Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spencer-Churchill ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling hos individerna, minskas sferen för statens
verksamhet och ökas individens sjelfständighet,
ända till idealet af en allas fullständiga
sjelfstyrelse. I denna socialismen rakt motsatta
teori går S. så långt, att han till och med opponerar
sig mot fattigvård och andra åtgärder, hvarigenom de
svage och lidande samhällsmedlemmarna bispringas af
det allmänna. Dermed inskränkas blott de gagneliga
följderna af »kampen för tillvaron», hvari annars
de svage skulle gå under och slägtet förädlas genom
»det naturliga urvalet». I öfverensstämmelse med
sin allmänna evolutionsteori gör sig i hela hans
samhällsuppfattning den historiska synpunkten starkt
gällande. Genom lagreformer och regeringspåbud
kan i samhället föga uträttas; endast genom
samhällsorganismens naturliga utveckling i det hela
äro verkliga framsteg möjliga. Något återvändande
till det s. k. naturtillståndet eller öfver hufvud
till äldre ståndpunkter vill han naturligen
ej veta af. Sålunda framhåller han t. ex. inom
äktenskapsteorien monogamien såsom en afgjordt högre
utvecklingsform än polygamien.
Äfven för den, som ogillar S:s metod med dess ständigt
förekommande analogislut från den lägre verkligheten
för förklaring af den högre, ega hans skrifter
ett oskattbart värde genom den om en beundransvärd
lärdom vittnande rikedomen på originelt uppfattade
och klart ordnade erfarenhetsfakta, särskildt från
naturvetenskapernas och etnologiens områden. Och
äfven den, som anser den sanna verkligheten vara
en annan och högre än den, hvarom S:s teorier
handla, har mycket att inhemta af hans läror om den
relativa verkligheten. Hans undersökningar bära
ständigt prägeln af den sanne vetenskapsmannens
opartiska pröfvande af skäl mot skäl. Hans stil är
lugn och klar, men oftast något bred och tung. –
Någon egentlig filosofisk skola kan S. knappast
sägas hafva bildat, men hans åsigter hafva deremot
i mycket vida kretsar utöfvat ett djupt inflytande
på den allmänna meningen i alla bildade land. – Jfr
H. Höffding, »Den engelske philosophie i vor tid»
(1874), B. P. Browne, »The philosophy of Herbert
S.» (s. å.), M. Guthrie, »On Spencers formula of
evolution» (1879), »On Mr Spencers unification of
knowledge» (1882) samt V. Norstrom, »H. Spencers åsigt
om religionen» (Teol. tidskr. 1887) och »Grunddragen
af H. Spencers sedelära» (Ups. univ. årsskr. 1889).
S-e.
Spencer-Churchill, hertigar af Marlborough. Se
Marlborough 3.
Spene. Se Bröstvårta.
Spener, Philipp Jakob, tysk teolog, pietismens
stiftare, född d. 13 Jan. 1635 i Rappoltsweiler
i öfre Elsass, studerade i Strassburg, Basel,
Genève och Tübingen samt sysslade derunder mycket
med heraldiska forskningar, hvilkas resultat han
sedermera offentliggjorde i tvänne skrifter, Historia
insignium (1680) och Insignium theoria (1690), de
första tyska arbeten, i hvilka heraldiken behandlats
på vetenskapligt sätt. 1663 blef han fältpredikant,
1664 teologie doktor och 1666 »senior
der geistlichkeit» i Frankfurt a. M. På sistnämnda
plats började han 1670 energiskt verka för ingjutandet
af en ny ande i det kristna församlingslifvet. Han
betonade nödvändigheten» af en personlig pånyttfödelse
gent emot en död ortodoxi och framhöll »de troendes
prestadöme» gent emot en ensidig kyrkoläras officielle
representanter. Sina meningsfränder samlade han
till möten för gemensam uppbyggelse, s. k. »collegia
pietatis», hvaraf binamnet pietister. Detta hans
uppträdande gaf anledning till en långvarig strid
(se vidare Pietism). 1686 utnämndes S. till
öfverhofpredikant vid de kurfurstliga sachsiska
hofvet. Men då han snart råkade i misshällighet med
den teologiska fakulteten i Leipzig och äfven kom i
onåd hos kurfursten, mottog han 1691 en kallelse till
Berlin, som prost och inspektor vid en af dervarande
kyrkor. Hans anhängares antal ökades med hvarje år,
trots motståndet från det ortodoxa lägret, och det
genom hans medverka» upprättade universitetet i Halle
stod helt och hållet under hans inflytande. S. dog
i Berlin d. 5 Febr. 1705. Sina reformatoriska
idéer offentliggjorde han i den lilla skriften Pia
desideria (1675; ny uppl. 1846).
Spenkert, sjöv., äfven kallad »godtvädersapa»,
ett stagsegel, som förr fördes på särskild lejdare
emellan stor- och mesanmasten ofvanför stormapan.
R. N.
Spens (späns), klädesplagg, uppkalladt efter en
engelsman Spencer, som uppfunnit detsamma. Det har
formen af en rock med afskurna skört.
Spens, gammal skotsk ätt, blef svensk friherrlig
1622 och greflig 1712.
1. Spens, Jakob (Sir James), skotsk baronet
och diplomat, en framstående typ af den skotske
äfventyraren på 1600-talet, var son till Sir William
Spens af Wormiston, som tog Skotlands regent Lennox
till fånga vid stormningen af Stirling 1571,
men som blef dödad, medan han skyddade sin fånge.
Han kom till Sverige 1610 såsom sändebud från konung
Jakob I, då det denna tid sattes i fråga att trolofva
Gustaf Adolf med den engelska prinsessan Elisabet,
sedermera förmäld med kurfursten Fredrik af Pfalz.
Sommaren 1612 sändes han jämte Sir Robert
Anstruther för att medla fred mellan Danmark
och Sverige. Vid detta tillfälle blef S. så illa
mottagen i Köpenhamn, att han med nöd undslapp med
lifvet. Han gick derefter i svensk krigstjenst,
återkallades likväl af konung Jakob, men blef å nyo
sänd till Stockholm såsom ambassadör, för att
öfverlemna strumpebandsorden åt Gustaf Adolf och
deltaga i de underhandlingar, som ledde till freden
i Knäröd. S. stannade sedan i Sverige, upphöjdes
1622 till friherre och blef 1629 general öfver det
engelska och skotska krigsfolket i svensk sold.
Död i Stockholm 1632. A. B. B.
2. Spens, Jakob, grefve, krigare, den förres sonson,
född 1656, blef år 1700 chef för Lifregementet och
1701 generallöjtnant. Sistnämnda år anförde
han högra flygeln i slaget vid Klissov, men tog
kort derefter afsked ur krigstjensten. Kungl. råd
och president i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
