Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Starr, med. 1. Grå starr l. katarakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktsamma. En mängd inflammationer i ögats olika delar,
i all synnerhet den kärlrikaste, regnbågshinnan,
och kärlhinnan, om de ej botas, medför genom
nutritionsrubbningarna, nästan med säkerhet, förr
eller senare grå starr. Således visar den sig äfven
vid glaukom (grön starr), då denna för länge sedan
åstadkommit fullständig blindhet. Just derför är det
af yttersta vigt att noggrant pröfva synförmågan hos
patienter, som lida af grå starr. Kan ej skilnad
mellan ljus och mörker fullt tydligt uppfattas,
eller kan patienten ej redogöra för i hvilken
riktning ljuskällan befinner sig, då är förhållandet
i hög grad misstänkt; är blindheten fullständig,
kan ingen operation för starren skaffa den ringaste
del af synen tillbaka. Hos mycket närsynta personer,
hvilka ej sällan träffas af s. k. retinalaflossning
och slutligen blifva kataraktösa, är faran för en
resultatlös operation alltid mycket stor, äfven om
någon grad af ljusperceptionsförmåga finnes qvar.
Grå starr uppkommer äfven, om linsen såras; genom
i ögat inträngda främmande kroppar, knif- och
glasspetsar, skärfvor af glas eller sten m. m.,
kan, äfven om de ej stanna qvar, linsens kapsel
blifva öppnad. Linsens massa kommer då i beröring
med vätskan i främre kammaren, och dess fördunkling
är oundviklig. Detta slag af starr förekommer i
vissa land, och deribland i vårt, mycket oftare
än i andra, till följd af att så många hafva att
förrätta arbeten, som mera än andra utsätta för
sådana olyckor. Bergsprängare och smedsarbetare
lemna en förfärande stor kontingent till dessa
s. k. traumatiska starrar. Ofta nog är starren
härvid det jämförelsevis minsta onda; de främmande
kropparna stanna nämligen mestadels qvar i ögat och
kunna på linsen göra vida mera skada än starren;
inflammationer, ibland häftiga, ibland mera smygande,
ödelägga esomoftast ögat, och det allra värsta är,
att denna inflammation kan sprida sig till det andra
ögat och deri förorsaka en nära obotlig inflammation
och förlust äfven af detta. Det ursprungligen
träffade ögats borttagande i tid är fördenskull
ofta påkalladt, just med hänsyn till möjligheten
af denna s. k. sympatiska ögoninflammation (hvilken
visserligen äfven kan förekomma vid andra tillfällen
än traumatisk starr).
Äfven hos barn förekommer starr, ja så tidigt,
att dess egenskap af medfödd ej låter bestrida
sig. Vanligen går det med denna, såsom med
åldersstarren, den tilltager småningom, tills hela
linsen blifvit fördunklad. Men i andra fall är
fördunklingen stationär, d. v. s. går ej öfver de
gränser, som den från början innehaft. Åtskilliga
former af sådana stationära starrar förekomma, den
vanligaste den, då endast ett intermediärt lager,
såsom en sammanhängande hylsa, är fördunkladt i
midten och periferien deremot fullt klar. I sådana
fall kunna patienterna se hjelpligt nog, antingen
tvärsigenom den tunna hylsans båda väggar eller på
sidan om densamma. Är synen otillräcklig, hjelpes
saken ej med en vanlig starroperation, utan med
bildande af en förlängd, artificiel pupill, som
insläpper ljusstrålarna på sidan om det
fördunklade partiet – för så vidt detta ej är
alltför bredt.
Hos äldre personer är starren vanligast hård till
sin hufvudmassa; endast de ytligaste lagren äro
mjukare. Hos barn är den tvärtom lös; hos medelålders
personer består starren vanligen af en liten fast
hinna med ett rikt lager lös barksubstans. Der
inflammationer i iris- och ciliarkroppen framkallat
starrbildningen, kan starren blifva än mera fast, ja
till större eller mindre del kalkvandlad – kritstarr
–, och der är den dessutom fastväxt vid iris, hvilket
fordrar särskilda försigtighetsmått före och under
operationen.
Igenkännandet af grå starr är i dess början svårt,
åtminstone vid direkt undersökning. Pupillen
kan se ganska svart och klar ut och starren
ändå vara tämligen långt framskriden. Med
ögonspegelsundersökning och vid sned belysning
(medelst koncentration med en glaslins från lampsken i
fördunkladt rum) upptäckas dock af en van undersökare
äfven de obetydligaste fördunklingar i ögats lins,
liksom i dess ljusbrytande medier i öfrigt. Då
starrbildningen framskridit längre, synes den
såsom en hvitgul eller gråbrun fläck i pupillen. Om
mognadstiden för grå starr hos äldre personer kan man
aldrig med full säkerhet yttra sig. Äro strimmorna
många och oregelmässiga, häntyder detta på en
hastigare utveckling, de finare och mera reguliera på
en långsammare. Men ganska ofta inträffar motsatsen
af hvad man väntat. Fall gifvas, då en starr, som i
början utvecklar sig hastigt, derefter står nästan
stilla år, ja decennier igenom; i andra kan den
blifva mogen på ett år. Så länge starren uppträder
endast i det ena ögat, bör den icke opereras. Synen
blir i bästa fall så olika på båda ögonen, att
patienterna hafva af sin nyvunna syn mera obehag
än gagn, ja öfverhufvud bör med operationen väntas
till den tidpunkt, då det andra ögat ej mera gör
väsentligt gagn, ifall, såsom oftast är förhållandet,
starrbildningen försiggår ojämnt på båda ögonen.
Ingenting annat hjelper för grå starr än
operation, och intet medel finnes som kan hindra
dess utveckling. Alla kurer medelst ögonvatten,
elektricitet eller hvad de heta må äro absolut
vanmäktiga, och detta är till och med ej alltid deras
värsta fel.
Operationsmetoden rättar sig efter
omständigheterna. Hos unga personer och för mjuka
starrar gör man operation medelst en nål, som införes
i ögat och öppnar linsens kapsel. Linsmassorna
komma i beröring med vatten vätskan, som efter hand
absorberar hela starren. Dock kan man blifva nödd att
göra operationen om igen. – Den grå starren hos äldre
personer opereras numera uteslutande genom starrens
uttagande ur ögat: extraktion. Metoderna härför
äro mångahanda; dock afvika de i allmänhet ej särdeles
mycket från de grundsatser, hvilka fastställdes af
v. Gräfe. Således hör till operationen en incision
i hornhinnans periferi, vanligast gjord uppåt och
mer eller mindre bågformig; uttagande af ett stycke
iris, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
