- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
225-226

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spekulation ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han antager förvärfda egenskaper ärftliga
och derför tillmäter det »naturliga urvalet»
en blott underordnad betydelse och i stället
lägger hufvudvigten på den direkta utvecklingen
genom arf. För denna åsigt har han särskildt lemnat
naturvetenskapliga bevis i sitt senaste arbete, The
factors of organic evolution
(1887). Skapelseteorien
underkastar han en skarp kritik och söker att
genomföra en mekanisk, i stället för teleologisk,
förklaring af lifsföreteelserna, under ständigt
uppvisande, på grundvalen af jämförande anatomi och
fysiologi, af de yttre orsakerna till det inres
omdanande. Lifvets grad beror på den grad, hvari
öfverensstämmelse uppnåtts mellan det yttre och det
inre. Några fasta gränser kunna derför ej uppställas
mellan naturens riken. – I psykologien, som blott
blir ett specialfack inom den allmänna biologien,
uppvisas huru de fysiologiska fenomenen utan bestämd
gräns öfvergå i de psykologiska. Dock antager S.,
att medvetandet är en kraft af helt annan art än allt
annat. Hvad dess väsende är kunna vi lika litet veta
som vi kunna besvara frågan om materiens väsende. Men
på samma sätt som vi åstadkomma en förklaring af de
materiella fenomenen genom antagandet af vissa enkla
kroppsliga delar, atomerna, likaledes förklara vi de
psykiska företeelserna genom vissa psykiska enheter
(»units of consciousness»), hvilka vi symboliskt
kunna förefalla oss såsom nervösa stötar eller
hastiga intryck. Alla olikheter inom själslifvet
kunna återföras till olika kombinationer mellan
dessa andliga element. Och vi tänka oss dessas
förhållanden efter analogier från det materiella
området. Såsom krafter äro de nämligen likartade
med alla andra krafter, i sin allmänhet sålunda
äfven med de materiella, fysiska krafterna,
och lyda samma allmänna lagar som dessa. Äfven
medvetandet uppstår derför såsom ett lämpande af det
inre efter det yttre. Och psykologiens uppgift är
att följa själslifvets gradvis skeende utveckling,
från de antydningar till psykiska företeelser, som
kunna spåras hos infusionsdjurets reflexrörelser,
ända upp till det menskliga snillets klara idéer
och sjelfständiga viljeyttringar, under ständigt
uppvisande af de kroppsliga förutsättningarnas och
den yttre, omgifvande verklighetens kauserande
betydelse. Denna uppgift fullföljer S. först på
syntesens väg, sedan på analysens, med en stor
rikedom af originella detaljiakttagelser. Hvad som
förnämligast skiljer hans hithörande åsigter från de
öfrige samtidige engelske psykologernas, en Mills,
en Bains m. fl:s, är den tillämpning han äfven på
detta område gör af evolutionsläran och ärftlighetens
teori. Han erkänner en medvetandets aktivitet, som
bearbetar erfarenhetsintryckens material, och anser,
att det finnes vissa oupplösliga tankeförbindelser,
som ej ega sin grund i individens erfarenhet; och
han förklarar dessa såsom resultatet af föregående
generationers erfarenhet, fortplantadt genom
arf. Viljans frihet i vanlig bemärkelse förnekar
han. Skilnaden mellan en ofri och en s. k. fri
handling är blott den, att den senare framträder
först efter det att den
blifvit uppfattad af medvetandet. – Pedagogiken
utgör en tillämpning af psykologien. I afseende
på undervisningens metod anser S., att denna
skall värderas efter dess förmåga, att väcka en
känsla af tillfredsställelse hos lärjungen. Barnets
intellektuella instinkt är härvid mera beaktansvärd
än våra förnuftsskäl. Då hvad som kallas de »första
grunderna» inom de olika läroämnena ej är annat än
abstraktioner, som icke till sin betydelse rätt kunna
fattas annat än i samband med de enskilda fakta,
hvaraf de utgöra en allmän uppfattning; så bör all
undervisning gå ut från det enskilda, konkreta,
och först derifrån småningom ledas öfver till allt
allmännare och mera abstrakta lagar. Och vid denna
öfvergång skall man icke låta lärjungen inlära ett
på förhand uppgjordt system, utan, för att uppfostra
honom till sjelfverksamhet, låta honom så mycket som
möjligt sjelf upptäcka systemet. Värdet af de ämnen,
som böra studeras, anser S. skola afgöras efter deras
nytta för det menskliga lifvet; och den vigtigaste
af alla kunskaper är derför fysiologien, som lär
oss huru vi skola vårda vår egen kropp, och dernäst
matematiken och de öfriga naturvetenskaperna, som
anvisa medlen för vinnandet af lifvets nödtorft. Från
denna ståndpunkt opponerar han sig mot den klassiska
och humanistiska bildningen såsom en intellektuel
lyx och anser naturvetenskaperna ej blott framför
andra studier tankeutvecklande, utan äfven såsom
de mest moraliskt och religiöst uppfostrande af
alla ämnen. – S:s etik är en sammansmältning af
utilitarismen och evolutionsteorien. Äfven han
söker ytterst härleda de sedliga begreppen ur den
naturliga sträfvan efter lust och undvikandet af
smärta, och han bestämmer den absoluta moraliteten
såsom öfverensstämmelse med lagarna för det fullt
utvecklade menskliga lifvet (»conformity to the laws
of complete life»). Men hans åsigt skiljer sig från
den vanliga utilitarismen derigenom att han ej anser
den omedelbara nyttan såsom handlingarnas mål, utan
nyttan för menskligheten i det hela. Dessa aflägsna
motiv kunna leda vår vilja till följd af de i den
riktningen gående tendenser, som vi genom arf erhållit
från föregående generationer. På sådant sätt har
den ursprungliga egoismen under utvecklingens gång
alltmera trängts tillbaka af den för hela slägtet
gagneliga altruismen. Och med naturnödvändighet skall
derför utvecklingen en gång föra till en fullkomlig
jämnvigt mellan slägtets fordringar och den enskildes
drifter och dermed det moraliskt onda försvinna
såsom en öfvervunnen ståndpunkt i mensklighetens
historia. – I öfverensstämmelse dermed står hans
sociologi. Samhällets mål är intet annat än dess
medlemmars välfärd. »Det finnes etiskt sedt intet
annat berättigande för de månges underdånighet under
de få än det, att derigenom de månges välfärd
främjas». Statsmakten är ett nödvändigt ondt,
som under egoismens stadier måste finnas för att
skydda de enskildes rätt. Men i och med samhällets
öfvergång från det krigiska tillståndet till den
industriella samhällsformen, och samtidigt med
altruismens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free