Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spekulation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i allmänhet tjenade som mönster, var den italienska
tarok-leken, som bestod af 78 kort, delade i 4
sviter med nummerkort och 22 kort med figurer. För
att skilja de fyra sviterna användes urspr. färgerna
hvitt, rödt, blått och svart samt bilderna bägare,
svärd, mynt och käpp, hvilka i Tyskland förändrades
till hjerta, bjellra, ollon och blad samt i
Frankrike till hjerta, pik, ruta och klöfverblad,
motsvarande de svenska hjerter, spader, ruter
och klöfver. Man har velat göra dessa tecken
till symboler för de fyra stånden: prester, adel,
borgare och bönder. Bland märkliga kortlekar må
nämnas de första franska korten, som omkr. 1392 i
guld och färger utfördes för den vansinnige konung
Karl VI. Det ännu till 52 kort fastställda antalet
i en lek förekommer först 1440, och samtidigt
infördes i Frankrike damen, i stället för ryttaren,
bland rangkorten, som dittills varit kung, ryttare och
knekt, och hvilka tid efter annan erhöllo olika namn,
hemtade från bibeln eller från antikens historia
eller från riddareromanerna. Derigenom att man vid
spelkortsfabrikationen, från att begagna sig af
sjabloner, fann på att nyttja aftryck af skurna
träplattor, blef denna tillverkning af vigt för
boktryckarekonstens utveckling. Ända från 15:de
årh. hafva korten äfven användts till humoristiska
eller ohöljdt obscena framställningar och till
politiska karrikatyrer. Till kort af det senare
slaget hör en i Leipzig 1798 förfärdigad lek, i
hvilken de fyra kungarnas ansigten äro vrångbilder
af Robespierre, Danton, Marat och Mirabeau. Denna
lek är dessutom märklig derför att den är den första,
som framvisar dubbelhufvud, d. v. s. två bröstbilder,
hvilka stöta tillsammans på midten af kortet. På
de s. k. skandinaviska spelkorten, som utgåfvos i
början på 1870-talet, buro rangkorten medlemmars af
de nordiska konungahusen anletsdrag. Medelpunkten
för spelkortsindustrien var i början Nürnberg,
sedan Amsterdam. Numera komma de elegantaste korten
från London, Paris och Wien. I Sverige finnas tvänne
fabriker, en i Stockholm (firman A. Boman) och en i
Norrköping (Litografiska aktiebolaget). För hvarje
lek skattas till staten 75 öre, hvaraf en del går
till Allmänna barnhuset.
Spelkrans, skeppsb. Se dels Bråspel, fig. 2 c, dels
Gångspel, fig.
Spelnock, skeppsb. Se Bråspel.
Spelpallring och spelpivå. Se Gångspel.
Spelpost, skeppsb. Se Bråspel.
Spelstock, skeppsb. Se Bråspel.
Spelt, ett slags hvete. Se Hvete.
Spelventil. Se Orgel.
Spelvik, socken i Södermanlands län, Rönö härad. Areal
1,237 har. 317 innev. (1889). Annex till Ludgo,
Strengnäs stift, Nyköpings Östra kontrakt.
Spenat, äldre form spinat, Spinacia oleracea L.,
bot., tekn., tillhör nat. fam. Chenopodiaceae Dum.,
kl. Dioecia L. Hanblommornas kalk är 5-klufven och
honblommornas 4-klufven. Den senare är uppblåst
rörformig och tillhårdnad omkring det enfröiga
fruktämnet samt slutligen
bildande en kantig eller tornbärande »fruktkalk»,
hvilken hela bildning är hvad som i handeln kallas
»spenatfrö». Den vanliga spenaten härstammar från
Arabien och odias numera allmänt i köksträdgårdarna
för bladens skull, hvilka anrättas stufvade
och förtäras till ägg, kött, lax, o. s. v. Af
spenaten odlas flere varieteter hänförliga till 2
hufvudformer. »Taggspenat» (Sp. spinosa Moench) l. den
vanligaste formen med tornbärande frukter (»frön»)
samt smärre, ljusgröna, pillika blad, och »rundbladig»
l. »rundfröig» spenat (Sp. inermis Moench,
Sp. glabra Mill.), hvars blad äro större och rundade
samt »fröna» obeväpnade, runda. Af de
odlade varieteterna anses Gaudryspenat vara den
förnämsta. Spenatfrö sås tidigt på våren,
så snart snön gått bort, å väl gödslade sängar, och
sås sedan hvarannan vecka under hela sommaren till
början af September. Man brukar äfven så spenat
å de tilltrampade smala gångarna mellan ärt-
och bönsängar. Så snart spenaten »går i frö»,
d. v. s. skjuter upp stjelk med blomsamlingar i
bladvecken, äro bladen icke längre användbara
till stufning; derför måste förnyade sådder
ske, för att man ständigt må hafva tillgång
på de mjälla »rotbladen». – Jfr Chenopodiaceae
och Tetragonia. – Svensk spenat är ett
namn på Blitum bonus Henricus. Se Blitum.
O. T. S.
Spence-metall, ett nyare slags metall-legering, som
framställes genom sammansmältning af föreningar af
jern, zink och bly med svafvel, och som utmärker sig
för stor seghet och ringa värmeledningsförmåga. Färgen
är mörkgrå, egentliga vigten 3,4 och smältpunkten
ungefär 160°. Liksom vatten och vismut utvidgar sig
denna metall vid stelnandet och utfyller derför
skarpt alla formens fördjupningar. Den har en
synnerligt stor motståndsförmåga mot inverkan af
syror, alkalier och atmosferilier. I England har
legeringen fått stor användning vid förbindning af
gas- och vattenledningsrör samt såsom skyddsmedel
omkring de senare emot köldens inverkan.
Spencer. 1. George John, andre earl of S., engelsk
bibliofil, född 1758, var förste amiralitetslord
1794–1801 samt bildade, dels på sitt gods Althorp
i Northampton, dels i London, ett af de största och
värdefullaste privatbibliotek i Europa äfvensom en
rikhaltig tafvelsamling. Död 1834. –
2. John Charles S., tredje earl of S., mest bekant
under namnet lord Althorp, den förres son, föddes i
London d. 30 Maj 1782. Medlem af underhuset sedan
1804 och skattkammarlord sedan 1806, gjorde han
sig bekant som en af whigpartiets mera betydande
talare. Efter 1819 uppträdde han i flere vigtiga
finansiella frågor samt blef 1830, i Greys ministèr,
skattkammarekansler och föredragande i underhuset,
der han särskildt med outtröttlig energi
arbetade för parlamentsreformens genomdrifvande.
Genom ordning och klok sparsamhet åstadkom han
tillika flere förbättringar i finanserna. Men redan
1834, då han efter sin faders död förflyttats till
öfverhuset och den Greyska ministèren störtats på
grund af hans förslag till irländsk kyrkolag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
