Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetsbergen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
39 vintrar. Han dog derstädes 1826. Efter 1840-talet
synas ryssarnas färder till S. hafva upphört.
Norrmännen äro numera de ende, som derstädes bedrifva
regelbunden fångst, hvilken, ehuru ett företag i detta
syfte utfördes redan 1795, dock på allvar började
först 1819. Fångstfartygen utrustas i synnerhet
från Hammerfest och Tromsö, och bytet utgöres
företrädesvis af hvalross, isbjörn, hvitfisk, själ,
ren och ejderdun. Såsom ofvan blifvit antydt tvingas
de egentlige fångstmännen att söka bytet mer och mer
mot öster, och rätt vigtiga geografiska upptäckter
hafva dervid blifvit gjorda. I vetenskapligt hänseende
har S. hufvudsakligen blifvit kändt genom det tiotal
vetenskapliga expeditioner, som redan 1858 dit afgått
från Sverige. Jfr Polarexpeditioner. A. G. N.
Spetsbergs-expeditioner. Se Polarexpeditioner.
Spetsbockslägtet. Se Oryx.
Spetsborgare (T. spiessbürger, egentl. en med spjut
beväpnad, till fots tjenande borgare, borgaresoldat,
till skilnad från riddare, som tjenade till
häst), småstadsborgare med en viss anstrykning af
ringaktning, »bräcka». Jfr Kälkborgare.
Spetsbåge, spetsbågsstil. Se Båge 4 och Gotik.
Spetsekorrar, Tupaiidae, zool., familj
tillhörande däggdjursordningen insektätarna
(se d. o.). Spetsekorrarnas organisation har
att uppvisa flere drag, hvilka häntyda på
närmare slägtskapsförhållanderi med en annan
däggdjursordning, halfaporna (se d. o.). Hufvudet
är spetsigt, kroppen långsträckt, svansen lång och
vanligen försedd med yfviga, åt båda sidorna riktade
hår. Till sitt yttre hafva dessa djur en viss likhet
med vår vanliga ekorre. Liksom denne äro de träddjur
samt lefva af frukter och insekter. Slägtet Tupaia
(Cladobates) omfattar omkr. 9 arter, hvilka bebo
Indien och den malajiska arkipelagens öar. Slägtet
Ptilocercus utmärker sig derigenom att svansens
öfre två tredjedelar äro nakna, medan spetsen är
försedd med en dubbel rad af långa, utstående hår.
L-e.
Spetsglans, miner. Se Antimonglans.
Spetsgroblad. Se Plantago.
Spetshunden l. spetsen, Canis familiaris
domesticus, zool., är en hundras, som utmärkes
genom kraftig, medelstor kropp, spetsig nos,
upprättstaende öron och inrullad svans samt tät,
ofta hvit hårbeklädnad. Spetshunden användes
till väktare på gårdar eller i husen samt är
med rätta högt uppskattad för sin vaksamhet och
omutlighet. Bäst anses den pommerska spetsen
vara, som derför också gifvit namn åt rasen.
L-e.
Spetskatarr. Se Lungsot, sp. 298.
Spetskrokodilen, zool. Se Krokodil-slägtet.
Spetskula. Se Kastkropp.
Spetsstakehjelpen, kamer. Se Byggningshjelpen.
Spetsstjertade labben. Se Labb-slägtet.
Spettslägtet, detsamma som hackspettslägtet (se
d. o.).
Spetälska (förvrängning af »hospitalssjuka»). med. Se
Lepra.
Spevsippos (Lat. Speusippus), forngrekisk filosof,
Platons systerson, blef den sistnämndes efterträdare
som lärare i Akademeia i Athen, men måste för sin
svaga helsa efter få år nedlägga denna befattning
(339 f. Kr.). Trött vid lifvet, tog han sig
sjelf afdaga. S. intresserade sig lifligt för den
pythagoreiska filosofien, med hvilken han torde
hafva gjort bekantskap, då han åtföljde Platon
på en resa till Sicilien. Äfven säges han hafva
utbildat platonismen, särdeles på etikens område. Han
efterlemnade en mängd skrifter, hvilka berättas hafva
genom köp öfvergått i Aristoteles’ ego. Ingen af dem
har kommit till vår tid. Ett elegiskt distichon af
S., innehållande en apotheos af Platon, finnes dock
upptaget i anthologien. A. M. A.
Speyer. Se Speier.
Spezia, La, stad i italienska provinsen Genua,
vid Spezia-vikens nordvestra ände och vid
Genua–Pisa-banan. 19,864 innev. (1881). Staden är
Italiens förnämsta örlogshamn. Den fordom under
namnet Lunae portus bekanta Spezia-viken, hvars
längd är 15 km. och bredd vid inloppet 7 km., är
tillräckligt djup äfven för de största krigsfartyg
och genom höjdsträckningar skyddad mot n., ö. och v.,
hvarjämte den genom en mängd bukter erbjuder flere
smärre hamnar. Vid dess inlopp ligga öarna Palmaria,
inom hvilken hamnen Porto Venere är belägen, Tino
m. fl., och tvärt öfver densamma löper en vågbrytare
af 2,200 m. längd. Icke mindre än 26 fästningsverk
försvara staden åt sjö- och landsidan. Den storartade
arsenalen, byggd efter plan af amiral Chiodo, befinner
sig i vikens nordvestra hörn vid S. Vito. Dess
areal är 90 har, deraf dockorna upptaga 1,46 har,
byggnaderna 5,6, gator, öppna platser m. m. 64,2 och
vattnet 18,7 har. Öfriga skeppsvarf ligga på östra
stranden, vid San Bartolomeo. Flere af italienska
flottans största krigsfartyg hafva bygts i S. Bland
byggnader märkas hospitalet i Porto Venere och flere
militäretablissement. Innevånarna idka skeppsfart
och kusthandel samt tillverka hamptyg, läder och
möbler. På grund af sitt sköna läge besökes äfven
S. af en mängd badgäster. – Troligen grundadt efter
den närbelägna staden Lunas (se d. o.) förstöring
i 11:te årh., erhöll det sina privilegier i
16:de årh. Napoleon I påvisade dess lämplighet
som örlogshamn, men först 1860 beslöt man att der
anlägga en sådan. 1885 belöpte sig omkostnaderna för
dess ordnande och befästande till 89,4 mill. lire,
hvarjämte ytterligare erfordrades 49,65 mill.
Spezzia l. Spetsa (Petsa, forntidens Pityusa). 1. En
till grekiska nomarkien Argolis och Korinthia
hörande klippö vid inloppet till Navpliaviken. 16,6
qvkm. Omkr. 7,000 innev. Fordom hade ön en
blomstrande handel. – 2. Stad och hufvudort på nämnda
ö. Omkr. 6,500 innev. Stor redd.
Sphacelia segetum, bot. Se Mjöldryga.
Sphaerooccus Ag., bot. farmak., ett till rödalgernas
familj (Florideae Ag., kl. Cryptogamia L.) hörande
slägte, som har gaffelformigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
