Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stang ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1780 och af öfverhuset sedan 1786, understödde han sin
svåger Pitt d. y., så länge denne hyllade liberala
grundsatser, men anslöt sig sedermera till
oppositionen, yrkande på parlamentsreform,
negerslaveriets upphäfvande, tryckfrihet m. m.
Ehuru drifven af oegennyttig hänförelse för
dessa frågor, förfelade han allt inflytande
inom parlamentet genom sin lidelsefulla hetsighet.
S. var äfven ordförande i »Revolution society»
och talade ifrigt för fred med Frankrike. Redan
tidigt hade han egnat sig åt naturvetenskapliga,
filosofiska och musikaliska studier äfvensom åt
mekaniska experiment. Han konstruerade bl.
a. en tryckpress, kallad Stanhopes press, och
skref afhandlingar i elektricitet m. fl. ämnen.
Död d. 15 Dec. 1816. – 3. Hester (Esther) Lucy S., lady
S., den förres dotter och Pitt d. ä:s dotterdotter,
född i London d. 12 Mars 1776, var utrustad med
stor intelligens, okuflig energi och ett ovanligt
imponerande väsende. Hon vistades från 1803 i sin
morbroder Pitt d. y:s hus, i det hon dels var hans
privatsekreterare, dels gjorde les honneurs vid
hans mottagningar, och erhöll vid hans död (1806)
af engelska folket en lifstidspension om 1,200 pd.
Drifven af sitt oroliga, hersklystna lynne, lemnade
hon fäderneslandet 1810. Efter att under några
år hafva fört ett kringirrande lif bosatte hon
sig först i det öfvergifna klostret Mar Elias på
Libanon, sedermera i ett för henne uppfördt palats i
en vild bergstrakt nära Saida. Hennes storartade
välgörenhet och den slöja af hemlighetsfullhet,
hvarmed hon omgaf sig, gjorde stort intryck på
de kringboende stammarna, hvilka kallade henne
för »Tadmors drottning» och »Libanons sibylla».
Enligt deras uppfattning hade hon gemenskap med
andeverlden, och hennes makt ansågs så stor, att
den i Syrien år 1832 inryckande Ibrahim pasja
utbad sig hennes neutralitet. Till sist
aftogo dock penningetillgångarna, och hennes
ställning försvårades betydligt. Hon dog d. 23 Juni
1839. Hennes läkare Meryon utgaf 1845 »Memoirs
of the lady Hester S.» – 4. Philip Dormer S.
Se Chesterfield. – 5. Philip Henry S.,
fjerde earl of S., den förres broder, f. 1781, anslöt
sig som medlem af öfverhuset till Pitt d. y. och
uppträdde en tid som beskyddare af Kaspar Hauser
(se d. o.). Död 1855. – 6. Philip Henry S., femte
earl of S., äfven bekant under namnet Viscount Mahon,
historieskrifvare, politiker, den förres son, född
1805, inträdde i underhuset 1830, der han
häftigt bekämpade parlamentsreformen, samt var 1834–35
utrikes understatssekreterare i Peels ministèr och
1845–46 sekreterare i Board of control. Hans
egentliga rykte grundar sig dock på hans
historiska verk, hvilka utmärka sig genom innehållets
opartiska behandling och stilens enkla klarhet.
Af dem må nämnas: History of the war of the
succession in Spain (1832), History of England from
the peace of Utrecht down to the peace of Versailles
(7 bd, 1836–54), Life of Will Pitt (4 bd, 1862)
och History of the reign of queen Anne (1870;
4:de uppl. 1872). S. utgaf äfven lord
Chesterfields bref (1845) och E. Peels memoarer (1856)
samt inrättade 1858 i Oxford det s. k. Stanhope-priset
för forskningar i nyare tidens historia. Död i
Bournemouth d. 24 Dec. 1875. – 6. Edward S., engelsk
statsman, den förres son, född 1840 i London, blef
advokat 1865 och medlem af underhuset 1874. Han
var understatssekreterare för Indien 1878–80
och handelsminister 1885–86. Sedan 1887 är han
statssekreterare för krigsärendena.
Stanhope-press. Se Boktryckarekonst, sp. 823,
och Tryckpress.
Stanislau l. Stanislawow, stad i Galizien, vid
Bistritza samt vid Lemberg–Czernowitz-, Stryj–S.-
och S.–Husiatyn-banorna. 18,626 innev. (1880). Staden
är säte för en grekisk-katolsk biskop och en
kretsdomstol samt eger ett högre gymnasium, en
öfverrealskola och ett lärareseminarium. S., urspr.
benämndt Zablat, blef stad 1654 och försågs 1674 med
fästningsverk, som förstördes 1812. Det härjades 1868
af en stor eldsvåda.
Stanislaus, polskt helgon, född 1030, blef biskop i
Krakov 1071. Han dödades 1079, under förrättandet
af en mässa, på befallning af konung Boleslav den
djerfve, hvars hat han enligt vissa uppgifter ådragit
sig genom att tadla dennes utsväfvande lif. Nyare
forskningar ådagalägga dock, att hierarkiska anspråk
framkallade konflikten. S. kanoniserades 1253 och
blef Polens skyddshelgon. Till hans ära stiftades
Stanislausorden (se d. o.) år 1765. Hans minnesdag
är d. 7 Maj.
Stanislaus, konungar af Polen:
1. S. I Leszczynski, son af Raphael Leszczynski (se
d. o.), föddes i Lemberg d. 20 Okt. 1677. Innehafvare
af områdena Reisen och Lissa i Storpolen, blef han
efter att hafva besökt hofven i Wien, Rom och Paris
upphöjd till vojvod af Posen. 1704 sändes han som
ambassadör till Karl XII och lyckades behaga denne
till den grad, att Karl genomdref hans val till
konung af Polen på riksdagen i Varsjav d. 12 Juli
1704. Den 4 Okt. 1705 kröntes S. och hans gemål,
Katarina Opolinska, hvarefter den afsatte August
II i Altranstädt 1706 till hans förmån afsade sig
alla anspråk på Polens krona. Men efter svenskarnas
nederlag vid Poltava (1709) kunde S., hvars välde
aldrig varit obestridt, icke hålla stånd mot sachsare
och ryssar. Han flydde till Pommern s. å. och till
Sverige 1711 samt begaf sig 1713 till Karl XII i
Turkiet. Under vägen tillfångatagen i Moldau, sändes
han af dess hospodar till Bender och frigafs först
1714. Han erhöll sedermera af Karl XII hertigdömet
Zweibrücken, der han lyckligen undkom ett attentat,
riktadt mot honom af en sachsisk officer, men måste
efter sin beskyddares död (1718) afträda sitt land
till pfalzgrefve Gustaf Samuel. Sjelf fick han af
franska hofvet en tillflyktsort i slottet Weissenburg
i Elsass. 1725 förmäldes hans dotter Maria med Ludvig
XV. Dynastiska såväl som politiska intressen förmådde
derför Frankrike att vid den polske konungen August
II:s död (1733) understödja S:s val till dennes
efterträdare. Hyllad af ett parti, begaf han sig
först till Varsjav,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
