Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetsbergen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ännu högre grad är detta fallet med de föregående
perioderna. Tertiärsystemet innehåller lemningar af
en mängd trädslag, såsom sequoior, sumpcypresser,
popplar, lindar, magnolior, lönnar o. s. v.,
hvilka för sin tillvaro förutsätta ett tempereradt
klimat. Jurasystemets äldre kollager åtföljas af
sådana växtlemningar som kottepalmer (cycadéer),
ginkgoväxter m. fl., och de marina triaslagren
hysa hafsödlor (ichtyosaurier), nantilusarter,
ammoniter o. s. v., alldeles såsom i motsvarande
aflagringar i Europa. Äfven stenkolssystemets samt
det devoniska systemets djur- och växtverld var på
S. likartad med Europas, och man har af allt detta
dragit den slutsatsen att klimatet fordom varit mera
likformigt öfver hela jorden. Att S:s klimat under
forna geologiska perioder varit varmare än nu, är
af anförda förhållanden utan vidare påtagligt. Men
man kan deraf ej draga några säkra slutsatser om
ett mera likformigt klimat för hela jorden, ty det
är icke säkert, att polernas läge under forna tider
varit detsamma som nu. Man bör derför ännu förhålla
sig något reserverad gent emot de slutsatser, som
blifvit dragna af anförda förhållanden.
Endast urberget och S:s Hekla-Hook-system hafva
varit utsatta för större veckningar. Deras lager
äro allestädes uppresta, böjda, sammanpressade och
på många sätt förändrade. Dessa tilldragelser
hafva försiggått före de devoniska lagrens
afsättning. Sistnämnda lager äfvensom alla de
öfriga systemen äro i det stora hela horisontala,
och de delar af Vest-Spetsbergen jämte Barents’
land och Stans Foreland, som uppbyggas af de
försteningsförande systemen, utgöras derför af
platå- eller taffelberg. Endast vid S:s vestkust
äro äfven dessa lager, der de gränsa intill
Hekla-Hook-systemet, brant uppresta, hvilket
beror på en storartad förkastning eller afbruten
flexur. Hekla-Hook-systemet längs S:s vestkust
bildar nämligen en »horst» (jfr Omberg), och dess
taggiga berg, af hvilka Hornsunds tind är det högsta
(1,390 meter), bilda en stark motsats mot platåbergen
i öster. Genom erosionens verkningar kunna dock
äfven dessa slutligen erhålla en pyramidlik gestalt,
och äfven bland dem finnas berg, hvilkas toppar nå
ända till 1,200 meter. S:s höga berg göra i det hela
taget ett mer imponerande intryck än vida högre berg
i Alperna, enär de från hafsytan relativt hastigt
resa sig i höjden. Dalarna mellan bergen upptagas än
af glacierer än af
grus-, sand- och leraflagringar. I senare fallet hysa
de ofta en relativt frodig växtlighet af mossor,
gräs och andra örter samt utgöra de förnämsta
betesplatserna för renen, hvaraf namnet »rendalar».
S:s klimat är på grund af landets insulära läge och
golfströmmens inflytande mindre kallt än andra lands
under samma breddgrad. Årets medeltemperatur är vid
Mossel-bay, nära Vest-Spetsbergens nordspets, ungefär
- 9°, i Isfjorden vid Kap Thordsen - 6,2°. Februari
1873 var på förra stället sagda års kallaste månad
med en medeltemperatur af - 22,7°
och den lägsta observerade temperaturen
- 38,2°. Medeltemperaturen för Juli månad 1828 i det
närbelägna Treurenberg bay var + 4,6°, med en
högsta observerad temperatur af + 12,8°. Under
år 1882–83 var vid Kap Thordsen December kallast,
med en medeltemperatur af - 18,5°, men den lägsta
temperaturen - 35,5° iakttogs der under Januari. Juli
månads medeltemperatur vid Kap Thordsen 1883 var
+ 4,4°, men den högsta der observerade temperaturen
(+ 13,6°) iakttogs i Augusti. Den högsta veterligen
på S. iakttagna temperaturen observerades i det inre
af Wijde bay under 1861 års svenska expedition och
belöpte sig till + 16° i skuggan. Nederbörden är
på S. relativt obetydlig; den belöpte sig år 1882–83
vid Kap Thordsen endast till 184,2 mm. Det är dock
stor skilnad på nederbördsförhållandena vid kusten
och i det inre af fjordarna. Medan luften vid kusten
vanligen är molnhöljd eller disig, är fjordarnas
inra ofta utmärkt genom klart och lugnt väder men ofta
mycket torr luft. Detta beror derpå att luftströmmen
uppträder som ett slags föhnvind i fjordarna, när den
nedstiger dit, efter att från vester hafva passerat
de yttre fjällen och der afsatt sin fuktighet.
Växtverlden är naturligtvis rent arktisk. Af S:s
omkr. 123 blomväxter och kärlkryptogamer finnas på de
skandinaviska högfjällen eller i den nordligaste delen
af halfön omkr. 100. De återstående utom 3 förekomma
på Novaja Zemlja, och vegetationen är följaktligen
alltigenom europeisk. Dess allmännaste växter äro
polarvidet, fjällsippan, fjällvallmon, drabor,
saxifragor, potentillor, ranunkler, cochlearier
o. s. v. Dess största buskväxt är dvärgbjörken,
som dock förekommer ganska sällsynt. Af mera vanliga
svenska växter, som äfven, ehuru sparsamt, finnas
på S., må nämnas maskros (Taraxacum officinale),
ängskrasse (Cardamine pratensis), kråkris (Empetrum)
och ängsull (Eriophorum). Någon sammanhängande
matta af högre växter ser man dock i allmänhet icke,
utan der ett växttäcke finnes, utgöres det vanligen
af mossor. De högre växterna förekomma spridda,
och jorden är ofta blottad i en nakenhet, hvarom
man har svårt att göra sig föreställning. Den
rikaste växtligheten finnes i fjordarnas inre delar,
der solljuset kraftigast kan verka. Den hastighet,
med hvilken vegetationen der utvecklas, och som
beror derpå att solen under sommaren icke går ned,
är nästan otrolig. Af mossor känner man 214 arter,
af lafvar mer än 230. Af hafsalger må nämnas kolossala
laminarior af ända till 3 m. längd.
Djurverlden. Landtdäggdjur finnas endast två,
nämligen renen och fjällräfven. Den förra
förekom fordom i stor mängd, men är numera genom
fångstmännens skoningslösa förföljelser ej så talrikt
representerad. Äfven isbjörnen, som väl knappast
kan räknas såsom landtdjur, är genom förföljelser
mycket undanträngd och träffas numera nästan blott
vid de norra och östra kusterna. Hafvets däggdjur,
hvilka fordom voro af stor vigt, hafva rönt samma
öde. Grönlandshvalen, som i forna tider förekom talrikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
