindre bottenstock. Spantjernen i
spantet vändas så, att spantjernets breda fjäder
är riktad inåt fartyget och kommer att ligga i
spantets tvärskeppsplan. Ett jernspant till ett
större fartyg (se fig. till Bordläggning, skeppsb.)
består icke allenast af de båda gröfre spantjernen,
till hvilka bordläggningen fastnitas, utan äfven
af bottenstocksplåten, hvilken med sina
bordvartsändar sträcker sig ända ut till slaget, samt
slutligen af kontraspantet, af hörnjern, hvilket
följer utefter öfverkant af bottenstocksplåten, så
långt denna räcker, samt sedan utefter innerkant af
den inåtvända fjädern i spantjernen upp till däck. De
spant, till hvilka vattentäta tvärskeppsskott (väggar)
af jern äro fästa, äro försedda med dubbla spantjern,
hvilka ligga på ömse sidor om skottet med sina smala
fjädrar vända från skottet utåt bordläggningen.
J. G. B.
Spantring. Se Spant.
Sparadrap [-dra l. -dra’pp], af Nylat. sparadrapum,
farm. med., en förr bruklig benämning på häftplåster,
som blifvit utbredt på lärft, bomullstyg, siden eller
papper. Jfr Häftplåster.
Sparassis Fr., blomkålssvamp, bot.,
kallas ett slägte bland fingersvamparna (se
d. o.). Blomkålssvamparna bildas af flere platta,
bladlika, i ett rundadt hufvud eller tufva förenade
flikar af blekgul eller hvitaktig färg. Af detta
slägte eger Sverige 2 arter: den krusiga och den
raka blomkålssvampen. S. crispa Fr. och S. laminosa
Fr. Från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
