Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Starkodder l. Starkotter. Se Starkad - S-tarm, sigma romanum, anat. - Starnberg, by i bajerska reg.-omr. Oberbaiern - Starobrjadeter (»gammaltroende») kallas den del af den ryska sekten starovertserna (jfr Raskolniker), som icke allenast skiljer sig från den grekisk-ryska kyrkan i afseende på ritualen, utan äfven vägrar att erkänna de af densamma invigde presterna och har sina egne vigde prester - Starodub, stad i ryska guvern. Tjernigov - Staro-Konstantinov, stad i ryska guvernementet Volynien - Starost kallades fordom i Polen den adelsman, hvilken som gåfva, pant eller län på lifstid innehade ett kungligt gods - Staro-Tjerkask. Se Novo-Tjerkask - Starovertser. Se Raskolniker - Starr, med. 1. Grå starr l. katarakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Starkodder l. Starkotter. Se Starkad.
S-tarm, sigma romanum, anat., kallas den hos menniskan
förekommande dubbelkrökta del af colon, som ligger
i bäckenets venstra höftbensgrop samt utgöres
af groftarmstycket mellan nedstigande colon och
ändtarmen, utan bestämd gräns mot någondera. Den
är fäst med eget, stundom ganska långt käx.
G. v. D.
Starnberg, by i bajerska reg.-omr. Oberbaiern,
26 km. s. v. om München, vid jernvägslinien
München–Peissenberg. Byn har gifvit sitt namn åt
Starnbergsjön, äfven kallad Würm-sjön, en 579
m. öfver hafvet belägen alpsjö med en areal af
55 qvkm. Sjön, som genom Würm har sitt utlopp i
Ammer-sjön, är berömd för sina af lustslott och
villor kantade natursköna stränder. I senaste tid
har den för öfrigt blifvit ryktbar derigenom att
den vansinnige konung Ludvig II af Bajern dränkte
sig der, vid det kungliga jagtslottet Berg, d. 13
Juni 1886.
Starobrjadeter (»gammaltroende») kallas
den del af den ryska sekten starovertserna (jfr
Raskolniker), som icke allenast skiljer
sig från den grekisk-ryska kyrkan i afseende på
ritualen, utan äfven vägrar att erkänna de af
densamma invigde presterna och har sina egne vigde
prester. När starovertserna först skilde sig från
statskyrkan, år 1666, på grund af de i ritualen år
1654 gjorda förändringarna, anslöt sig till dem
ett antal prester. När dessa dött, kunde sekten
icke få några nya, emedan den strängt fasthöll, att
presten måste vara vigd af en biskop, men icke ville
godkänna någon prest, som deltagit i statskyrkans
»affall». Den ende biskop, som anslutit sig till
separatisterna, hade dött, innan han hunnit viga
någon efterträdare. När den uppsättning af prester,
som de hade, dött ut, afstod en del af starovertserna
(»de prestlöse») från att hafva några prester alls
och derför äfven från sakramentens bruk. En annan
del af dem modifierade sin ståndpunkt derhän, att de
godkände sådana statskyrkans prester, som formligen
afsvuro den nya ritualen, förutsatt att de voro
prestvigda före statskyrkans »affall». Sedermera,
då sådana ej längre funnos, fordrade man blott, att
de skulle vara döpta före nämnda »affall». Senare,
då icke häller några sådana funnos, gick man
ännu längre i eftergifter och godkände alla inom
statskyrkan vigde prester, om de blott afsvuro
sina »villfarelser». Slutligen fann emellertid en
stor del af dem det vara en ohållbar ställning att
hafva prester, som voro vigda af biskopar, hvilka
de sjelfva ansågo för kättare, och att sålunda för
rekryterandet af sitt presterskap vara beroende af
den af dem bekämpade statskyrkan. De började söka –
först i östra delen af riket och sedan i utlandet – om
icke någonstädes skulle finnas en gammalritualistisk
biskop. De öppnade underhandlingar med Preussens,
Österrikes och Turkiets regeringar. Omsider
lyckades de år 1844 förmå österrikiska regeringen
att gifva sitt tillstånd till upprättandet af ett
gammalritualistiskt, grekisk-katolskt biskopsdöme
i Bjelakrinitza i Bukovina, och två år derefter
samtyckte Bosniens afsatte metropolit Ambrosius till
att tillträda detsamma. Den gren af
starovertserna, som sålunda, utan att tillhöra »de
prestlöse», gjort sig fullkomligt oberoende af ryska
statskyrkan, kallas starobrjadeter, en benämning,
som förut användts såsom liktydig med starovertser.
A. F. Å.
Starodub, stad i ryska guvern. Tjernigov. 23,889
innev. (1880), deraf omkr. 4,000 judar. Staden drifver
liflig handel med lin och säd. Dess trädgårdsskötsel
är betydande. S. var fordom hufvudstad i Severien.
Staro-Konstantinov, stad i ryska guvernementet
Volynien, vid floden Slutsj. 17,978 innev. (1884),
deraf 9,100 judar. Liflig handel med säd, boskap och
salt. Staden leder sitt ursprung från 16:de årh.
Starost (Slav. starosta, »den äldste», »familjens
öfverhufvud») kallades fordom i Polen den adelsman,
hvilken som gåfva, pant eller län på lifstid
innehade ett kungligt gods och i vissa fall dera
öfvade domsrätt. Godset kallades starosti. – I
Ryssland är starost benämning på föreståndaren
för en by och i Rumanien på det österrikiska
generalkonsulatets agenter.
Staro-Tjerkask. Se Novo-Tjerkask.
Starovertser. Se Raskolniker.
Starr, med. 1. Grå starr l. katarakt, såsom den vetenskapliga
benämningen är, utgöres ingalunda af en hinna i ögat,
såsom läkarna fordom antogo, och som ännu en del
personer utom läkareyrket föreställer sig, utan beror
derpå att kristall-linsen inuti ögat fördunklas. Den
grå starren förekommer i alla land, sannolikt
någorlunda lika talrikt öfverallt, fastän man tyckt
sig finna, att den mera ofta iakttages i nordligare
land och i dem med tempererade klimat. (Möjligen
är detta antagande beroende derpå att operationer
oftare i dessa företagas, emedan de väl öfver hufvud
taget äro eller åtminstone varit bättre försedda med
operatörer.) Den grå starren förekommer i alla åldrar,
vanligare dock hos gamla personer. Linsen undergår med
tiden hos alla en förändring, bestående deruti att den
blir mer och mer hård; dess kärna begränsar sig mera
från barksubstansen, och just i det mellanliggande
lagret uppträda i regel dunklare punkter och strimmor,
början till grå starr. Härvid stannar det dock hos
de fleste, och synförmågan inskränkes ej deraf i
märkbar mån. Hos andra går fördunklingen vidare,
och nu uppstår skymmel för synen småningom och, om
patienterna hinna upplefva det, fullkomlig oförmåga
att se, äfven större, föremål. Till sist inträffar
blindhet, dock ej så fullständig, att förmågan att
urskilja mörker från ljus förloras – så framt ingen
annan sjukdom i ögat förefinnes. Starren är då hvad
man kallar mogen och färdig att opereras. I nödfall
kan man operera något tidigare, men erfarenheten
har till fullo ådagalagt, att resultatet af sådana
operationer i regel är mera vanskligt.
Men äfven hos yngre personer kan grå starr uppkomma,
utan att man dertill kan, i de flesta fall åtminstone,
spåra orsaken. Vissa allmänna sjukdomar, såsom
sockersjuka, dragsjuka och, något mera tvifvelaktigt,
äfven andra, betinga uppkomsten af grå starr, men
i synnerhet är det andra sjukdomar inuti ögat, som
dervid äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
