Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägna delen till Frankrike, men afträddes 1815 till
Bajern, och den öfriga delen införlifvades 1803 med
Baden. Biskopens residens var Bruchsal. Se Remling,
»Geschichte der bischöfe zu Speier» (1852–54). –
2. Stad och hufvudort i bajerska regeringsområdet
Pfalz, vid Speierbachs utflöde i Rhen och vid
flere jernvägslinier. 16,228 innev. (1885). Säte
för en katolsk biskop och ett protestantiskt
konsistorium. Bland sevärda byggnader märkes
företrädesvis domkyrkan, uppförd af röd sandsten
1030–61, i rundbågsstil med fyra torn, till en
längd af 138 m., största bredd 57 och tornhöjd 72
m. Dess inre smyckas af praktfulla fresker, utförda
af Schraudolph 1845–54. I försalen stå sedan 1858
statyer af åtta tyska kejsare, hvilkas grafvårdar
befinna sig i ett af koren: Konrad II, Henrik III,
Henrik IV och Henrik V, Filip af Schwaben, Rudolf af
Habsburg, Adolf af Nassau och Albrekt I. Domkyrkan
härjades af eldsvådor 1159, 1289 och 1540, blef
till större delen nedbränd af fransmännen 1689 och
återuppbyggdes först 1772–78, demolerades ånyo af
fransmännen 1794 och förvandlades till ett hömagasin
samt återställdes i sitt förra skick ej förr än
1846–58 (delvis redan 1822). Af arkitektoniska
minnesmärken finnas dessutom bl. a. en gammal
stadsport och ruiner efter det kejserliga palatset
(»Retscher»). Bland inrättningar må särskildt nämnas
ett dominikankloster med skola och pensionat äfvensom
ett prestseminarium. Staden, en af de äldsta vid
Rhen (romarnas Augusta Nemetum l. Nemeta, gallernas
Noviomagus), eröfrades och befästes af romarna år 30
f. Kr., förstördes åtskilliga gånger af alemannerna i
slutet af 3:dje och början af 4:de årh. samt ödelades
af vandaler och hunner i 5:te årh. 1294 upphöjdes den
till fri riksstad. Från 1527 till 1689 var den med
få afbrott säte för den s. k. rikskammarrätten (som
derefter flyttades till Wetzlar), och under samma tid
höllos der åtskilliga riksdagar, bl. a. den märkliga
af år 1529, då de protestantiska ständerna afgåfvo
sin »protest». 1689 blef hela staden af fransmännen
förvandlad till en askhög och fästningsverken
nästan i grund förstörda. För öfrigt har staden
ofta lidit under de många krig, hvaraf Tyskland i
senare tider varit hemsökt. 1801–14, då den jämte
stiftet var fransk besittning, utgjorde den hufvudort
i ett franskt departement. Se Weiss, »Geschichte der
stadt Speier» (1876).
Spels, metallurg., kallas
arsenikhaltiga mellanprodukter, som erhållas
vid smältning af arsenikhaltiga malmer,
motsvarande skärstenen vid smältning af
svafvelhaltiga malmer. Ex.: koboltspeis.
C. A. D.
Speiskobolt, smaltit, miner., Co As2 stundom
med något Ni och Fe, som ersätta Co, kristalliserar
reguliert hemiedriskt, i kubens och oktaederns
kombinationer, har tennhvit till stålgrå färg (med
större kobolthalt) eller blygrå (med mera nickel)
med gråsvart streck. Egentl. v. = 6,4–7,3, hårdhet
= 5,5. Smälter lätt för blåsrör under utveckling
af arseniklukt till en grå magnetisk kula. Ger med
salpetersyra en röd lösning. Vid vittring betäckes
detta mineral på ytan af
ett rödt beslag af koboltblomma. Speiskobolt är
en af de vigtigaste koboltmalmer i utlandet och
användes till färgning af glas, porslin, papper,
till målarefärger o. s. v. samt förekommer på
s. k. koboltgångar med qvarts, nickelkis, pyrit,
blyglans och silfvermalmer vid Schneeberg i
Sachsen, Marienberg, Annaberg, Johanngeorgenstadt,
Joachimsthal; med baryt vid Riechelsdorf; med
jernspat och kopparmalmer i närheten af Gabbron vid
Dobschau i Ungern, samt vid Tunaberg och Ålberga
i Södermanland, Riddarhyttan i Vestmanland och Loos
i Helsingland. Ant. Sj.
Speitz, Hartvig Henriksson, finsk lagöfversättare,
var lagläsare i Korpo och Virmo domsaga, da Åbo
hofrätt 1623 inrättades, men afsattes redan 1624 för
ämbetsfel. Med anledning af en process, i hvilken
domen utföll emot honom, råkade han sedan i tvist med
hofrätten och öfverhopade under en lång följd af år
dess medlemmar med beskyllningar. Hans klagoskrifter
äro orediga. För sitt våldsamma skrifsätt dömdes
han 1645 till döden, men domen mildrades af
regeringen. S. öfversatte till finska Gustaf Adolfs
krigsartiklar, som trycktes 1642 med svensk text och
bifogad finsk öfversättning. Jämte detta verk, som
är det första tryckta lagarbetet på finska språket,
öfversatte han några förordningar rörande bergverket,
men hans afsigt att öfversätta hela lagen till finska
blef icke fullföljd. Han dog förmodligen i början
af 1650-talet. M. G. S.
Speke [spik], John Hanning, engelsk upptäcktsresande,
f. 1827, tjenstgjorde först några år i den
britisk-indiska armén och avancerade till
kapten. Efter att hafva gjort några i vetenskapligt
hänseende ej betydelselösa ströftåg i Himalaja-bergen
deltog han 1854 tillsammans med Burton i en expedition
till Somali-landet, hvarunder han blef öfverfallen
och svårt sårad af infödingarna. 1855 kämpade han som
frivillig bland de turkiska trupperna på Krim. 1857–59
företog han å nyo en färd i de inre delarna af
Afrika och upptäckte derunder 1858 Tanganjika och
Victoria Njansa. Då han 1860, tillsammans med kapten
Grant, åter begaf sig till sistnämnda sjö, fann han
bekräftad sin förmodan att denna har sitt utlopp i den
s. k. Hvita Nilen, och han blef derigenom upptäckaren
af Nilens källor. Resultatet af denna resa, hvarifrån
han återvände 1863, offentliggjorde han i arbetet
Journal of the discovery of the source of the Nile
(1863; »Upptäckten af Nilens källor» 1864–65). Han
dog af olyckshändelse 1864.
Spekeröd, socken i Göteborgs och Bohus län,
Inlands Nordre härad. Areal 5,790 har. 1,399
innev. (1889). S. bildar med Ucklum ett regalt
pastorat af 3:dje kl., Göteborgs stift, Elfsyssels
södra kontrakt.
Spektakel (Fr. spectacle, Lat. spectaculum), syn,
anblick; skådespel; buller, oväsen.
Spektralanalysen, fys., den vetenskapsgren, som
har till uppgift att undersöka sammansättningen
af direkt utsändt eller genom absorption (se
Absorption 3) förändradt ljus samt att på grund af
dylika undersökningar bestämma de kroppars natur,
som utsändt eller förändrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
