- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
347-348

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stam ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

del träds skott förekommer en stark förkortning
af mellanlederna eller sammanträngning af lederna
eller bladfästena, s. k. dvärggrenar. Lärkgranens
liksom i rosetter hopade barr sitta å sådana
dvärggrenar, och hos våra fruktträd äro de blom-
och fruktbärande dvärggrenarne kända under
namnet fruktsporrar. Stammens metamorfos eller
formförändringar äro mycket talrikare än rotens
och stå i närmaste sammanhang med bladets. Man
kan skilja mellan två väsentliga former af skott:
det vegetativa eller närings-skottet och det
fruktifikativa eller fortplantnings-skottet. Detta
senare slags skott, blomskaft och blommor, afhandlas
bäst i sammanhang med blomställning och blomma (jfr
dessa ord). Näringsskottet, eller hvad som vanligen
kallas stam eller stjelk, är antingen vedartadt eller
örtartadt och befinner sig oftast öfver jordytan
(»luftstammar») eller ock i vissa former under
jordytan (»jordstammar»). Bland luftstammar skiljer
man mellan följande former.
1) Kronstam (truncus) är den vedartade stammen
hos våra löfträd och barrträd, hos hvilka finnes en
hufvudstam, som förgrenar sig åt sidorna och bildar
en krona. Dess inre byggnad består af en central
märg (med derifrån utgående primära märgstrålar),
omgifven af ved, hvilken tillväxer i omkretsen för
hvarje år med ett nytt vedlager, bildadt af kambium,
som genombryter de kretsställda kärlknippena
(hvilka derför här kallas öppna) och sålunda
utgör en sammanhängande väfnad, som inåt bildar ved
och utåt bast eller innersta delen af barken (se
Bark, Fällbark, Dicotyledoneae, Cambium). I stammen
förvaras under vintern upplagsnäring, som användes
under löfsprickningen följande år.
2) Busk-stam (frutex) grenar sig i flere grenar från
roten; ingen hufvudstam finnes. Buskstammarna
äro vedartade ända ut i grenspetsarna och
skiljas derigenom från 3) halfbusken
(suffrutex), hvilkens stammar nedtill äro
vedartade, men i öfversta delarna sakna ved
(äro »örtartade»), och hvilka delar derför om
vintern affrysa. Hos monokotyledoner finnas 4)
palmstam (cauloma), den jämntjocka, oledade och
efter regeln ogrenade stammen hos palmerna (se
d. o. och Monocotyledoneae ); 5) strå (culmus), gräsens
stjelk, som är efter regeln ihålig eller rörformig
mellan de knölformigt vidgade lederna, hvilka
bilda tvärgående väggar, som afdela mellanstyckena
(internodierna) från hvarandra; samt 6) säfstjelken
(calamus), som är oledad och inuti märgfylld.
Dessa 2 sistnämnda slag af stam äro i de flesta
fall örtartade, liksom den dikotyledona 7) stjelken,
örtstjelken
(caulis), som är bladbärande och lefver
blott en vegetationsperiod samt inuti är tät till
skilnad från den såsom en särskild form uppställda 8)
pip-stjelken hos Umbelliferae, hvilken liksom strået
är ihålig och vid de svällda lederna försedd med
tvärväggar. – Jordstammarna äro fleråriga, och bland
dem träffas 10) rotstocken (rhizoma, af Grek. rhiza,
rot) såväl hos dikotyledoner som monokotyledoner.
Denna jordstam är långsträckt genom utdragna
mellanleder, utvecklar sig vanligen i horisontal
(eller uppstigande) riktning och tillväxer
i främre änden samt bortdör i den bakre. Sådan stam träffas
äfven hos de flesta ormbunkar. (En del tropiska
ormbunkar utvecklar en jämntjock, ogrenad luftstam,
bärande, likt palmerna, en bladkrona i toppen.) 11)
Stjelkknöl (tuber) uppkommer af utlöpare (stoloner), i
hvilkas toppar antingen flere knoppar förtjockas till
en gemensam knöl med flere »ögon» (knoppar), såsom
hos potates, eller ock blott en knopp i sin nedre del
förstoras genom aflagring af reservnäring och antager
en uppsvälld, rundad form, utan någon rotbildning
(salepknölen), eller nedåt förlänges till en rotsvans
(såsom hos stormhatten). 12) Knölstam (cormus) är
i många fall en mellanform mellan stjelkknölen och
löken. Knölstammen är en förkrympt, rundad jordstam,
bildad hufvudsakligen af en stjelkmellanled,
såsom hos Crocus, Colchicum och analogt äfven hos
Cyclamen. Deremot är 13) löken (bulbus) uppkommen
af flere ytterst sammanträngda stjelkmellanleder,
å hvilka sitta tättliggande blad af hinnaktig eller
köttig, fjällig beskaffenhet, vexlande i utseende och
form. – Många formförändringar af dessa hufvudslag
af stammar gifvas, rörande hvilka hänvisas till
läroböckerna i allmän botanik. Stammens och dess
delars användning i tekniskt hänseende har en stor
utsträckning och stor betydelse för menskligheten.

2. Sjöv., fornnordiskt namn på stäf (sed. o.).

3. Gramm. Stam kallas den del af ett flekteradt
ord eller af en grupp af färdiga former, hvilken,
utan att sjelf ega sjelfständig tillvaro, uppbär
ordets eller formernas allmänna betydelse, i
motsats till flexionssuffix, hvarigenom det färdiga
ordet i dess särskilda förhållande till andra ord
i satsen uttryckes. Så är man- stam i man-s,
mannen-
i mannen-s, hvarest s är suffix; kalla- är
stam i förhållande till kalla-r, kalla-de o. s. v. Så
är t. ex. i latinet gener- stam i gener-is,
gener-i
af *genes-, liksom ama- är stam för
presensformerna, amaba- för imperfektum,
amav- för perfektum o. s. v. Stam såsom sådan
fins endast till för den grammatiska analysen af
formerna, ej såsom sjelfständig beståndsdel af
det talade språket. En stam kan i sin tur med
afseende på sin historiska uppkomst antingen
uppdelas i enklare element eller ej. I det
senare fallet säges den vara lika med roten,
sådan den kan tänkas i ett visst språkskede.
I det förra fallet kan den uppdelas i ett sådant
s. k. rotelement och ett eller flere aflednings-
eller stambildningssuffix, såsom bärare af en bestämd
modifikation af den allmänna rotbetydelsen. Så är
t. ex. vinning med suffixet -ing en afledning af roten
i vinna och stam för de olika grammatiska former,
hvari det kan uppträda. Victor- i Lat. victor-is,
-i, -em
är stam, som består af rotelementet vic-
och stambildningssuffixet tor (jfr Suffix).

4. Krigsv. Stam eller stamtrupp kallas i
Sverige den del af armén, som utgöres af de värfvade
och de indelta, till ständig tjenstgöring användbara
trupperna, hvilka vid öfvergången till krigsfot skola
förstärkas med den på grund af allmän värnpligt
rekryterade beväringen. Stamsystemet medför den
oundvikliga olägenheten att armén kommer att utgöras
af tvänne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free