Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stadsjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm fattigvårdsnämnden), byggnadsnämnden (i
Stockholm dessutom handels- och sjöfartsnämnden samt
mantalsnämnden), stadsingeniörer och stadsarkitekter
samt brandchefen. I hvilka fall stadsfullmäktiges
beslut skola underställas k. befallningshafvandes
eller K. M:ts pröfning se Kommun, sp. 1100.
För Stockholm gälla särskilda kommunala
bestämmelser. I Stockholm utgöres
kommunalrepresentationen af 100 stadsfullmäktige,
hvilka väljas för 2 år, med omväljande af halfva
antalet för hvarje år. Öfverståthållaren är
sjelfskrifven ordförande; vice ordförande väljes
deremot hvarje år. För ärendenas beredning finnes
ett särskildt beredningsutskott, som äfven har
förslagsrätt. Se för öfrigt Allmän rådstuga, Kommun,
Kommunalbeskattning, Kommunallagar, Kommunernas
finanser, Magistrat, Stad och Stockholm. Jfr Rabenius,
»Handbok i Sveriges gällande förvaltningsrätt»,
del I, Hammarskjöld, »Bidrag till tolkningen
af k. förordningarna den 21 Mars 1862», samt
K. H. Blomberg, »Den nordiska förvaltningsrätten»,
allmänna delen (i Nordisk Retsencyclopsedi.
H. S-n.
Stadsjord, kamer., den jord, som ligger inom
en stads område. Stadsjord kan vara enskilda
personer tillhörig, gammal odaljord (se d. o.),
på hvilken stadssamhället efter hand utvecklat sig
(»fundationsjord»), eller vilkorligt gifven kronojord
(»donationsjord») eller af staden med full eganderätt
förvärfvad jord. I inskränkt betydelse är stadsjord
(»stadsjordar») den del af en stads territorium,
hvilken icke är bebyggd eller använd till hus,
tomter, gator och torg. Under tidernas längd hafva
olika sätt för disposition af stadsjord utvecklat
sig, och de administrativa benämningarna på olika
slags stadsjord eller derpå hvilande skatter äro ofta
vilseledande. Så t. ex. benämnes stundom den del af
donationsjorden, som ursprungligen var odlad och
fördelades bland borgarna, för »odaljord», ehuru
den icke fullt eges af innehafvaren. Bestämmelser
om sättet för donationsjordens användande
finnas i donationsbrefven, hvarjämte allmänna
föreskrifter derom infördes i stadgan för städernas
administration af d. 26 Dec. 1619 (v. Stiernmans
ff:ningssaml.) och kungl. brefvet af d. 25 Sept. 1745
(Backmans ff:ningssaml.). Donationsjorden är afsedd
hufvudsakligen till tjenstemännens aflöning och
stadsnäringarnas uppmuntran genom fördelning mellan
borgarna af åker-, äng- eller trädgårdslotter, kallade
»vretar», »lyckor», »täppor» o. s. v. Fördelningen
verkställes af länsstyrelsen och magistraten. Af
sådana jordlotter betalas årligen vretskatt
eller täppepenningar till stadens kassa. Allmänt
indelas stadens grund i fri och ofri. Den förra eges
oinskränkt af innehafvaren, som dock flerestädes får
sig påförd en årlig, ehuru obetydlig jordskatt till
staden. Den senare kan vanligen friköpas, men så
länge den är ofri, erlägger innehafvaren årligen af
tomt grundlega, jordskyld, tomtskatt eller tomtören
samt af åker m. m. åkerskatt eller jordskyld. Öfvergår
ofri grund till ny
innehafvare, betalar denne till stadskassan en
städja med viss procent af köpeskillingen eller
taxeringsvärdet, kallad trettiondepenning. Byggnader
å ofri grund lagfaras och intecknas utan
någon inskränkning. En del stadsjord är numera
utarrenderad. Städernas grundskatteförhållanden
utvisa stora olikheter mellan olika städer, beroende
hufvudsakligen derpå att olika vilkor blifvit fästa
vid den af kronan donerade jorden. Några städer
hafva fått skattehemman af kronan med rätt att lösa
jorden af dess rätte egare, andra städer hafva fått
kronohemman, med skyldighet att låta åbon sitta qvar
i hans stadgade åborätt. Det finnes äfven städer, der
en stor del grundränta tillhört allmänna stiftelser,
i synnerhet hospital, men vid inträffade reformer till
statsverket indragits, hvarefter afskrifning delvis
egt rum. I början af 1600-talet ålades städerna
boskaps- och åkerskatt, en grundränta, som ännu
utgår af städerna i gamla svenska provinser, med
undantag af Norrköping, Sala och Säter. En specifik
utredning af denna sak har kammarkollegium gifvit i
ett utlåtande d. 5 Dec. 1856. Kronotiondesättning har
öfvergått halfva antalet städer, men skatten är endast
undantagsvis kronan behållen. I de flesta städer
uppbäres den af presterskapet jämlikt regeringsbeslut
eller gammal häfd. I de f. d. danska landskapen
erlägges kronotionde endast i Engelholm, Karlshamn,
Malmö, Trelleborg och Simrishamn. Genom beslut d. 30
Aug. 1861 förordnade regeringen, att någon åtgärd för
kronotiondesättning i de städer, der kronotionde ej
redan utgår, ej skulle vidtagas. Presttionde deremot
utgår af all odlad stadsjord. Kbg.
Stadslagar. Se Nordisk rätt, sp. 1310.
Stadsläkare. Se Sjukvård.
Stadsmusikant var benämningen på de musikanter,
hvilka fordom bildade egna skrån i städerna, innehade
privilegiet att med sina kapell utföra musiken vid
bröllop, begrafningar m. m.
Stadsnotarie, rådstufvurättsledamot, som i
motsats till rådmännen icke tillika är ledamot af
magistraten. Stadsnotarier finnas endast i några af
Sveriges större städer. Deras speciella skyldigheter,
som bestämmas genom de för de särskilda rätterna
utfärdade arbetsordningar, bestå hufvudsakligen i
protokollsföring och expeditionens skötande. De
tillsättas af de resp. magistraterna. Se
Rådstufvu-rätt.
Stadsrätt. 1. Sammanfattningen af de rättsgrundsatser,
som gälla sådana förhållanden, hvilka äro egendomliga
för stad. Den äldre germanska rätten är – i motsats
mot den romerska, som ursprungligen är en stadsrätt –
en landsrätt, emedan de germanska folken ursprungligen
lefde på landet. Småningom uppväxte emellertid äfven
hos dem stadssamhällen, i hvilka särskilda näringar
drefvos och i öfrigt särskilda förhållanden utbildade
sig. Dessa äldsta stadssamhällen, i hvilka sannolikt
tidigast den rätt tillämpades, som gällde för det
kringliggande landet, synas först småningom hafva
lösgjort sig från landets rättsområde och erhållit
egen jurisdiktion, hvarefter de förstäderna mer och
mer sig utbildande egendomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
