Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 205-206 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spartacus ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

reflekterade strålarna mr och np, men förlängda bakom
spegeln skära de hvarandra i punkten q,
Fig. 4</im>
som är p:s virtuella bildpunkt. – Från hvarje punkt
af ett lysande eller belyst föremål utgå ljusstrålar
i alla riktningar. När dessa träffa en spegel,
uppkommer antingen en reel eller en virtuel bild
af hvarje punkt på föremålet. Dessa bilder falla
bredvid hvarandra i rymden och formera på detta
sätt en med föremålet likformig spegelbild. Genom
att utföra konstruktionen för särskilda lägen och
afstånd mellan det lysande föremålet och spegeln
finner man, att en konkav spegel gifver reella, omvända
bilder, när föremålet ligger utanför brännpunkten,
att dessa blifva förstorade, när föremålet ligger
innanför, och förminskade, när detta ligger utanför
spegelns medelpunkt. Ett föremål deremot, som ligger
innanför brännpunkten till en konkav spegel, afbildas
virtuelt, upprätt och förstoradt. I en konvex
spegel äro bilderna alltid virtuella, upprätta och
förminskade. Mellan sferiska speglar och linser är
en fullständig öfverensstämmelse rådande på det sätt,
att en konkav spegel har samma optiska verkan som en
konvergerande lins, hvaremot en konvex spegel har
samma egenskaper som en divergerande lins. Den hos
de sferiska linserna förekommande ofullkomlighet,
som benämnes sferiska aberrationen, finnes äfven hos
speglarna, hvilka deremot naturligtvis äro fria från
den s. k. kromatiska aberrationen (se Aberration 3),
då de ju icke alls frambringa någon färgspridning. –
Den konkava sferiska spegelns förnämsta användning
är såsom objektiv i de astronomiska instrument,
hvilka benämnas teleskop l. reflektorer (se
Reflektor). Äfven den af Helmholtz uppfunna ögonspegeln,
med hvilken det inre af ett öga kan undersökas,
utgöres hufvudsakligen af en sådan spegel. Om
en stark lamplåga placeras i brännpunkten till
en konkav spegel, utgå de reflekterade strålarna
parallelt med hufvudaxeln. På denna egenskap grundar
sig den konkava spegelns användning vid fyrar. Som
emellertid, till följd af den sferiska aberrationen,
denna parallellism icke är fullständig, försvagas
ljuset i huvudaxelns riktning. Man har sökt undvika
detta genom användande af paraboliska speglar, hvilka
exakt sammanbryta i focus allt ljus, som infaller
parallelt med hufvudaxeln. Men som slipningen af
sådana speglar är synnerligen svår, har man vid
större fyrar helt och hållet frångått speglingen
och använder i dess ställe den af Fresnel uppfunna
linsfyrapparaten (se d. o.). Jfr Brännspegel.
R. R.

Spegel, Haqvin, andlig skald, var af en gammal
småländsk slägt, som tagit sig namn af gården Spegla,
der stamfadern i Karl VIII:s
tid hade sitt hemvist. S. föddes d. 14 Juni 1645 i
Ronneby, der fadern var handlande. Moderns föräldrar,
som voro tyskar, hade för sin protestantiska
bekännelses skull måst flytta ifrån Westfalen. Tidigt
föräldralös, måste S. lefva af fränders barmhertighet;
en fattig komminister i Elmeboda i Småland tyckes
hafva mest vårdat sig om honom. 1658 kom han i
skola i Lund, hvarest han idkade studier till 1662,
då han blef student derstädes. Sedan han derefter
under flere år besökt främmande lands universitet,
antogs han såsom enskild lärare hos dåvarande
burggrefven i Malmö, G. Ehrenberg. Efter fyra års
vistelse i dennes hus blef han ungdomsledare för
generalguvernören G. O. Stenbocks söner, bland
hvilka var den sedermera så ryktbare hjelten Magnus
Stenbock. Med dem besökte han akademierna i Upsala
och Lund. Vid den sistnämnda blef han filos. magister
1671 och kallades s. å. till hofpredikant hos
enkedrottningen Hedvig Eleonora. 1673 valdes han
att som hofpredikant åtfölja Karl XI på dennes
eriksgata. 1675 vardt han på en gång konungens
biktfader, öfverhofpredikant och superintendent öfver
armén i Skåne. I sistnämnda egenskap utmärkte han
sig vid flere tillfällen, deltog i alla fälttågen och
höll öfver dem en dagbok, som är en ej ovigtig urkund
i Karl XI:s historia. Det var under kriget konungen
fattade den varma vänskap för S., som han alltid
sedermera bibehöll. – Utnämnd till pastor och prost
i Ronneby d. 1 Nov. 1679, förordnades S. samma månad
till superintendent på Gotland, der han fick tillfälle
att arbeta för införandet af svenskt kyrkospråk och
svensk gudstjenstordning. Han utnämndes till biskop i
Skara 1685, förflyttades till Linköpings biskopsstol
1691, blef teol. d:r på jubelfesten i Upsala 1693
samt utnämndes slutligen 1711 till ärkebiskop och
Upsala akademis prokansler. Vid 1711 och 1713 års
riksdagar var S. talman för presteståndet, då han
häftigt klandrades af »patrioterna» såsom allt för
konungsk, hvilket klander lär hafva verkat så djupt på
den sextionioårige mannens helsa, att han insjuknade
d. 10 Febr. 1714 och afled i Upsala d. 17 April
s. å. 1793 lät Svenska akademien slå en minnespenning
öfver honom. Hans enka och döttrar adlades 1719.

S:s verksamma lif var en märkvärdig förening af
outtröttlighet i trägna praktiska värf samt af arbete
på vetenskapens och vitterhetens fält. Ifrigt arbetade
han för folkundervisningen och folkupplysningen,
och det räknas honom till outplånlig förtjenst,
att svenska allmogen vid denna tid mera allmänt
lärde sig läsa i bok; särskildt vardt detta en
följd af det kungl. cirk. af d. 18 Dec. 1695, som
af S. utverkades, och hvari presterskapet vid ansvar
ålades att »intet låta dem gamlom komma till Herrans
nattvard, när de intet kunna trons artiklar och
instiktelseorden, eller dem ungom, förrän de lärt
hela catechismum». S. åter väckte frågan om den nya
kyrkolagen och deltog i utarbetandet af handboken;
och det 1686 framlagda katekesförslaget (se Katekes),
hvilket sedan i en af Svebilius omarbetad form
påbjöds till allmänt begagnande, var till största
delen hans verk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>