Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spekulation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de fraunhoferska linjerna i solspektret, har gifvit
upphof till den tanken att äfven de sist nämnda
linierna skulle hafva sin orsak i absorption, och då
Brewster vidare visat, att en del af de fraunhoferska
linierna framträder tydligare och talrikare i den mån
solen närmar sig horisonten, måste man antaga, att
dessa linier uppstå genom absorption under ljusets
gång genom jordatmosferen, och man kallar dem på
grund deraf för terresterlinier. Undersökningar,
sedermera utförda af Secchi, Jansen och Cooke,
hafva ådagalagt, att de flesta terresterlinierna
härröra af vattenångorna i atmosferen; men att
äfven andra terresterlinier finnas framgår deraf,
att A. J. Ångström vid - 27° C. temperatur, då blott
föga vattenångor finnas i atmosferen, iakttagit flere
mörka linier, som visat sig vara oberoende af solens
höjd, och således måste vara terresterlinier. De
fraunhoferska linierna, hvilka ej förändra sig med
solens olika lägen på himmelen, antager man framkallas
deraf att solens ursprungligen hvita ljus vid sin gång
genom solens atmosfer beröfvas de beståndsdelar, som
saknas i solspektret; solspektret är följaktligen ett
absorptionsspektrum. Redan för 100 år sedan uttalade
Euler den åsigten att hvarje kropp absorberar ljus af
samma slag, som han sjelf utstrålar. Foucault iakttog
1849, att i det elektriska båg-ljusets spektrum den
dubbla natriumlinien visade sig mörk på ljus botten
till följd af absorption af natriumångor; och Ångström
framställde derpå 1853 den åsigten att en glödande
kropp måste utsända samma ljussort, som han vid vanlig
temperatur absorberar, hvilken lag Kirchhoff 1860,
stödd på såväl matematisk som experimentel grund,
gaf följande riktigare uttryck: förhållandet mellan
förmågan att utstråla och att absorbera en och
samma ljussort är lika för alla kroppar vid samma
temperatur, hvilken lag är bestämmande för alla
absorptionsfenomen.
Alldenstund prismers brytande förmåga ej är
proportionel med ljussorternas vibrationstider eller
våglängder, utan beroende på det ämne, af hvilka
prismerna förfärdigas, äro prismaspektra ej fullt
jämförbara sins emellan. Man använder derför icke vid
noggranna bestämmelser af spektralliniernas våglängder
genom brytning alstrade spektra utan böjningsspektra,
s. k. gitterspektra (se Diffraktion), der de olika
strålarnas afvikning från medelstrålen alltid är
proportionel med deras våglängd, och förfärdigar nu
för tiden spektroskop, i hvilka prisman är utbytt
mot ett böjningsgitter. I ett gitterspektrum är det
röda fältet jämförelsevis mera, men de violetta
och ultra-violetta fälten mindre utsträckta
än i ett prismaspektrum. Gitterspektrets
olägenhet är dess ringa ljusstyrka.
A. Bi-n.
Spekulation. Se Spekulera.
Spekulera (Lat. speculari, af speculum, egentl.
spegel), begrunda, tänka djupsinnigt; förehafva eller
uppgöra planer, företrädesvis i fråga om affärer. –
Spekulant, person som förehar planer på att komma i
besittning af någonting. – Spekulation, begrundande,
beräkning, särskildt i fråga om affärsföretag. – Spekulativ, djupt
eftertänksam; som gör djupsinniga beräkningar; som
anställer djupsinniga vetenskapliga undersökningar.
Spel (T. spiel), egentl. lek. 1. En sysselsättning
af kropp eller själ med kropps- eller
själsförmögenheternas utveckling, vederqvickelse
eller förströelse till syfte. Bland spel,
vid hvilka kroppen hufvudsakligen är verksam,
märkas bollspel, kägelspel, ringspel m. fl. Vid
schackspel, kortspel, tärningsspel o. s. v. tagas
deremot i synnerhet själens förmögenheter,
uppmärksamhet, iakttagelse- och uppfinningsförmåga,
i anspråk. Berömda täflingsspel för kroppsliga
idrotter voro de i forntidens Grekland firade
isthmiska spelen (se d. o.), nemeiska spelen (se
Nemea), olympiska spelen och pythiska spelen (se
d. o.). – 2. Musikt. Traktering af ett instrument;
register eller stämma i ett orgelharmonium. –
3. Sammanfattningen af musikanterna i ett regemente,
dels särskildt genom kontrakt antagna fältmusikanter,
dels s. k. »spel i nummer», hvilka senare tillhöra
manskapet. – 4. Sjöv. Se Bråspel, Gångspel och
Vindspel.
Spela, sjöv., säges 1) om ett spel (vind-
l. gångspel), som, då den vindande kraften ej
motväger påkänningen, genom pallarnas eller annan
bristfällighet vrides åt motsatt håll, hvarvid
kettingen l. tåget löper ut; 2) om en ratt (drill),
som trots rorgängarens ansträngning af honom ej kan
fasthållas, utan kastas rund åt ena l. andra hållet;
3) om en mast e. dyl., som till följd af bristfällig
kilning har rörelse i »fisken» (hålet i däcket); 4)
om en förtöjning e. dyl., som arbetar sig lös, så
att tåget löper ut. Fara kan vid dessa olycksanbud
lätt inträffa såväl för fartyget som för närstående
menniskor. R. N.
Spelbeting, sjöv. Se Bråspel.
Spelbom, sjöv. Se Gångspel.
Speldosa, en dosa med inlagda stålfjedrar, hvilka i
viss ordning bringas att ljuda medelst stift, som äro
fästa på en genom ett urverk kringvriden vals. Samma
inrättning, anbragt i en klocka, kallas spel-ur.
A. L.
Speljakt, sjöv. Se Yacht.
Spelkort hafva troligen uppfunnits i Kina, men
omtalas äfven i flere andra öst- och vest-asiatiska
kulturfolks urgamla sagor. Enligt somligas antagande
har, liksom i fråga om schackspelets pjeser, idén
om kämpande partier legat till grund för deras
uppkomst och användning. Sannolikt är dock, att
de först nyttjades såsom spådomsredskap, hvilket
tyckes framgå af deras ursprungliga namn, naipes, ett
indiskt ord, som betyder spådomskonst. De kinesiska
och japanska korten utgjordes ursprungligen af
elfenbensbrickor, tunna träskifvor eller brända
lerplattor och hafva ännu i dag ej undergått någon
märkbar förändring. I Spanien hade man spelkort redan
1280, af bomullspapper, och kort derefter förekomma
sådana äfven i Italien, hvarifrån de i senare delen
af 14:de årh. utbredde sig till Frankrike, Holland och
Tyskland. I England utfärdades 1463 ett införselförbud
till skydd för landets egna spelkortsfabrikanter. Den
kortlek, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
