- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
283-284

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spofsnäppan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tunnare, finare hinna, »sporhinnan»
(endosporium). Den förra, som består af ett
korkliknande ämne (stundom i flere lager), har ofta
en egendomligt skulpterad yta med lister, vårtor och
upphöjningar. Den inre hinnan är bildad af cellulosa
och är vid groningen lifligt verksam, i det den genom
sprickor eller hål i det yttre sporhyllet utskjuter
trådlika förlängningar eller utskott, »groddtrådar»
(nemata), till formen, men icke i biologisk betydelse
analoga med »pollenrören» ur frömjölskornen, med
hvilka de äro homologa. Sporerna skulle motsvara
fanerogamernas frön, men de skiljas från dessa
väsentligt genom uppkomstsättet och derigenom att
de utbildade fröna innehålla ett växtämne (embryo),
som helt och hållet saknas hos sporerna, hvilkas
innehåll utgöres af protoplasma. Sporerna uppkomma
på olika sätt inom olika klasser af kryptogamer. Hos
Protofyterna, särskildt klyfsvamparna, utvecklas de
i hvarje cell, men kunna i åratal ligga overksamma,
tills de under gynsamma omständigheter qvickna till
lif och utveckla nya individer («bakterier»). Den
första antydan till könsfortplantning finner man i
kopulationen mellan tvänne celler hos Zygosporeae,
hvarigenom en »zygospor» bildas. Ett steg högre
stå Oosporeae, hos hvilka könscellerna starkare
differentieras och genom spermatozoider ur hanliga
organ en befruktning eger rum af äggceller, bildade
inom ett honligt organ, oogonium (se d. o.), så att en
ägg-spor, oospor, uppstår. Inom Karposporéerna bildas
genom befruktningen en sporhylsa eller ett sporgömme,
inom hvilket sporerna alstras. (Jfr Carpogonium och
Sporocarpium). Den biologiska akt, hvarigenom sporerna
utvecklas, kan vara af hufvudsakligen fyra olika
slag. Hos Ascomycetes finner man, att de uppstå genom
fri cellbildning inom modercellerna (sporhylsorna,
asci), utan att dessas innehåll fullständigt
upptages af de nybildade cellerna, vanligen åtta till
antalet. Basidiomycetes erhålla sina sporer genom
afsnöring af de utvidgade topparna af utlöpare, som
i 4-tal utskjuta från modercellens öfre del, utan
att dennas kärna deltager i sporbildningen. Hos en
del alger och svampar, t. ex. mögelsvampar, eger en
fortsatt två-delning rum af modercellens innehåll,
hvarigenom en stor mängd sporer (eller stundom
svärmceller) uppkomma. De högre sporväxterna deremot
bilda sina sporer genom fyrdelning af sporgömmenas
cell-innehåll, hvars fyr-delar sedan begränsas och
omgifvas med väggar, utgående från modercellens vägg,
och den sålunda uppkomna spor-tetraden frigöres derpå
genom upplösning af den tjocka modercellväggen. Denna
sporbildning är analog med frömjölets bildning
i ståndarknappar-na. – Hos Rhizocarpeae utgöras
sporerna af två till storlek och verksamhet skilda
slag: mikrosporer och makrosporer (små-sporer och
stor-sporer), de förre hanorgan (»androsporer») och de
senare honorgan (»gynosporer»). Dessa sporer bildas
genom celldelning i särskilda gömmen, mikrosporangier
och makrosporangier, de förre inneslutande hvardera
till sist 64 mikrosporer l. hansporer, men de
senare hvardera slutligen blott en till utveckling
kommen stor
makrospor l. honspor. Sporangierna sitta i hopar
och äro omgifna af ett fullt tillslutet hölje,
sålunda bildande en sporfrukt, sporocarpium (se
d. o.). Selaginella har mikro- och makrosporangierna
utvecklade på hvar sin sida af den axlika
sporgömmeställningen. I hvarje makrosporangium
finnas här 4 makrosporer, hos Isoetes många sådana
sporer. Hos arterna af Lycopodium fins, så vidt
man ännu har sig bekant, endast ett slags sporer,
mikrosporer, i medicinen förekommande under namnet
nickt. Se Lummerslägtet och Nickt. O. T. S.

Sporaderna (Grek. sporades, »de spridda öarna»,
så kallade i mots. till Cykladerna, »de i krets
liggande öarna»), gemensam benämning på en mängd
öar i grekiska arkipelagen, skilda dels från de
kring Delos liggande Cykladerna, dels från de
nära intill Europas och Asiens fastland belägna
öarna. De delas numera i de norra och de södra
Sporaderna
. Till de förra, som ligga n. ö. om Eubea,
höra: Skiatho, Skopelo, Chilidromi, Skyro, Pelagonisi,
Giura m. fl. De hafva en areal af 466 qvkm. och en
folkmängd af 13,394 innev. (1879) och bilda med Eubea
en nomarki i konungariket Grekland. De södra S. ligga
s. v. om Mindre Asien och bestå af Nikaria, Patmo,
Lero, Kalymno, Astropalia, Ko, Nisyro, Tilo, Symi,
Rhodos, Karpatho samt en mängd småöar af vulkaniskt
ursprung. De tillhöra det turkiska vilajetet
Djesairi-Bahri-Sefid.

Sporadisk (af Grek. sporadikos, spridd), förekommande
här och der eller då och då. Sporadisk säges t. ex. om
en sjukdom, när den förekommer i spridda fall, i
motsats till epidemisk, när fallen äro samlade på en
viss ort och en begränsad tid.

Sporangier. Se Spor.

Sporbädd. Se Hymenium.

Sporck, Johann von, österrikisk fältherre,
f. omkr. 1600 i närheten af Delbrück i biskopsdömet
Paderborn, trädde 1647 i kejserlig tjenst, förde
som rytteri-general under Montecuccoli 1657–60 befäl
mot svenskarna i Polen, Slesvig och Holstein, hade
1664 en väsentlig andel i österrikarnas seger öfver
turkarna i slaget vid S:t Gotthard samt kämpade
1674–75 mot fransmännen i Nederländerna och vid
Rhen. Han dog 1679, som riksgrefve.

Sporco (förk. spco), Ital., handelst., varors vigt
med fastage eller omslag.

Sporer. Se Spor.

Sporhylsa, bot. Se Ascus.

Sporhylsesvamp, bot. Se Ascomycetes.

Sporknopp, bot., kallas det honliga organet,
eller ägg-gömmet, hos Characeae. Sporknopparna äro
äggformiga och större än de röda antheridierna samt
blifva slutligen svarta. De utgöras hufvudsakligen
af en stor centralcell, som tätt omslutes af
5 spiralvridna celler, hvilka å sporknoppens
topp, genom en der bildad skiljevägg, afslutas
såsom 5 sjelfständiga celler, bildande liksom en
krona. Centralcellens protoplasma blir en äggcell,
som befruktas af antheridierna, hvilka intränga
genom sprickor mellan de spiralvridna cellerna straxt
under »kronan».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfao/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free