Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparganium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan följande år. Generaladjutant 1717, förordnades
han 1718 till marskalk vid fredskongressen på
Åland. 1719 afgick han som envoyé till engelska
hofvet. 1732 utnämndes han till generalmajor och 1737
till landshöfding i Nyköping. Genom sitt giftermål
med hattchefen Karl Gyllenborgs styfdotter, en
infödd engelska, var han nära förbunden med denne och
liksom han uppfylld af sin tids engelska idéer. Efter
hattpartiets seger vid 1738 års riksdag var han en
bland dem, som af sina meningsvänner insattes i
rådet (1739), der han vardt en af hattpolitikens
verksammaste förkämpar. Framförallt ifrade han
för kriget mot Ryssland, i all synnerhet efter
det sorgebudet om Malcolm Sinclairs mord uppjagat
lidelserna till sin höjd. Han fick dock aldrig sjelf
röna hvarthän en sådan politik till slut måste leda,
utan afled redan 1741.
12. Sparre, Konrad, friherre, krigare, sonsons sonson
af S. 2, född 1680, var en af dessa karoliner, hvilka
hvar och en med sin äfventyrliga lefnadssaga kunde
gifva ämne till en fängslande roman. Från år 1698 var
han i fransk krigstjenst, der han under sin farbror
Erik Sparre kämpade i spanska arfföljdskriget. Men
Karl XII:s bragder fyllde verlden med sitt dån och
lockade den unge krigaren åter till sitt hemlands
fanor. I Polen stötte han 1708 till svenska hären,
som han följde till Holofsin och Poltava. Sårad under
en skärmytsling kort före slaget vid Poltava, måste
han under sjelfva striden liksom konungen bäras på en
bår, men lyckades ändock rädda sig till Turkiet, der
han sysselsatte sig med fältritningar, under det hans
sår läktes. Han var en af dem, som konungen under sin
långa vistelse i Bender sände ut på forskningsresor
i vetenskapligt syfte kring österlanden. Jämte en
major Loos och en löjtnant Gyllenskepp sändes han 1710
till Palestina och Egypten, der de under halftannat
år besökte de heliga orterna och Egyptens uråldriga
minnesmärken. Kapten vid lifgardet 1711, deltog ;han
med konungen sedan i kalabaliken i Bender, blef
fången och utplundrad samt fastlåst vid en brunn för
att vattna boskap. Efter nio dygns lidande, hvarunder
hans föda bestod i mjölröra och hans hviloläger i
en smutsig grop, blef han utlöst och frigifven. En
tid följde han sedan den afsatte polske konungen
Stanisilaus Leszczynski, men slöt sig åter till Karl
XII, då denne återkommit till Stralsund. Då denna stad
gaf sig åt preussarna, blef han deras fånge, men rymde
och kom till Sverige 1717. Två år efteråt utnämnd till
öfverste, framlefde han sina senare år obemärkt och
glömd på sin egendom Malma i Vestergötland till sin
död .år 1744.
13. Sparre, Karl, friherre, ämbetsman, militär,
den förres halfbroders son, född d. 6 Dec. 1723,
var i yngre år anställd dels i fransk, dels i
preussisk krigstjenst och deltog under Fredrik II
i andra schlesiska kriget. Såsom svensk militär var
han äfven med i frihetstidens båda krig, det finska
1741–43 och det pommerska 1757–62, samt utnämndes
1760 till öfverste och 1773 till generalmajor. Det
var dock i fredliga värf han skulle inlägga sin förnämsta
berömmelse. 1763 blef han landshöfding i Gefleborgs
län, der han verkade i tio år. De norrländska
landshöfdingeplatserna hafva aldrig varit eftersökta
som beqväma sinekurer, utan ständigt kräft dugande
män med energi och arbetsförmåga; och S. har såsom
landshöfding förvärfvat sig ett varaktigt minne i
Norrlands odlings historia. Genom förbättrade och
nyanlagda vägar, aftappande af vattensjuka marker,
främjande af nybyggesanläggningar och stäfjande af
skogsförödelsen verkade han med kraft och nit för
det vidsträckta länets förvandling från obygd till
bygd. Gustaf III, till hvars obestridliga förtjenster
det hörde, att han förstod uppsöka dugande män
och uppskatta deras användbarhet för statens
värf, fäste äfven sina blickar på S. och gjorde
honom 1773 till öfverståthållare i Stockholm. Här
visade S. sig såsom en organisatör af första rangen
och lade i dagen ett nit och en skicklighet, som
hufvudstaden ej sett på denna plats alltsedan Klas
Flemings dagar. I enig samverkan med magistraten och
borgerskapet, hvilkas gamla stridigheter han lyckats
undanrödja, och kraftigt understödd af den för alla
försköningar nitälskande konungen, sökte han under
sin adertonåriga ämbetstid med framgång att gifva
Stockholm ett storstadsskick, värdigt dess egenskap
af hufvudstad och dess härliga läge, men som det
dittills öfver hufvud saknat. Gustaf I:s stod restes,
börsbyggnaden fullbordades, operahuset och flere andra
offentliga byggnader uppfördes, nya gator och hamnar
anlades, Riddarholmsbron byggdes (sådan den var före
sammanbindningsbanans anläggning), Norrbro påbörjades,
Brunkeberg planerades och började bebyggas. S:s
pröfvade duglighet som ämbetsman kom till en
ännu vidsträcktare användning, då han inkallades i
riksrådet 1775, der han stod qvar till dess upplösning
1789, och der han med bibehållande af sitt ämbete
som öfverståthållare fick i uppdrag att äfven förestå
krigsväsendet. I denna egenskap förenade han på visst
sätt en krigsministers och sjöministers myndighet, men
vid hans sida framträdde under 1780-talet alltmera
konungagunstlingen J. K. Toll. För att bereda
rum åt denne fick S. åtfölja konungen på dennes
utländska resa, 1783–84. Han afled d. 28 Juni 1791,
bevarad i tacksamt minne af Stockholms borgerskap,
som reste hans byst i marmor på börsen och lät öfver
honom prägla en minnespenning. S. blef ledamot af
Vet.-akad. 1774.
C. Friherrliga ätten Franc-S.
14. Sparre, Bengt Erland Franc, friherre (grefve),
ingeniörofficer, i sjette led härstammande
från S. 1, född d. 14 Mars 1774, var chef för
ingeniörkåren 1812–37 och blef 1832 president i
krigskollegium. Insigts-ull och energisk, bidrog han
under Karl XIV Johans ledning att väsentligen höja det
svenska ingeniörsväsendet, som under föregående period
råkat i förfall. 1819 uppgjorde han på konungens
befallning den första planen till Karlsborgs fästning,
och snart derefter togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
