Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vetenskapsakademien sedan 1855. Han sysselsatte sig mycket med
historiska och framförallt genealogiska forskningar
samt promoverades till juris hedersdoktor i Lund 1868
och till fil. hedersdoktor i Köpenhamn 1879. Död i
Stockholm d. 26 April 1886.
20. Sparre, Erik Josias, grefve, ämbetsman,
politiker, den förres syssling, född i Gefle d. 2
Mars 1816, blef filos. magister i Upsala 1836,
juris kandidat 1840, assessor i Svea hofrätt 1850
samt hade gjort sig ett namn såsom
jurist och politiker, då han 1858 kallades till
landshöfding i Elfsborgs län. Der utvecklade
han ända till sin död en verksamhet, som
med skäl kan kallas enastående, och som ställer
honom långt framom alla sina samtida bland rikets
landshöfdingar. Under sitt rastlösa och med
hänsynslös energi drifna arbete för sitt läns
förkofran i alla riktningar hade han företrädesvis
blicken riktad på samfärdsmedlens tidsenliga
utveckling, och Elfsborgs län har honom
att tacka för att det är nästan mera
öfverspunnet med enskilda jernbanor än någon
annan bygd i riket. Äfven Dalslands kanal
räknar i honom sin upphofsman, och han bidrog
genom sin kredit företrädesvis till att
Stockholm–Vesterås–Bergslagens jernväg kom till
stånd. Han bevistade alla ståndsriksdagar
1844–65, var ledamot af Första kammaren
för Elfsborgs län 1866–69 och af Andra
för Venersborg-Amål 1870–86. Från 1848
till 1877, med undantag af år 1873, ordförande
i lagutskottet, verkade han såväl der som inom
riksdagen i allmänhet i konservativ anda, ehuru hans
konservatism ofta hade en viss gemytligt demokratisk,
att ej säga demagogisk färgton. Den hindrade
honom för öfrigt icke att intressera sig för sociala
reformer, och ett statssocialistiskt program
i Bismarcks anda skulle han må hända varit
rätte mannen att såsom minister genomföra.
Men vägen till taburetten var för honom stängd, sedan
ett par obehagliga rättegångar skadat hans anseende.
Han skall emellertid länge ihågkommas såsom
en af de mest utpräglade politiska personligheter
vårt land på senare tider egt. Inom Andra
kammaren var han ålderspresident allt ifrån
J. A. Gripenstedts död 1874 till sitt eget frånfälle,
som inträffade i Vänersborg d. 17 Juni 1886
genom följderna af en olyckshändelse.
21. Sparre, Per Ambjörn, grefve, mekaniker, son
af S. 18, född d. 10 Juli 1828, inträdde efter
aflagd studentexamen vid Motala mekaniska verkstad och
har gjort flere sinnrika uppfinningar, såsom ett
nytt slags sedeltryck, en maskin för tryckning af
breffrimärken m. m. S. är sedan 1861 bosatt i Paris.
Sparre, Nils Gustaf Alexander, grefve, riksdagsman,
brorson af S. 19, föddes på Almnäs herregård i
Skaraborgs län d. 31 Maj 1834. Efter att hafva
genomgått Karlbergs krigsakademi blef han 1852
underlöjtnant vid Lifgardet till häst samt 1855
löjtnant och 1859 ryttmästare. 1861 tog han afsked
från regementet. 1860 utnämndes han till kammarherre
hos drottning Lovisa, men lemnade redan 1863
denna befattning. Sedan 1859 har S. hufvudsakligen
egnat sig åt skötseln af sin fädernegård äfvensom
åt kommunala värf. Sålunda var han alltifrån 1862
till 1884, med undantag af två år, ledamot af
Skaraborgs läns landsting och under denna tid i
flere år dess vice ordförande. Sedan 1870 har han
alltjämt varit ledamot af Första kammaren, först
som representant för nämnda län, från och med 1888
som representant för Vesternorrlands län. 1872–74
var han ledamot af bevillningsutskottet, och från
och med 1875 har han haft plats i statsutskottet
samt varit detsammas vice ordförande 1881–82 och
ordförande från och med 1883. Bland kammarens åt
honom lemnade förtroendeuppdrag märkes för öfrigt
hans kallelse till medlemskap af talmanskonferensen
åren 1889–90. Som riksdagsman har S. i främsta
rummet egnat sig åt statsfinansiella frågor,
skattefrågor och försvarsfrågan. Dervid alltid
framträdande som sparsamhetsvän och i godt förstånd
med landtmannapartiet, ehuru lifligt öfvertygad om
att tidsenligt ordnande af försvaret är vilkoret
för bevarandet af vår tillvaro som nation, deltog
han i 1883 års kompromiss och har alltjämt verkat i
densammas syfte. Äfven för kommunikationsväsendets
främjande, särskildt för jernvägsnätets utveckling,
har S. varit synnerligen intresserad. I tullfrågor
har han tillhört frihandelspartiet. S. har
som ledamot arbetat i komitén för ordnande
af väghållningsbesväret på landet (1876–80), i
skattereglerings-komitén (1879–83), i försvarskomitén
(1880–82) och i öfverskottsplaceringskomitén (sedan
1888) samt som ordförande ledt förhandlingarna i
jernvägstaxekomitén (1887–88) och komitén för
utredning af civilstatens pensionsinrättnings
ställning och behof (sedan 1889). På grund af hans
duglighet, hans inflytelserika ställning i riksdagen
äfvensom hans personliga anseende lär det vid ett
par tillfällen starkt ifrågasatts, att han skulle
öfvertaga statsministersämbetet. S. valdes 1882 till
ledamot af Landtbruksakademien och kallades s. å. till
ledamot af Samfundet för utgifvande af handskrifter
rörande Skandinaviens historia.
F. Grefliga ätten S. (n:o 74).
23. Sparre, Axel, grefve till Brokind,
riksråd, sonsons son af S. 2, född i Visby
1652. Öfverstelöjtnant under Karl XI:s skånska
fälttåg, hade han ej stigit högre i graderna, förr
än han vid 1697 års riksdag genom sitt verksamma
understöd åt Piper i dennes sträfvan att få Karl
XII genast förklarad för myndig gaf ny fart åt sin
befordran. Han blef nu 1699 öfverste för Vestmanlands
regemente, 1705 generalmajor. 1710 generallöjtnant
och 1713 general af infanteriet samt var Karl XII
följaktig under alla dennes krig ända till hans
återkomst till Sverige. Vid högqvarteret i Lais efter
segern vid Narva var det han, som – enligt Karls bref
till sin syster – jämte Magnus Stenbock »höll målron
vid makt och hade allehanda upptåg». Han utmärkte sig
vid Düna och Klissov, bidrog i väsentlig mån till
Rehnskölds seger vid Fraustadt, gjorde det första
angreppet på fienden i slaget vid Poltava och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
