- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
175-176

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparbank, rättare Sparkassa - Spardäck, skeppsb. Se Däck - Sparffoglar. Se Emberizinæ - Sparfhöken, Astur nisus, zool., en art tillhörande hökslägtet - Sparfhöksgamen. Se Gyps - Sparfslägtet, zool. Se Emberiza - Sparfugglan, Strix passerina, zool., tillhör uggleslägtet - Sparfvenfeldt (Sparfvenfelt), Johan Gabriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än för 1887. Vid sistnämnda års slut uppgick de
egentliga sparbankernas antal till 375, hvarjämte
11 folkbanker med sparkasseafdelningar insände
redogörelser. Af dessa 386 sparbanksinrättningar
kommo enligt hufvudkontorets belägenhet 104 på
städerna och 282 på landsbygden. Antalet delegare –
eller väl rättare motböcker – utgjorde 1,010,794;
deraf kommo 761,894 på städernas, 248,900 på
landsbygdens sparbanker, hvarvid dock bör märkas,
att landtbefolkningen till väsentlig del begagnar
sig af stadssparbankerna och deras mer än 500
filialer. Delegarnas tillgodohafvande uppgick
till 245,860,158 kronor, hvaraf 186,416,432 kr. i
städernas, 59,443,726 kr. i landsbygdens sparbanker
(incl. folkbankerna). Sparbankernas (ej folkbankernas)
reservfond eller »egna medel» utgjorde – i städerna
kr. 15,048,929; å landsbygden kr. 4,700,029 –
tillsammans 19,748,958 kronor. (Närmare detaljer
i Stat. Tidskr. 1889 h. 2: Sparbankerna i Sverige
1887 af Karl Sidenbladh.) Vid jämförelse med
de andra skandinaviska landens sparbankstatistik
måste ihågkommas, att det enskilda bankväsendet är i
Sverige vida mer utveckladt, och att dess funktioner
särskildt i Norge och Danmark till stor del utöfvas
af sparkassorna.

Norge fick sin första sparbank 1822 (i
Kristiania). Enligt redan offentliggjord redogörelse
för 1889 funnos d. 31 Dec. 345 sparkassor med
452,736 insättare (eller motböcker), hvaraf 261,791
i städernas, 190,945 i landsbygdens sparkassor,
med en behållning af 186,554,824 kronor. – I Danmark
funnos d. 31 Mars 1889 539 sparkassor skyldiga att
till inrikesministeriets sparkasseinspektör afgifva
rapporter. (I nämnda antal äro dock inberäknade
dels sparkasseafd. i några verkliga banker,
dels åtskilliga »öre»- och skolsparkassor, smärre
sparinrättriingar, som vanligen icke sjelfva förvalta
de inflytande medlen utan öfverlemna detta bestyr till
någon egentlig sparkassa.) Antalet konti uppgick till
823,709; sparandes tillgodohafvande till 480,577,083
kr. och reservfonden till kr. 23,326,723 (oberäknadt
1,108,426 kr. aktie- eller »garanti»-fonder). –
Finland, som fick sin första sparbank 1823, i Åbo,
hade 1885 sådana inrättningar till ett antal af
121, deraf 29 i städerna och 92 på landsbygden, med
52,518 delegare, deraf 40,407 i städerna och 12,111 i
landsorten, hvilka delegares tillgodohafvande uppgick
till 23,168,120 mark, deraf 20,029,545 för städernas
och 3,138,575 för landsortens.

Sparbankväsendet har tvifvelsutan i Sverige liksom
annorstädes verkat mycket godt. Den i hufvudsak
ännu gällande sparbanklagen af d. 1 Okt. 1875 är
dock ganska ofullständig och gifver näppeligen för
sin del tillräcklig garanti mot dålig förvaltning
af insättarnes medel. Också är medlens placering i
en stor del af sparbankerna, i synnerhet på landet,
allt annat än mönstergill. Ungefär 1/3 af samtliga
sparbanksmedel är utlånad mot reverser med borgen; och
i de minsta sparbankerna – med hvardera högst 50,000
kr. delegarebehållning – utgöra dylika »värdepapper»
3/4 och derutöfver
af de samfällda tillgångarna. Äfven är fara värdt,
att en icke obetydlig del af de inteckningar,
som sparbankerna innehafva (till ett sammanlagdt
nominalvärde af f. n. (1890) väl minst 130
mill. kr.), ligga ett godt stycke öfver »halfva
taxeringsvärdet». – En icke oväsentlig förbättring
i sparbanklagen har nyligen åstadkommits genom
Kongl. Förordn. afd. 5 Sept. 1890, som innehåller
förbud för medlem af sparbanks styrelse att såsom
gäldenär eller borgensman häfta i förbindelse till
sparbanken. En ny sparbanklag med skärpta bestämmelser
angående bokföring och revisioner, medlens placering,
sparbankstyrelses ansvarighet m. m. måste dock
fortfarande anses såsom ett önskningsmål, till
hvars ernående regeringen också redan lär hafva
tagit initiativ. J. Lr.

Spardäck, skeppsb. Se Däck.

Sparffoglar. Se Emberizinae.

Sparfhöken, Astur nisus, zool., en art tillhörande
hökslägtet, fam. Falconidae, ordn. Accipitres
(roffoglar) inom foglarnas klass. Ofvan är den
mörkgrå, med blåaktig anstrykning, inunder hvit, med
gråbruna fläckar och tvärband. Stjerten är askgrå,
med fem svartaktiga tvärband; tarserna spensliga,
fjäderklädda blott till en fjerdedel. Längd 30–37
cm. Sparfhöken häckar allmänt i samtliga Sveriges
landskap. Om sommaren har den sitt tillhåll i
skogarna; om hösten lemnar den skogstrakterna
och flyttar merendels till sydligare land. Den
är synnerligen modig och tilltagsen och de mindre
foglarnas mest fruktansvärde fiende. Utom foglar
förtär han mullvadar, näbbmöss, sorkar o. d. Boet
lägges i höga träd, mest i barrskogar. Äggen, 3–5,
äro hvitaktiga, med rödbruna eller gulröda fläckar.
L-e.

Sparfhöksgamen. Se Gyps.

Sparfslägtet, zool. Se Emberiza.

Sparfugglan, Strix passerina, zool., tillhör
uggleslägtet, fam. Strigidae, ordn. Accipitres
(roffoglar) inom foglarnas klass. Denna uggla
kännetecknas, liksom alla de arter, hvilka tillhöra de
s. k. dagugglornas grupp, derigenom att ögonkretsen
är liten och upptill afbruten. Tårna äro ända till
klorna tätt beklädda med hårlika fjädrar. Kroppen
är ofvan gråbrun, med hvitaktiga småfläckar, under
hvit, med bruna längsgående fläckar; stjerten är
längre än vingarna, med hvita tvärband. Sparfugglan
är den minsta bland Skandinaviens ugglearter
(15–19 cm. lång). Hon förekommer sparsamt i alla
Sveriges landskap, har sitt tillhåll i skogarna,
är föga skygg och ej synnerligen besvärad af
dagsljuset. Utom sorkar, möss och småfoglar förtär
hon insekter. Boet lägger hon uti ihåliga träd.
L-e.

Sparfvenfeldt (Sparfvenfelt), Johan Gabriel, lärd,
språkkännare, född i Åmål d. 17 Juli 1655, studerade
i Upsala samt besökte derefter Holland, Frankrike
och Italien. Efter fem års bortovaro hemkommen till
fäderneslandet, afgick han med en svensk beskickning
till Moskva samt företog derefter, 1689–94, en resa
med uppdrag att i främmande land uppsöka svenska och
götiska minnesmärken, gamla manuskript m. m. Under
denna färd begaf han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free